Av Olli Rein
Den 23 september var Yonathan Palmer och hans far Asher på väg hem till Kiryat Arba, strax utanför den judiska staden Hebron i Judéen. Yonathan skulle fira sin ett-årsdag så snart mamma kommit hem från jobbet. Plötsligt träffades bilen av en regn av stora stenar. Ashers huvud krossades och bilen välte. Det var Kiryat Arbas arabiska grannar i byn Halhoul som för artonde gången på en månad angrep en israelisk bil med stenkastning på landsväg 60. Likt råttor slank mördarna in i bilvraket. Stal Ashers pistol och plånbok och krossade huvudet på spädbarnet.
Inom en vecka grep säkerhetstjänsten mördarna och tjuvarna, men för familjen Palmer var det för sent. Mamman Puahvar ensam kvar med lille Yonathans presenter.
Mördarna Mahmoud Muhammad Albai, Waal al-Araja, Ali Saada och Mohmmad Khalil Albo tog en taxi från Halhoul till platsen för bakhållet.
Far och son begravdes efter en stor manifestation där tusentals människor följde dem från Patriarkernas Grav till Hebrons judiska begravningsplats. Särskilt gripande var lille Yonathans bår.
De är nu begravda tillsammans med otaliga judiska martyrer alltifrån offren förHebronmassakern 1929 till dagens offer för arabisk terror som lilla Shalhevet, 10 månader, skjuten i sin barnvagn. Judarna i Hebron är verkligen vardagens hjältar som lever under konstant arabisk terror.
Skottlossning och överfall är vardagsmat för judarna i Hebron. Låt oss ta Shalhevets familj som exempel: Hennes morfar har blivit nedhuggen med yxa på väg till Patriarkernas Grav, hennes moster knivhuggen i ryggen på Hebrons marknad och hennes farbror skjuten. Trots det fortsätter den internationella extremvänstern, Svenska Kyrkan och EU att älta att det är judarna som är problemet.
Har man sett verkligheten i Hebron och inte är alldeles förblindad av Israelhat, så kan man mycket lätt konstatera vilka som är angripare respektive angripna i den heliga staden. Vilka är det som ständigt beskjuts och överfalls på Hebrons gator?