Paul Widén i Jerusalem skrev: ”Inför en modell av Klippdomen höll den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson i söndags ett tal under en antiisraelisk manifestation i Malmö. Hundratals människor hade samlats på Möllevångstorget för att delta i demonstrationen. I videoinspelningar från evenemanget hörs tydligt hur deltagare skanderar uppmaningar att ”slakta judarna” och ”skydda al Aksa” på arabiska (al Aksa-moskén blandas ofta ihop med Klippdomen i dessa sammanhang).

Hillevi Larsson har sedan dess fått utstå mycket hård kritik från både politiker och opinionsbildare. ”När den vedervärdiga antisemitismen gör sig gällande på våra gator finns landets största parti på plats”, konstaterade exempelvis den kristdemokratiska europaparlamentarikern Lars Adaktusson torrt.”Partiledningen måste ta kraftfullt avstånd från Hillevi Larssons agerande”. Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson var minst lika hård i sitt omdöme. ”Jag skäms för att jag inte kan stoppa detta vansinne”, beklagade han. ”Malmö blir obeboeligt för judar, och med tiden fler platser i Sverige. Jag är så ledsen”.

Själv påstår Hillevi Larsson att hon är emot allt våld och att hon inte förstod de arabiska slagorden som skreks framför modellen av Klippdomen. ”Fred och frihet” påstår hon att istället att merparten av evenemangets deltagare skulle ha förespråkat. Det här är emellertid inte första gången som Hillevi Larsson haffas med fingrarna i den antisemitiska syltburken. I slutet av 2014 uppmärksammades hon efter att ha tagit emot ett diplom av den palestinska kulturföreningen i Malmö för sitt ”engagemang för Palestina”. Diplomet föreställde en karta där hela Israel hade ersatts av just ”Palestina”. Även den gången urskuldade sig Larsson med floskler om att hon motsätter sig våld och att hon stöder fred och frihet.

Man kan förstå Hillevi Larssons ”engagemang för Palestina” på två olika sätt. Å ena sidan är det möjligt att hon är fundamentalt naiv och djupt okunnig. Precis som hon lyckades med konststycket att hålla ett tal inför en folkmassa som skrek ”slakta judarna” och ändå tro att evenemanget handlade om ”fred och frihet” kanske hon på fullt allvar tror att hennes ”engagemang för Palestina” tjänar goda syften, att den sida i konflikten som hon så entydigt har tagit ställning för representerar goda människor med ärligt uppsåt och legitima mål. Å andra sidan är det möjligt att hon varken är naiv eller okunnig, utan tvärtom en kall maktspelare som har insett åt vilket håll vindarna blåser i Sverige. Hennes retorik är nämligen identisk med den politiska retorik som har präglat Mellanöstern sedan 1948, när auktoritära ledare i regionen började inse att de kunde utnyttja hatet mot Israel för att distrahera medborgarna från ländernas interna ekonomiska och sociala missförhållanden. Sverige står som bekant idag inför enorma interna ekonomiska och sociala utmaningar. Anonyma källor inom polisen varnar för att man inte längre har kontroll över flyktingströmmen. Det talas numera öppet om en nära förestående systemkollaps. Från detta perspektiv är det inte det minsta förvånande att en svensk riksdagsledamot från regeringspartiet socialdemokraterna då väljer att tala inför hundratals människor på Möllevångstorget som skanderar ”slakta judarna”. Detta är ju ett väl beprövat och effektivt sätt att tillförsäkra sig politisk makt i sådana miljöer.” 

Jihad i Malmö