LO har de senaste 10 åren ─ 6 av dem med socialdemokratisk regering ─ tappat en halv miljon medlemmar. Detta skylls på alliansregeringen och den dyrare A-kasseavgiften.
─ Stefan Lövdén, ordförande för IF-Metall förklarar med huvudet i sanden att det beror på att A-kasseavgiften blivit orimligt dyr. Att arbetsmarknaden ändrats, färre arbetare och fler tjänstemän hör inte hit. Alliansen är fienden. Att många tycker att fackföreningsavgiften är för hög vägrar LO inse.
Att Alliansregeringen gett LO-knegarna mer i plånboken än vad både S och LO gjort på många, många år talar man inte om.
Att mellan 40 och 50 % av LO:s medlemmar röstar på andra partier hindrar inte att man ensidigt stöder ett parti med enorma belopp, vissa säger upp till 630 miljoner.
LO:s medlemmar inte är dumma, de tittar i plånboken och ser att Wanja, Stefan och de andra LO-topparna ljuger och de är heller inte glada åt LO:s valkampanj som skyller allt elände på alliansen, den allians en stor del av medlemmarna röstar på.
LO kanske skulle fundera på att ändra fokus och börja jobba åt medlemmarna i stället för åt socialdemokraterna med medlemmarnas pengar.
─ Det är synd om LO som inte begriper det.
LO lever kvar i tron att allt är som i organisationens begynnelse, då alla arbetare var socialister och alla tjänstemän borgare.
LO hävdar att kopplingen till socialdemokraterna är demokratiskt framröstat genom delegaterna på förbundens kongresser. Knappast förvånande då merparten av representanterna är sossar och flertalet av överhövdingarna är aktiva i partiet.
Då spelar det givetvis ingen roll att nära hälften av LO:s medlemmar röstar på ett annat parti. Det måste kännas härligt för icke-socialdemokratiska medlemmar när fakta säger att LO skänkt 24 miljoner till sossarnas valrörelse för att dessa ska kunna propagera mot de partier som dessa medlemmar stöder.
Facket borde vara till för medlemmarna och inte partiet. Har jag haft så fel?