Av Tommy Pettersson

Inlägg uppdaterat 2010-10-15 med SN:s chefredaktörs svar nedan.

Den 4 oktober skrev jag ett inlägg på den här bloggen som handlade om lokaltidningen Södermanlans Nyheter ”Att leva som man lär”  jag skickade den även lite förkortad som insändare  och redan den 7 okober kom den in i SN och märkligt nog har chefredaktören och ansvarige utgivaren svarat direkt under den lätt ändrade insändaren. Jag får tacka för uppmärksamheten från SNs ansvarige utgivare men vill trots detta rätta litet som jag tycker han återger felaktigt. Det är inte lätt med de 2000 tecken inklusive mellanslag man har till förfogande men jag har idag skickat ett svar på svaret till SN. Insändaren, chefredaktörens svar och mitt svar till honom kan ni läsa nedan. Det är lite tjatigt men beslutet är ert om ni vill läsa.

Insändaren

Att leva som man själv lär

Södermanlands Nyheter vår fina, stolta lokaltidning ­säger sig liksom många andra ­media värna mångkultur och kallar Sverigedemokraterna ­invandrarfientliga, populistiska och nynazistiska. Det är inte så lätt att leva som man lär. På SN jobbar cirka 75 personer. Möjligen har ­någon av dem ett namn med en ­utländsk klang men ingen, noll, zero, nada är någon av de kulturberikare SN säger sig värna om.

Det måste vara oerhört svårt att lyckas anställa 75 personer utan att få med någon av de nya svenskarna. Undra om SN medvetet för en rasistisk politik?
Eller om man bara inte vill ha det besvär det är att lära upp någon med bristande kunskaper i det svenska språket och som inte känner till hur vårt samhälle fungerar. Jag lutar åt det senare men varför ska då SN av lättja eller av snålhet låta andra i samhället ta den kostnaden.
Det luktar, SN! Är det inte ett svek mot aktieägare och läsare att inte ta till vara på all den kompetens som nysvenskarna har? Titta på Sverigedemokraterna, de har massor med invandrare som medlemmar.
Tyvärr tror jag inte SN är ensamma om detta, det ser nog likadant ut de allra flesta av våra tidningar. Journalister skriver och pratar om sådant de inte har någon praktisk erfarenhet av.
SN – varför har zigenarna, tattarna, blattarna, araberna, fåraherdarna, de färgade, negrerna, juggarna, albanerna, analfabeterna, muslimerna och alla andra kulturberikare så svårt att få jobb i Sverige?

Tommy Pettersson

SNs chefredaktörs svar

Svar: Läs den sista meningen i Tommy Petterssons inlägg här ovanför en gång till. Den är avslöjande. När jag läser den, tänker jag direkt på Sverigedemokraternas uttåg ur Storkyrkan, när biskop Eva Brunnes talade om ”den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag”.
Ingen kan ta miste på vilken människosyn som ligger bakom formuleringen. Men jag ska ändå ge ett svar på insändaren.
Bland SN:s tillsvidareanställda finns få med invandrar­bakgrund (men de finns). Det är ett demokratiskt ­problem. Det är nödvändigt för en ­lokaltidning av vara viktig och ­intressant även för människor med ursprung i andra länder. För att kunna vara det ­arbetar vi hårt med att vidga vårt ­kontaktnät och söker med­arbetare med olika ursprung och ­erfarenheter.
Vi har flera duktiga ­vikarier på redaktionen med annan bakgrund än etniskt stenålderssvensk. Jag är övertygad om att andelen kommer att öka fram­över i takt med att fler barn till de senaste årtiondenas invandrare växer upp och tar plats på journalistutbildningarna.
En svårighet är att journalistiken har en relativt låg status i många invandrargrupper på grund av erfarenheter från de länder de har sitt ursprung i.
Min bild är att föräldrarna hellre uppmuntrar sina barn att läsa på Karolinska institutet ­eller på Handelshögskolan än på Institutet för journalistik och medier.
Å andra sidan: de ­invandrarbarn som ändå väljer en ­journalistutbildning får ofta jobb direkt. Det kommer säkerligen bädda för att det kommer att se annorlunda ut på tidningarna på sikt.
Göran Carstorp, chefredaktör och ansvarig utgivare

Mitt svar till SN som jag hoppas men inte tror kommer in i tidningen.

Vem är värsta rasisten?

