Av Stefan K

Vår stora fotbollsbegåvning och ett av skälen till att Sverige bedriver Europas mest extrema invandringspolitik är i blåsväder…

…eller i sanningens namn är det hans lönekrav som skapar starka reaktioner hos vanligt folk och ändå upp på regeringsnivå. 130 miljoner kronor per år är hans nya lön och det gör honom till världens näst högst betalda fotbollsspelare. För att göra det mer lättförståeligt tjänar alltså Zlatan lika mycket per år på sin fotboll som 433 hårt arbetande sjuksköterskor eller verkstadsarbetare gör tillsammans under samma period. Jag vet att man från visst politiskt håll kritiserar direktörer och höga chefer för deras höga löner och girighet, men varför nämns inte idrottsmän i sammanhanget? Varför hängs inte Zlatan ut som en penningkåt girigbuk, för i sanningens namn. Vad har han gett tillbaka till de små skånska klubbar som hjälpt honom fram till den han är idag? Varför slösar Zlatan bort hundratals miljoner på lyxbilar, lyxfastigheter och lyxsemestrar, istället för att skänka dessa pengar till en uppbyggnad av det segregerade område han kommer från? Han är m.a.o. en person som från visst politiskt håll borde visas samma bemötande som direktörer och höga chefer.

Varför ska då Zlatan kritiseras som girig, självisk och egotrippad? Jo, i tider när fattigdom diskuteras i hela Europa, när folk förlorar sina jobb, när familjer tvingas flytta från sina hem, när allt fler vänder sig till hjälporganisationer för att få mat och när antalet utslagna ökar, så gick Zlatan ut och kände sig missnöjd med det löneerbjudande han först fick. PSG, som hans nya franska klubb heter, hade ”bara” erbjudit honom 80 miljoner i årslön ( den sammanlagda årslönen för 266 verkstadsarbetare eller sjuksköterskor ), men genom löneförhandlingar höjdes budet till 130 miljoner och inte förrän då kände sig Zlatan nöjd.

Var är ni i vänstern som försvarar Zlatan med näbbar och klor, samtidigt som ni protesterar vilt över direktörers höga löner och girighet? Är detta vad man kallar dubbelmoral?