AFRIKA. Mohamed ”Mo” Ibrahim, född 1946 i Sudan, är en brittisk telekomentreprenör och filantrop. Mo Ibrahim föddes i en nubisk bomullshandlarfamilj i Sudan, gick i skola i Alexandria i Egypten och vidareutbildade sig till elektroingenjör på Alexandrias universitet och från 1974 på University of Bradford. Han disputerade vid University of Birmingham på en avhandling om mobiltelefoni. Han är gift med radiologen Hania Mohamed och har två barn.

Mo Ibrahim var från 1983 anställd som teknisk direktör för mobiltelefoni inom British Telecom-koncernen. Han grundade 1989 konsult- och mjukvaruföretaget Mobile Systems International (MSI), som köptes av Marconi Company år 2000. År 1998, avskiljde MSI det holländskbaserade dotterföretaget MSI-Cellular Investments, som senare namnändrades till Celtel och som blev en av de största telekomoperatörerna i Afrika under en mycket expansiv period för mobiltelefoni i Afrika. Denna företagsgrupp köptes år 2005 av det kuwaitiska telekomföretaget MTC Kuwait och döptes om till Zain Group.[4]

Time Magazine utnämnde 2008 Mo Ibrahim som en av världens 100 mest inflytelserika personer.

Nu till saken – Mo Ibrahim verkar vara en klok karl, han har sagt att Afrikas enskilt största problem är dess ledare. Trots att kontinenten är oerhörd rik och långt ifrån överbefolkad så står de flesta av Afrikas länder och stampar. Även om det varierar mycket mellan de 54 länderna så har de flesta enorma problem och det beror i sin tur på ledarna och den enorma korruptionen enligt Mo Ibrahim.

Mo Ibrahim instiftade år 2007 ett pris för afrikanskt ledarskap (Mo Ibrahim Prize for Achievement in African Leadership) och förtjänstfullt statsmannaskap.

Priset delas ut av Mo Ibrahim-stiftelsen till en före detta demokratiskt vald statschef från ett land i Afrika söder om Sahara, vilken framgångsrikt utvecklat landet socialt och ekonomiskt och som fredligt har överlämnat makten till efterträdaren efter utgången av tillåtna valperioder under de sista tre åren före den årliga prisjurydiskussionen.

Prissumman är 5 miljoner amerikanska dollar och ska utbetalas under en tioårsperiod och därefter 200 000 US dollar per år så länge pristagaren lever. Värdet av priset är därmed sannolikt det högsta av alla officiella pris.

• 2007 fick Joaquim Chissano priset för sin roll att leda Moçambique från konflikt till fred och demokrati.
• 2007 fick också Nelson Mandela det som hederpris.
• 2008 Festus Mogae, för enastående ledarskap som garanterade Botswanas fortsatta stabilitet och välstånd under en period när HIV/AIDS-pandemin hotade hans lands och folks framtid.
• 2009 hittades ingen värdig kandidat.
• 2010 hittades ingen värdig kandidat.
• 2011 Pedro Pires, har varit behjälplig i att göra Kap Verde till en modell för demokrati, stabilitet och ökat välstånd.
• 2012 och 2013, inget pris utdelat. Ordföranden i prisjuryn Salim Ahmed Salim uttalade att det inte fanns passande kandidater. Mo Ibrahim uttalade att ”ekonomin har utvecklats starkts mellan 2001 och 2012, men att ekonomisk utveckling inte har gett oss skäl att ge efter för krav på deltagande och mänskliga rättigheter”

-Pettersson tycker det verkar klokt att ställa krav på ledarna, Sveriges har i ett halvt sekel vräkt 100-tals miljarder över Afrika och nyttan med detta är ytterst tveksam. Titta HÄR på ett resultat av svenskt bistånd…