Jag svarar Carstorp trots att jag vet vem som får sista ordet. Att kallas rasist får jag tåla,  Carstorp är välkommen till de invandrare jag känner, har anställt och arbetat nära med i många år och höra vad de tycker. Jag är inte Sverigedemokrat − Jag taktikröstade på KD i årets riksdagsval. Jag är för SDs rätt att föra fram sin politik om invandring eller en cykelväg. Jag emot islam och kristendom men inte emot muslimer och kristna om de inte samtidigt är nykterister, då blir jag misstänksam.

Carstorp hänvisar till biskop Brunnes tal i storkyrkan. Biskopens tal om att alla människor är lika mycket värda UTOM Sverigedemokrater, de 340 000 som röstade på dem samt alla andra oliktänkande som inte tycker som etablissemanget ekade tomt under valven.

Carstorp påstår att ”En svårighet är att journalistiken har en relativt låg status i många invandrargrupper på grund av erfarenheter från de länder de har sitt ursprung i.
Min bild är att föräldrarna hellre uppmuntrar sina barn att läsa på Karolinska ­eller på Handelshögskolan än på Institutet för journalistik” vad chefredaktören har för belägg för detta påstående vore kul att veta men på SN jobbar många andra yrkesgrupper, det finns inga invandrare anställda där heller.

När Carstorps argumenten tryter blir alla som är emot invandringspolitiken kallade rasister, men de flesta av dem är vanliga ansvarskännande medborgare som ser att det som pågår inte fungerar, varken för Sverige eller för invandrarna − är det något som är rasism så är det att ta emot människor, passivisera och ta ifrån dem självkänslan, placera dem i getton där varken de eller deras barn har någon framtid.

De riktiga rasisterna heter Reinfeldt, Sahlin, Eriksson, Wetterstrand, Olofsson, Björklund, Hägglund, Ohly och Carstorp samt andra journalister som har slutat tänka självständigt och likt en vargflock jagar de oliktänkande som inte accepterar uppfattningen att massinvandring utan kontroll är bra för Sverige.

Tommy Pettersson 7 oktober 2010

Insändaren ovan kom otroligt nog in den 14/10 och chefredaktören har återigen svarat. Det är jag mycket stolt för, det kan inte vara ofta en chefredaktör och ansvarig utgivare ägnar sig åt att svara insändare.

Carstorps svar nedan. Gå gärna in på SN och läs kommentarerna där. 

Svar: Tommy Pettersson gör ­gemensam sak med SD och hävdar att SN och andra medier censurerar en fri debatt om integrationen i samhället. Det är en myt som inte blir sannare för att den upprepas. Integrationsproblemen tas samtidigt som bevis för att vi måste stoppa invandringen. Det är en logisk kullerbytta som blandar bort korten i debatten.
Själv är jag uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. Jag brukar tänka på 70-talets Rågsved när Sverigedemokraterna skanderar ”Ge oss Sverige tillbaka”. Jag vill för mitt liv inte ha tillbaka det Sverige som fanns då. I Rågsved bodde då de som stod lägst i rang. Idag bor där fortfarande de människor som står lägst i rang, men de har en annan hudfärg. Där har vi en del av ­problemet. Den sociala ­skiktningen har i ökande grad fått etniska ­förtecken. Men det problemet kommer man inte åt med vare sig SD:s eller Tommy Petterssons ­perspektiv.

Det svenska samhället är i stort behov av arbetskraftsinvandring. I en alltmer internationaliserad värld behöver Sverige liksom övriga Europa öppna sig mer i stället för att stänga gränser.
Ett av problemen – men inte något som det svenska samhället kan skylla på – är de erfarenheter som människor bär med sig från sina tidigare liv i andra delar av världen. Dit hör de ­yrkesmässiga ­preferenserna. Att det är svårare att rekrytera studenter från många ­invandrargrupper till journalistiken är en välkänd insikt hos dem som arbetar på landets journalistutbildningar.
En titt bland de många hundra ansökningarna till jobb på SN:s redaktion varje år ger samma svar. Det är inte många av de förhoppningsfulla ­kandidaterna som har ­utomeuropeiskt ­ursprung.
Här vilar ett tungt ansvar på hela det svenska samhället, inklusive SN, att öppna dörrarna. På SN står de vidöppna.

Göran Carstorp
Chefredaktör

—————-

Carstorps senaste svar lyser igenom av okunskap eller lögn. Jag var också i Rågsved på 1970-talet och det var en välbärgad förort där det bodde mestadels välbeställda arbetare och de Sverigedemokrater som Göran påstår att han mötte bildades 1988.