Av Olli Rein
Under senare år har rapporter om personer som utsatts för våld pga sina politiska åsikter duggat allt tätare. Partipolitiskt aktiva har fått sina hem och annan egendom förstörda, möten har saboterats av extremistiska grupper och det har till och med gått så långt som direkta fysiska personangrepp med mycket rå misshandel. I en del av dessa fall har detta resulterat i bestående men för offren.
Ovanstående scenario skulle kunna vara taget från någon diktaturstat i ett fjärran land med noll tolerans för mänskliga rättigheter samt i vissa fall även med statligt medagerande mot politiskt misshagliga, men dessvärre är detta även vardagen för många i vårt land. Den statliga medverkan förekommer visserligen inte här, men dessvärre en skrämmande tystnad från partier som annars brukar vara kvicka att höja åsiktsfriheten till skyarna.
Mest skrämmande är dock att ungdomsförbundet till ett parti som aspirerar på att sitta i regering tillsammans med S och Mp – Ung Vänster – varit synnerligen aktivt i användandet av olagliga metoder för att driva sina idéer, vilket också försvarats av deras förbundsordförande. Exempel på detta är sabotage av valaffischer för FP och M, misshandel av folkpartistiska och Sverigedemokratiska valarbetare, sabotage av lagligen beviljade opinionsmöten med mera..
Ung Vänsters uttalade stöd för våldsaktioner innebär således att man accepterar att människor misshandlas och hotas för att de har annan uppfattning än dem själva. Det är inte bara tragiskt, utan också en farlig utveckling som varje ansvarstagande demokrat har en skyldighet att agera mot.
Vi som skriver dessa rader företräder visserligen olika politiska partier och ser till viss del olika på hur vi vill att samhället ska se ut, men är helt överens i denna fråga. Vad säger övriga partier och ungdomsförbund om detta? Är ni beredda att offentligt uttala er mot alla former av politiskt motiverat våld?
Avslutningsvis vill vi citera den tyske pastorn Martin Niemöllers nog så tänkvärda ord:
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtades de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Stig Strandberg
Ersättare i valnämnden för FP Liberalerna i Mark
William Petzäll (SD)
Kommunfullmäktigeledamot Borås
Ovanstående Publicerad av Bloggo 29 April, 2010
Jag tycker att det är hög tid att ta upp dessa odemokratiska handlingar i debatten igen och bättre än så här kan jag inte formulera mig. Ni kan läsa fler av Bloggos utmärkta texter när ni kommer in på hans just nu vilande Blogg, där han som här inte endast står som utgivare.
Det finns också några läsvärda kommentarer i anslutning till den här texten. Texten går tyvärr inte att dela på, utan behövs i sin helhet för att artikeln ska förstås.
Skribenterna Stig Strandberg och William Petzäll, som har skrivit texten, har gjort ett gott arbete. Det har ju inte heller blivit bättre och mer demokratiskt från Ung Vänsters sida sedan den 29 April 2010, varför artikeln i högsta grad fortfarande är aktuell.
Olli Rein
