Av Pettersson

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-, 50-, 60- och några år in på 1970-talen inte ha överlevt. 

Vi cyklade utan hjälm, vi metade på bryggorna utan flytväst, vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp. 

Vi drack vatten direkt från kranen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i men blev inte överviktiga för vi var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det. 

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet. 

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när det blev mörkt. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon.

Morsan och farsan sa att ungarna kommer hem när de är hungriga.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-box – inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surroundljud, inga datorer eller Internet. 

Vi hade vänner utan Facebook! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss med knivar, sköt med pilbåge, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. För att det var olyckor och utbildning! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva. Den som är med i leken får leken tåla sades det om någon gnällde.

Vi slogs med varandra, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.  

Trots alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet. 
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. 

Vi fick aldrig skjuts utan fick gå eller cykla. Vi spelade brännboll och fotboll på gator och torg, vi åkte bil utan bälte och hemska tanke vi hade föräldrar som rökte i bilen.

Den generationen har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50  åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. 

Då när barndomens ängar var gröna byggdes hus och vägar överallt, det fanns poliser och skolor i varje by, läkare gjorde hembesök om man önskade, ordet vårdköer var inte uppfunnet och skatterna var lägre eller samma som omvärldens.

Sedan dess har skatterna höjts gång på gång och ni vet vad som hänt, nu räcker pengarna inte ens till underhåll av vägar och byggnader, det finns inga poliser på gatorna, inga skolor i byarna, vårdköer som räcker längre än en tubkikare ser och överallt byråkrater och regler, byråkrater och regler, förordningar och fler byråkrater och mer regler och det verkar aldrig ta slut, vilken arbetskraftsreserv…………………tänk om alla dessa, ja ni är inte dumma, mina vänner, många av er av er är födda en tid när det var livsfarligt att leva och ändå gör ni det. Grattis! 

Källa: Ovanstående är min egen variant av en historia som cirkulerat länge, varifrån den ursprungligen kommer har jag ingen aning om.