Arbetsmarknadspolitiken är ett av alla områden där Alliansregeringen misslyckats.

Regeringen satsar miljarder för att minska arbetslösheten. Bl.a. kan vi läsa om följande åtgärder…

• I regeringens höstbudget fastslogs att 2,2 miljarder kommer att satsas på långtidsarbetslösa när fler FAS 3-jobb ska skapas. Källa: SVT
• Flera miljarder har satsats på instegsjobb där nyanlända från länder utanför EU och EES ska ges jobb genom att arbetsgivare som anställer somalier, afghaner, eritreaner, irakier m.fl. får 80 procent av lönen finansierad av skattebetalarna. Källa: Arbetsförmedlingen
• Nu står nystartzoner på tur och dessa innebär att skattebetalarna finansierar verksamheten för arbetsgivare som driver eller vill starta företag i förorterna. Observera att de krisstämplade avfolkningsbygderna i Norrland och bruksorterna i Mellansverige inte ges denna möjlighet. Källa: Regeringen
• På andra håll ordnar kommunerna egna lösningar. Bl.a. i Söderhamn där kommunen betalar svenska ungdomar för att åka till Norge och söka jobb. Källa: Söderhamns kommun

Vilka regeringen satsar på framgår tydligt och därför är det inte konstigt att majoriteten av nya jobb går till utlandsfödda. Med riktade satsningar på denna grupp kan Erik Ullenhag stå i debatter och prata om de 600 000 som går till jobbet. Nej fel, Ullenhag har bytt fokus och pratar nu om de 750 000 som har en sysselsättning. Dock är sanningen den som alla känner till. Det som någon får, går en annan miste om.

Med den förda politiken lär arbetslösheten aldrig mer krypa ned till nivåer vi kunde se fram till 80-talets slut. Svenska regeringar har i decennier varnat för krisen som skulle uppstå när 60-talisterna gick i pension. De har de gjort nu och arbetslösheten är fortfarande oacceptabelt hög. Nu har vi kunnat höra att regeringen bytt fokus och pratar om krisen som uppstår 2030. Snacka om gardering. Just nu propagerar regeringen tillsammans med Miljöpartiet för en stor arbetskraftsinvandring och inte minst till låglåneyrken där arbetslösheten redan är högre än genomsnittet. Samtidigt försvinner allt fler av dessa jobb till lågkostnadsländer i Östeuropa och Asien. Uppbackade av svenskt näringsliv och kanske andra och okända aktörer, är det en låglöne satsning man vill införa i Sverige. Något annat kan man inte tolka verkligheten med.

Ett ständigt upprepande mantra från regeringen är att man lyckats få upp sysselsättningen med 200 000 personer sedan 2006. Visserligen jättebra, men…

Under samma period har folkmängden i Sverige ökat med cirka 450 000 personer och arbetslösheten var år 2006 334 000 jämfört med dagens dryga 410 000. Har regeringen lyckats?

Petterssons tidigare