Av Stefan K
SSU anordnade igår en manifestation till stöd för offren i Norge, men kunde inte ens i denna sorg lämna hatet och avskyn hemma.
I media kunde vi igår läsa och höra att SDU som enda ungdomsförbund inte var inbjudna till manifestationen. Representanter från förbundet var ändå på plats för att visa sitt djupa deltagande för de omkomna i terrordåden. Om detta valde media att inte skriva. Det ljus som tändes framme på scen möttes av ilskna blickar och enligt folk på plats var stämningen tämligen hätsk ett tag. Ljuset lär trots detta ha fått stå kvar.
Undrar om inte SSU nu är ute på hal is. Samtidigt som det drabbade ungdomsförbundet i Norge visar upp en värdighet i eftermälet av dådet och inte med ett ord anklagar Framskrittspartiet, gör deras systerorganisation i Sverige precis tvärtom.
Igår visade SSU upp ett tydligt bevis på att de kollektivt bestraffar ett svenskt parti för ett dåd som en galen norrman begått och indirekt får nu svenska killar och tjejer i 15-18 års åldern bära skuld för en handling som ingen kunde förutse.
SSU använde igår samma retorik som man i alla väder anklagar SDU för att använda. Varför skulle det vara mer hedervärt nu och är inte detta en dubbelmoral som heter duga?
Nu lär våldsamma krafter på vänsterkanten och bland andra grupper triggas än mer och vi kommer att få se våldshandlingar gentemot Sverigedemokrater i än större omfattning än förut. Vem bär då skulden om unga killar och tjejer hotas, trakasseras och misshandlas? Tänker SSU ställa sig upp och ta avstånd från detta eller väljer man att leka tysta leken som i fallet när SDU bjöd in till en manifestation mot det politiska våldet?
Arbeiderpartiet och inte minst dess ungdomsförbund har mina största sympatier. De har mitt i allt sorgearbete visat upp en värdig sida och inte med ett ord anklagat Framskrittspartiet för det inträffade. I Sverige som inte ens drabbats har de politiska partierna valt en annan strategi med avsky och en retorik som inbjuder till våld. Det som SSU visade i går ger inga sympatier från min sida och gjorde att jag tvärtom, tog ytterligare ett steg från socialdemokratin.
Mattias Vepsä och Jytte Guteland bör få veta vad vi tycker, men i sann demokratisk anda så gör vi det på ett hedervärt sätt så att vi inte sänker oss till deras nivå. Ett vänligt och korrekt formulerat mejl räcker långt.
