Av Olli Rein

Det multikulturella samhället har kanske mycket att bjuda på. En del kan vi nog ta till oss, men det vi kallar kulturberikning är ju förstås motsatsen till kultur, och innebär därför aldrig några kulturella upplevelser för den ursprungliga befolkningen.

I Uppsala finns en större fastighet centralt belägen, som innehåller studentboenden organiserade i kollektiva så kallade korridorboenden, med gemensamma kök, wc och duschrum. I dessa bor nu minst dubbelt så många som boendet är anpassat och avsett för.

Det och faktumet att många manliga studenter, företrädesvis från Pakistan och Arabiska länder, aldrig eller mycket sällan städar sina rum, har gjort så att vägglöss som följt med  studenterna till Sverige, har blivit ett stort problem för samtliga boende i den här fastigheten.

Det beror delvis på att dessa studenter aldrig har behövt lära sig städa, då det är en kvinnosyssla enligt deras sedvänjor, som bottnar i Islams syn på manligt och kvinnligt. Många har också varit vana vid tjänare hemifrån. Dessa överklasslynglar förväntar sig att någon annan ska göra själva jobbet åt dem, och under tiden ökar otrivseln och vägglössen katastrofalt.

Anticimex lär ha gjort insatser mot vägglöss och kackerlackor för runt 600 000 kronor bara den innevarande terminen, ändå har tillräckligt många av skadeinsekterna överlevt i sängben bland annat, när sängarna har ställts upp i korridorerna, under tiden som  rummen har sprutats med gift. Så trots dyra insatser från Anticimex återstår ändå problemen.

Förutom detta så har vissa sjukdomar, som vi redan utrotat, återkommit, bland dessa den mycket smittbara sjukdomen TBC, eller tuberkulos som den också kallas. Det dyker numera upp allt fler invandrare med denna sjukdom, eller med sjukdomar som är resistenta mot penicillin, även HIV förekommer.

Vi för således in TBC,  HIV, resistenta bakterier, vägglöss och kackerlackor genom våra invandrarströmmar, och studenter från Pakistan och Arabiska länder orkar inte ens städa sina rum, i vilka det också bor fler än vad som är tänkt, och sammantaget leder detta till en snuskmiljö som inte funnits i Sverige sedan Lubbe Nordström skrev sin bok ”Lortsverige” 1938, som behandlade arbetarbefolkningens boendeförhållanden i Sverige under tidigt 1900 tal.

Som om inte detta vore nog, så har vi också Islamister bland våra muslimer som ett dödligt hot. Affe funderar över det problemet i ett inlägg på Affes statistikblogg idag, två dagar efter vår första självmordsbombare i Sverige. Han gör det som vanligt med statistik.

Men Affe medger att när det gäller statistiken över antalet muslimer i Sverige, så har siffran 400 000 muslimer i Sverige varit konstant de senaste tio åren. Detta trots att 111 muslimer per dag har anlänt. Av dessa är 5-15 % positiva till Al Qaida och muslimsk extremism enligt Affe.

Räknat på den lägsta summan ger det drygt 5 Islamister per dag och efter den högsta ca 17. I det bästa scenariet blir antalet ca 2 000 per år, men i det värsta 6 000. Sedan år tvåtusen blir det 20 000 till 60 000.  Räknar man då också på ett realistiskt totalt antal, så handlar det om 111 x 365 x10 år =400 000 till.

Alltså är summan numera någonstans runt 800 000, och då är alla som fötts de senaste 10 åren inte ens inräknade i de 800 000, men inte heller de som väljer att flytta hem eller någon annanstans samt dör De sista siffrorna är inte Affes, utan mina. Men jag tror nog att han borde komma fram till något liknande, men det kan till och med vara så många som en miljon.

Då kan man hålla sig för skratt!