HISTORIA. Den 30 november 1939 anföll ryska trupper Finland utan krigsförklaring. ”Om några dagar är vi i Helsingfors, meddelade den ryska radion segervisst.” Men så lätt skulle det inte bli för Stalins soldater när de mötte de finska soldaterna. Kriget slutade den 13 mars. 

I november 1939 krävde Sovjetunionen att få vissa gränsområden av Finland i närheten av Leningrad (dagens S:t Petersburg). Dessutom ville ryssarna ta över några öar längst in i Finska viken. I gengäld skulle Finland få en del av Östkarelen längre norrut. Finland gick inte med på de ryska kraven och därför gick ryska trupper utan krigsförklaring över gränsen.

Stalin räknade med en promenadseger mot finländarna. Därför satte han in bara 20 divisioner, eller ca 340 000 soldater, mot finnarnas 180 000 man…

Svensk Yle skriver en hel del detaljer…

Norrskensflamman, idag bara Flamman var organ för Sveriges kommunistiska parti som idag har bytt namn till Vänsterpartiet. Det partiet stödde Sovjetunionen och Hitlertyskland tills tyskarna anföll Sovjet. Dagens vänsterparti stödde alltså kommunisternas invasion av Finland och Baltikum.

Vänsterpartiets stöd till Stalin och Hitler kanske är något att ta upp i riksdagens debatter när det diskuteras olika partiers rötter.

Lyssna, Pettersson säger att det var inte vänsterpartister som slogs på Finlands sida

Marskalk Mannerheims tal till Svenska Frivilligkåren efter Vinterkriget (Paikanselkä 28.3.1940)

”Goddag, svenska kamrater!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Goddag, fältmarskalk!” [Svenska Frivilligkåren] ”Efter mer än hundra dagars hårda strider har Finland slutit fred. Enigt och redo till alla offer grep vårt folk till vapen för att värna sitt högsta goda: ära, frihet och västerländsk kultur.

Nu har det sett sig tvunget, att till övermakten utlämna delar av ett älskat fosterland; dess byar och städer har bränts och ödelagts, men dess mod har ej kuvats och det står med högburet huvud i skyddet av sin armé, som blött i många strider, men som fiendens väldiga övermakt ej förmått besegra.

Frivilliga till Eder, vilka över land och hav ilat till vår hjälp, lämnande hem och fosterland, redo att offra Ert liv här på den finska drivan, vill jag i arméns och mitt eget namn uttala mitt varma tack. Edra stolta hjärtan har gjort Eder till våra vapenbröder i striden mot österns härar. Att av Er endast en del hann fram med i vapenleken, förringar ej värdet av Edert ädla uppsåt. Jag hälsar Eder, svenskar, med vilka vi på många slagfält under sekler delat segrars ära, men också nederlagets bitterhet. Värdiga det svenska namnet har tusenden av Eder ställt sig vid vår sida.

Att hjälpen för Sverige varit en hjärtesak, därom vittnar det bistånd i många former, som med öppen hand givits oss, kanske till och med på bekostnad av egen trygghet. I denna tid, då våldet hotar den svagas frihet än värre än fordontima, trampande under tunga stövlar, frukterna av generationers arbete på kulturens och framåtskridandets fält, då de små nationernas existens är i fara, haver Ni alla bevisat, att det ännu finnes män, vilka sporras av ädla ideal och tron på livets högsta värden. Må det vapenbrödraskap vi här knutit vara ägnat att stärka samförståndet och varaktigt närma våra folk till varandra. Finlands känslor av tacksamhet och aktning skola aldrig förblekna.” ”Gud bevare Finland!” [Överste Nordenswan] ”Gud bevare Finland!” [Svenska Frivilligkåren] ”Gud bevare Sverige!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Gud bevare Sverige!” [Svenska Frivilligkåren] ”Leve den Svenska Frivilligkåren och dess frejdade chef, Generalen av Kavalleriet Linder!” [Fältmarskalk Mannerheim] ”Hurra! Hurra! Hurra!” [Svenska Frivilligkåren]

Den svenska frivilligstyrkan i Finland är det största frivilliga förband från ett och samma land som ställt upp för ett annat i krig. Finlands kamp uppfattades inte endast som en Davids strid mot Goliat utan som ett korståg för demokrati mot diktatur, för kristendom mot gudlöshet, för kultur mot barbari, kort sagt, för det goda mot det onda. Finland lyckades behålla sin självständighet. Den moraliska segern var Finlands.

Finlands regering begärde militär hjälp av Sverige men den svenska regeringen nekade med hänvisning till neutraliteten. Däremot tillät regeringen svenska frivilliga och att material transporterades till Finland. Den svenska frivilligkåren bestod av 8.000 man.

***