Av Pettersson

I Sverige envisas våra politiker och journalister fortfarande med att framhäva mångkulturens fördelar trots att det är uppenbart för alla att experimentet inte fungerar. 

Svenskarna vill inte ha mångkultur, inte ens den elit som beskriver fördelarna bosätter sig i mångkulturella områden utan i etniskt segregerade svenska områden.

Likadant är det med människor som kommer hit. De gillar heller inte mångkultur utan bosätter sig i etniska enklaver, de vill eller kan inte integreras, de trivs inte i det nya landet utan håller sig till likasinnade.

Mångkultur är bra säger eliten, den elit som bor i de finaste helsvenska områdena i varje stad och vet att Sverige har blivit ett av världens mest segregerade samhällen. Familjen, släkten, gruppen går före allt annat och där det är näst intill förbjudet att gifta sig över klangränsen med inavel som följd. I Brandkärr, Rosengård, Ronna, Rinkeby och på många andra ställen bosätter sig svenskar, somalier, syrianer med sina fränder i monokulturrella samhällen. Muslimska irakier bor med muslimska irakier, kristna dito med likasinnade och de gillar absolut inte varandra.

Segregationen firar triumfer överallt i vårt land, du ser det, jag ser det ─ våra journalister och politiker ser det men de törs inte säga…

 ─ Förlåt, vi hade fel, har ni några förslag på vad vi ska göra åt detta misstag?