Jag gjorde min värnplikt 1969 – 1971. Det var en delad utbildning på 18 månader där de 3 första månaderna genomfördes sommaren 1969 och de återstående 15 med start sommaren 1970 och slut i augusti 1971. Efter 18 månader blev jag värnpliktig officer. Att utbildningen delades berodde på att det skulle gå att anpassa studier till denna.
På den tiden bestod armén av 36 brigader plus ett antal självständiga bataljoner. Totalt drygt 200 bataljoner. Vårt Hemvärn bestod av flera hundratusen man.
Flygvapnet hade totalt ca 400 flygplan. I flottan fanns ett antal kustkorvetter, torpedbåtar, minsvepare, ubåtar mm plus kustartilleriet. Man pratade om förband i termer av flottiljer. Sverige var väl rustat att möta en aggression utifrån och vi kunde försvarsmässigt backa upp den neutralitetspolitik vi påstod att vi förde.
I en debattartikel i vår lokaltidning här nere i Sveriges reservhuvudstad så hävdar Mathias Bred från SNB att vi måste kunna ta emot hjälp utifrån. Mathias Bred stöder denna uppfattning på ett uttalande från ÖB som säger att vi klarar att hålla ut en vecka om vi blir angripna.
Mathias Breds största bekymmer är att Sverige idag saknar ”förmåga” att ta emot hjälp utifrån. Han påstår att det har varit Sveriges uttalade mål i säkerhetspolitiken att kunna ta emot hjälp utifrån, och att det i realiteten länge har varit pudelns kärna i vår försvarsplanering.
Jag delar inte Mats Breds uppfattning. På den tiden jag gjorde värnplikten fanns det ett försvar värt namnet. Men så är det inte längre. De senaste decennierna har svenska försvaret varit utsatt för en nedrustning som får Tysklands nedrustning efter Versaillestraktakten att framstå som en söndagsskola.
Armén består numera av 8 bataljoner. Flygvapnet har knappt hundra flygplan och marinen ett fåtal fartyg. Hemvärnet är bara en bråkdel så stort som då.
Man undrar hur man vägt av resurserna och kommit fram till att det som en gång i världen krävde 200 bataljoner numera bara kräver 8. Det är rena skämtet.
Jag vill påstå att vårt största problem är inte vår förmåga att ta emot hjälp utifrån. Vårt största problem är våra naiva politiker, som tror att det kommer någon hjälp utifrån, och som därför har tillåt svenska försvaret att totalnedrusta.
Skulle vi få ett fullskaligt krig i världen så kommer NATO att ha fullt upp att göra, och att lämna hjälp till Sverige kommer att komma långt ner på prioriteringslistan.
Det är bara våra omdömeslösa politiker som försöker få sina väljare att tro att så är fallet, för att kunna ta pengar och lägga dem på mer prioriterade uppgifter som t.ex. svensk invandringspolitik. I praktiken har vi blivit lurade på vårt försvar av politiker och ledande militärer. Det existerar bara till namnet.
Vårt försvar är en försäkringspremie som vi betalar för att kunna behålla vår frihet som nation.
Om ÖB:s uttalande är korrekt, och de drygt 40 miljarder per år som vi lägger på försvaret bara räcker en vecka, så tycker jag att den försäkringspremien är för hög. Då kan vi använda pengarna bättre till Vård, Skola, Omsorg istället.
I så fall bör vi göra det som Mogens Glistrup en gång föreslog i egenskap av partiledare för danska Framstegspartiet. Skaffa en telefonsvarare som på ryska säger, ”vi ger oss”.
[…] kraven Svenska försvaret utplånat och en säkerhetsrisk Svåra val väntar det svenska försvaret Försvaret som försvann (del 1 av 5) Använd sökfunktionen för att finna […]
Kvinnlig röstrött infördes 1921, fyra år före 1925 års olyckliga försvarsbeslut. Finns det något samband?
Jo annars kan jag aldrig tänka mig,att någon utser en kvinna till försvarsminister !
Lika vansinnigt som beslutet i Tyskland där en sjubarnsmamma,fick ansvaret för Bundeswehr !
Människorna skrattar ju åt henne ,,,,,Hon var nyligen i Afghanistan och inspekterade truppen.Tala om löjeväckande uppträde,när hon gjorde sitt eget hemgjorda honnör ! 🙂
Göran Persson tog 250 miljarder ur pensionsfonderna för att finansiera arbetslöshetsinvandringen. Det räckte inte, så nu är det det det militära försvarets tur att försvinna ur statsbudgeten. De kan gärna skrota hela rubbet och, som Mogens Glistrup föreslog i Danmark, ersätta det med en ”bandspiller som paa russisk forteller att Sverige gir sig”.
