Av Olli Rein
Saudiarabien är en sluten och totalitär stat där en fariseisk, tölpaktig och inhuman form av fundamentalism håller invånarna i ett järngrepp, wahhabismen. Det är en stat som försöker hindra människor att tänka, känna och skapa. Där råder, som Ebba Grön sjunger om i sin låt, ”mental istid”. Saudiarabien är wahhabismens Nordkorea.
Det är viktigt att skilja på sunni- och shiaislam å ena sidan, de två stora grenarna inom islam, och wahhabismen å den andra. Saudiarabien är inte i första hand en islamisk stat, utan en wahhabitisk. Wahhabismen är en ganska ny sekt som uppstod på 1700-talet. År 1924 erövrade wahhabitiska rövare under ledning av Abdelaziz ibn Saud, Saudiarabiens grundare, Mecka och Medina.
I Saudiarabien diskrimineras och förföljs både sunni- och shiamuslimer. Faktum är att Saudiarabien betraktar alla muslimer utanför wahhabisekten som fiender och kättare utan människovärde. I den engelskspråkiga tidningen Islam Times har jag skrivit om något som nästan inte allas uppmärksammas, nämligen sunnimuslimernas svåra belägenhet i de två heliga städernas land.
Jag vill också passa på att tipsa om den nya bloggen wahhabismkritik som liksom titeln antyder uteslutande inriktar sig på kritik av wahhabismen. I boken Islamisten (2010) beskrev jag wahhabismen som en “exoterisk, anti- intellektuell ytterlighetstendens” (s. 178).