VETENSKAP/RASISM. Vi hör nästan dagligen om Sverigedemokraternas rasistiska och nazistiska förflutna och att ränderna aldrig går ur. Detta från normalt kloka och sansade människor men av någon anledning verkar vettet försvinna när SD diskuteras.

Sverigedemokraterna bildades 1988, för 26 år sedan, och givetvis fanns och finns ett och annat rötägg bland deras representanter, medlemmar och sympatisörer.

Men om ränderna aldrig går ur hur långt tillbaka ska vi gå?

Varför diskuteras inte de andra partiernas rasistiska och nazistiska förflutna som är betydligt värre?

Än idag lever människor i Sverige som fick sina skallar mätta och näsor undersökta – den svenska rasbiologin ligger inte längre tillbaka i tiden än så.

Fredagen den 13 maj 1921 fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens institut för rasbiologi. Bakom riksdagsbeslutet fanns en motion, som hade framförts i riksdagens båda kammare den 13 januari 1920 och undertecknats av ledande politiker som socialdemokraten Hjalmar Branting och högerns Arvid Lindman. Upprättandet av det rasbiologiska institutet hade starkast möjliga politiska stöd. Som första namn på motionerna stod socialdemokraterna Alfred Petrén och Wilhelm Björck men alla politiska riktningar i riksdagen var representerade. Inget parti röstade emot.

Så 1922 grundades Statens institut för rasbiologi (Rasbiologiska institutet) i Uppsala. Institutet var administrativt självständigt.

Under 1920-talet diskuterades den så kallade degenerationsfaran – den förmenta försämringen av folkmaterialet och ”förgiftandet av samhällskroppen”. Man oroade sig för att människor med ”sämre” egenskaper fick fler barn än människor med ”rätt” ekonomisk, social och kulturell bakgrund och att det svenska folket på sikt skulle få vad som ansågs vara sämre egenskaper.

Institutet hade till sin officiellt angivna arbetsuppgift att rasbiologiskt genomforska Sverige genom att studera olika släkters och andra befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter, att klarlägga såväl det biologiska arvets som miljöns betydelse för individer, släkter och folk, samt att utreda sjukdomars och normala mänskliga egenskapers ärftlighetsförhållanden. Endast genom dylika, på lång sikt drivna forskningar ansåg man sig kunna finna ”de djupare liggande orsakerna till brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom” och kunna bringa ”annan undermålighet i dagen”. På detta sätt strävade institutet på statligt uppdrag efter en ”fast teoretisk grundval för en exakt rashygien och en rationell befolkningspolitik”.

1958 ändrades namnet, då institutet ersattes av Institutionen för medicinsk genetik, och verksamheten knöts till universitetet. Idag sker forskning kring genetik vid Uppsala universitets Genetikcentrum.

Sverige var först i världen med ett statligt institut för rasforskning och Hitler lärde sig en hel del från svenskarna om den rena nordiska rasen och långa, blonda, muskulösa nordbor och än idag finns resterna av Rasbiologiska Institutet kvar i Uppsala men…

…det är Sverigedemokraterna som har ett rasistiskt och nazistiskt förflutet eller berättar politiker och journalister inte sanningen?

• Rasister & Nazister
• Vänstern stödde Hitler
• Mindervärdiga, arbetsovilliga, kriminella, defekta människor