Politik

Rekordåren

Pettersson11 kommentarer

Samhället ser helt annorlunda ut idag än för 50 år sedan. Då under de så kallade rekordåren på 1950 och 1960-talen betalade vi samma eller lägre skatt än i jämförbara länder, mindre än hälften av idag.

─ Då fanns det skolor i varje by, poliser överallt, vårdköer var inte uppfunna, det byggdes hus och vägar överallt. Intressant är att se en kurva över skattetrycket från 1960-talet och framåt. När Palme började höja skatterna mer än omvärlden kom problemen ett efter ett, det blev inflation, devalveringar, prisstopp, lönestopp det ena efter det andra som i sin tur bäddade för krisen i början på 1990-talet.

─ Före Palme fanns en stark optimism och framtidstro inom rörelsen. Under Palme drevs skatterna upp till världens högsta och problemen kom som ett brev på posten. Detaljstyrning blev viktigare än tillväxt och utveckling. Före Palme var S en unik vänsterrörelse i världen, ett optimistiskt framtidparti. Idag är man en pessimistisk bakåtsträvande kraft.

Förfallet fortsätter, när Mona Sahlin som nybliven partiledare fick frågor på vad som var viktigt för framtiden blev hennes första svar ”likställ äktenskapen helt oavsett kön”, nu har vi Carin Jämtin som tycker att könsneutrala toaletter är viktigt.

Vart tog framtidsoptimisten vägen? Var tog symbolen för socialdemokratin vägen? ─ En knegare som kämpar, gör rätt för sig och är stolt har ersatts med en tatuerad bidragstagare av oidentifierad kön och ursprung som ska förverkliga sig själv, kan och kräver sina rättigheter utan en tanke på vare sig skyldigheter eller att försöka bidra med något till samhället själv.

Vi och S kanske skulle gå tillbaks till rekordåren och se vad som fanns då och titta på vad som finns idag, behövs verkligen allt skattefinansierat i dagens samhälle och vad är det som kostar så fruktansvärt mycket pengar? 

─ Jag har mina misstankar men dessa får man inte uttala offentligt.

11 thoughts on “Rekordåren”

    • Och ingen arbetslöshet fanns i landet….Allt andades tillförsikt och alla gladdes över den blomstrande framtid som väntade.1956 kom de första verkliga flyktingarna från Ungern.Människor som tillförde landet något positivt.Sen skall vi inte förglömma,att vi t.o.m. tilläts köpa kröken på systemet,utan att visa upp en ransoneringsbok !
      Niggrar syntes enbart på filmer,och araber hörde man aldrig talas om.
      Ingen kunde någonsin ana,att landet skulle byta ut sin befolkning 40/50 år senare ! Good By Sverige !

      Svar

Kommentera