Vad blir nästa sparobjekt?
Åldringsvården?
Är de rättfärdiga medvetna om de etnisk-religiösa spänningar som sedan länge finns i Sverige?
Vilka lärdomar kan dras av t.ex. f.d Jugoslavien? Sviker modet?
Massmedieopinionen är kanske alltför skrämmande…?
Vi gjorde lumpen samtidigt. Jag var även med i hemvärnet, FBU, flyr pojkarna. Nu är det sorgligt. Bra artikel!
Lite mera fakta från DN.
Försvarsbeslut 1985 116 st. – 2009 7st.
Kustartilleri/Amfibiebataljoner 1985 28 st. – 2009 1st.
Hemvärnsförband 1985 125 st – 2009 22 st.
Antal ytstridsfartyg 1985 46 st. – 2009 7 st.
Ubåtar(operativa) 1985 12 st. – 2009 4 st.
Stridsflygsdivisioner 1985 20 st. – 2009 4 st.
Antal flygplan 1985 320 st. – 2009 100 st.
Stridsledningsbataljoner 1985 11 st. – 2009 1 st.
Flygbasbataljoner 1985 30 st. – 2009 2 st.
Och var har alla dom pengarna tagit vägen som det
kostade att ha detta stora men nödvändiga försvar?
Puts väck! Någon som förstår?
Och det lilla försvar vi har kvar stövlar omkring nere
i Långbortistan. Visst har vi väl världens intelligentaste
makthavare!? Sverige var en gång ett föredöme för
andra länder, idag är vi bara en drifts kucku i andra
länders ögon!
Det var väl en onödig fråga Tony, det har vi ju svar på eller….. 🙂
Jo men en mycket stor andel av befolkningen
låtsas inte veta.
Det verkar som om vi legat inne på grundutbildning nästan samtidigt. Jag låg inne som gruppchef artilleriet A1 Linköping juni 1970 – slutet av april 1971. Jag låg på pjäspluton och var chef för 7 man och en Haubits 10,5 cm m/41-40. Jag tillhörde vid utbildningen det sjunde kompaniet. Vi fick st.f. plutonchefer från samma utbildning som du låg på. Men Sverige hade ju då ett stort antal regementen som utbildade personalen. Både värnpliktiga och sådana som var yrkesofficerare. Jag förstår att chansen är liten, men att den finns. jag tror att vi då hade minst 7 artilleriregementen i landet. Av dessa finns högst ett kvar. Sedan har vi ju alla andra truppslag. För min del tror jag att en yrkesarmé på 50 000 man skulle räcka i fredstid, om det fanns grundutbildade värnpliktiga att kalla in efter behov. 8 bataljoner är
8-10 000 man ungefär, och är alldeles för lite. Sedan har vi ju ingen kompetens kvar att leda förband på Brigadnivå.
Jävligt bra skrivit Lusharpan, gjorde själv min värnplikt vid Flottan samma år som du var inkallad. Då hade vi forttfarande ett försvar värt namnet.
Såg i DN idag (Christian förekom mig) att vår ”försvarsminister” är fullkomligt nöjd med att ”Sverige kan försvara EN DEL av landet i EN VECKA mot ETT BEGRÄNSAT militärt angrepp. Vilket jävla skämt!
Det är värre än Per-Albins ”Vår beredskap är god”.
Per-Albin yttrade sina ord om beredskapen den 27 aug 1939, kriget bröt ut 1 sept samma år. P-A talade om livsmedelsförsörjningen….Inte om det då enligt 1925 års försvarbeslut helt avlövade försvaret.
Uttrycket kom i dagern den 27 augusti 1939 kl. 13.45, då Per Albin Hansson höll tal på Skansen i samband med Stockholms fackliga centralorganisations årliga familjedag. Talet innehöll följande rader:
”Sverige har inte orsak till panik.Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi ha icke otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kunna anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinns nödvändigt. Vår beredskap är god.”
ja det är en dyster utveckling. Och idag i DN kan man läsa försvarsministern uttala att hon är ”nöjd med att Sverige kan försvara sig i en vecka”
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forsvarsministern-en-veckas-forsvar-ar-tillrackligt
Självfallet hade vi inte kunnat ha kvar försvaret som det såg ut när kalla kriget var som kallast, med 36 brigader m m (och frågan är hur effektiva de cirka 20 cykelutrustade infanteribrigaderna egentligen hade varit mot en angipare) – vi lever ju trots allt i en annan värld idag, men försvaret som det ser ut idag är ju rena löjet.
De sköt inte med cykeln utan med granatgeväret.