I landet Sverige bor det en nyinflyttad person. Han älskar att synas utan att synas så han går omkring i rånarluva.

Folk frågar varför har du den där rånarluvan på dig?

─ Jag har rätt att klä mig hur jag vill svarar personen.

Hur går det i samhället, får du något jobb?

─ Nej, det är klart att jag inte får, är du dum i huvudet? Ingen vill väl anställa någon i rånarluva men när jag inte får det känner jag mig kränkt och går till Diskrimineringsombudsmannen och ofta lyckas jag få skadestånd, det är lönsammare än att jobba och jobba vill jag inte.

Hur går det att gå på banken då?

─ Det är klart att det inte går bra, de kräver att jag ska ta av mig luvan, då känner jag mig kränkt och går till Diskrimineringsombudsmannen som stämmer de jävlarna, då blir det förlikning och jag får skadestånd. Då slipper jag arbeta och arbeta vill jag inte så det är bra.

Det verkar jobbigt, hur går det att handla i affärer då?

─ Det är lite bökigt men har jag tur så kräver de att jag ska ta av mig luvan och då…

…ja, ja vi fattar men varför håller du på så där.

─ Därför ett det går så klart, samhället är övertolerant. Skulle någon tala om att jag får gå klädd hur fan jag vill men att jag då får avstå från många jobb och utbildningar och att jag då inte står till arbetsmarknadens förfogande och naturligtvis inte har rätt att stämpla eller rätt till några andra bidrag så får jag acceptera det.

Givetvis får jag acceptera att bli portad på banken och i affärerna eftersom jag naturligtvis inser att det är mitt problem för det är jag som valt att gå i rånarluva och ingen annan. Jag och alla andra fattar väl att så här går man inte klädd i vårt land om det inte är maskerad.

─ Konstigt förresten att diskrimineringsombudsmannen inte fattat det och sagt ifrån att jag ska sluta ta upp hennes tid så länge jag har rånarluvan på mig men så länge det går så går det, tack för det och skadestånden snälla Diskrimineringsombudsmannen.