Av Stefan K

”Alla här håller med Abdul Wadod”, säger en av de unga muslimer som samlats till bön i Uppsalas moské.

Abdul Wadod var en av de imamer som i Uppdrag Granskning ansåg att muslimska kvinnor som misshandlas av sina män ska undanhålla sig att kontakta polisen.

När Expressen några dagar efter Uppdrag Gransknings program gör ett besök i Uppsalas moské, förvånas de av att endast höra en person som tar avstånd från de som sades i reportaget. Atique Ullah heter mannen och är väldigt besviken på Abdul Wadod som han påstår smutskastar moskén och inte har där att göra. Under hela den dagen som Expressen besöker moskén är Ullah dock den enda som tar avstånd från Wadods ord och när Expressens reporter samtalar med de muslimer som besöker moskén under dagen, möts de av åsikter som borde uppröra varje kvinna och feminist i Sverige.

En ung svensk kille som konverterat från kristendomen till islam säger öppet att kvinnan är underställd mannen och att Wadod gjort rätt som förklarat kvinnans roll enligt islam. Kvinnorna lyser förövrigt med sin frånvaro under Expressens besök och det förklarar moskéns informationsansvarige med att kvinnorna har en egen dörr som leder till ett rum med trägaller för fönstret, dit kvinnorna är förpassade under bönen.

Under bönestunden klockan 19.00 föreläser den kritiserade imamen Abdul Wadod om paradiset och den lyx som där väntar muslimer som levt enligt islam. Hur är det då med de muslimer som spränger sig själva och oskyldiga till döds, med löften om ett liv i paradiset tillsammans med otaliga jungfrur och ett evigt liv i lyx (min egen reflexion)? Under bönestunden syns inga kvinnor, enligt Expressens reporter, som ändå skymtar skuggor av kvinnor uppe på den balkong med trägaller dit kvinnliga besökare är förpassade.

Min egen absoluta uppfattning är att islam är och förblir männens värld. Ingen svensk politiker tillhörande 7-klövern tänker lyfta ett finger för att ge den muslimska kvinnan samma rättigheter som övriga kvinnor i samhället. Om det är för att inte gå Sverigedemokraterna till mötes eller av rädsla för att stöta sig med den allt större väljargrupp som muslimerna utgör låter jag vara osagt, men den kritik som nu framförs är bara en ridå för att dämpa den uppmärksamhet detta har fått. Det som sker bakom väggarna i svenska moskéer har ifrågasatts av SD i flera år och nätets oberoende nyhetsförmedlare har rapporterat om detta lika länge. Nu står pk-Sverige där med byxorna neddragna och med skägget i brevlådan, men när uppmärksamheten bedarrat tänker de stoppa huvudet i samma sand som det var placerat i förut.

Civil- och bostadsminister Stefan Attefalls ord om att de statliga bidragen till dessa moskéer kan komma att dras in som en konsekvens av den kvinnoapartheid som råder, klingar falska som ni säkert förstår. Inte tusan tänker man jäklas med denna ”oerhört utsatta och kränkta grupp” när de nu utgör en sådan stor väljarpotential.

Jag tror inte på spöken, men finns det sådana undrar jag om inte de svenska kvinnor som i decennier slogs för kvinnans jämställdhet bereder sig på att kliva upp sina gravar för att göra besök hos de svenska politiker som låter deras mångåriga kamp raseras.

Källa: Expressen