"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
I december 2012 presenterade BRÅ en undersökning om hoten och våldet mot förtroendevalda politiker. Detta om något är ett demokratiskt problem och borde diskuteras till leda, men debatten och varit närmast obefintlig. Ser man resultatet av BRÅ:s undersökning kanske man kan ana varför.
Svaret kanske kan förklara en del tomma stolar, tillsammans med det faktum att många från just SD förlorar sina jobb, fackliga uppdrag och platser i olika föreningar. Vad medias gemensamma hetsjakt har för betydelse kan diskuteras, men inte är den obetydlig.
BRÅ publicerar idag sin rapport om våldet och hoten mot svenska politiker.
Det självklara i att människor ska kunna engagera sig politiskt utan att utsättas för hot och våld är inte så självklart i Sverige.
Förra året gav regeringen BRÅ i uppdrag att granska våldet mot våra politiker. Rapporten som publiceras idag visar att var sjätte politiker utsattes för hot och våld under 2011. Trakasserier var den vanligaste brottstypen, medan misshandel förekom mer sällan. Föga förvånande var Sverigedemokraterna det mest utsatta partiet, men lite mer förvånande är att 80% av de utsatta politikerna inte gjorde en polisanmälan. Lågt förtroende för polisen eller…?
Jag vet inte om statsministerns ord om ”att partier med en extrem politik får skylla sig själva” har varit en bidragande orsak till att Sverigedemokrater utsatts oftare än andra, eller om medias roll har spelat in, men inte tror jag att deras inställning gått extrema och odemokratiska krafter förbi. Jag saknar också en vidare analys över hur de olika partierna behandlas generellt i samhället. Finns det fler partier än SD som behandlas som paria av både politiska motståndare och media? Finns det politiker från andra partier som sparkas från sina jobb och kastas ut från facken? Finns det fler politiker som får se sina företag blockeras efter påtryckningar från Expo? Dessa frågor kanske vi får svar på vid nästa undersökning, vilka demokratiminister Birgitta Ohlsson under gårdagens Agenda lovade ska bli fler.
Det hävdar sociologen Ryszard Szulkin som jämfört Sverige och 15 andra europeiska länder.
Även Szulkin påtalar att det tar cirka 10 år innan invandrare kommer ut på arbetsmarknaden och att arbetslösheten då ”bara” ligger på 11 procent. Det stora problemet enligt Szulkin är och håll i er nu, för nu presenteras sanningen svart på vitt. Sverige tar emot flest flyktingar av länderna i jämförelsen samtidigt som de övriga prioriterar arbetskraftsinvandrare i större mån. Nu får väl integrationsminister Myten bråttom att sätta av ytterligare miljarder för att prioritera in dessa nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden för att slippa stå med skammens röda färg på kinderna.
Den nya adeln, de ensamkommande flyktingbarnen, fullföljer inte sina studier och får inga arbeten.
DN har undersökt hur de ensamkommande barnen lyckats i det svenska samhället och resultatet är varken godkänt eller acceptabelt. Undersökningen gäller främst de 316 barn som fick uppehållstillstånd 2006 (jämför de 316 med dagens 2 497).
Av dessa 316 ”barn” har endast 30 stycken studerat vidare efter gymnasiet.
112 av ”barnen” deklarerade någon inkomst år 2010 och bara 12 stycken inkomster över 200 000.
100 av ”barnen” har körkort, något som kommunerna finansierat.
37 av ”barnen” har dömts för något brott, varav 8 för grova och upprepade.
Majoriteten av de ”barn” som fick uppehållstillstånd var från Somalia och Afghanistan. En mycket nedslående läsning givetvis, men vad har man egentligen trott? Det är inte ett rykten om krav, arbete och egen försörjning som spritts över världen. Det är ryktet om det naiva och kravlösa bidragsparadiset Sverige som sprider sig som en löpeld över klotet.
Min tro är att Sveriges rykte som föregångsland befinner sig på en sluttande bana som bara lutar allt mer.
Den förut så stolta svenska skola som utländska politiker såg på med avund, rankas idag till en av Europas sämsta och det blir bara värre.
Den svenska grundskolan är inte vad den borde vara. Tvärtom rankas den idag till en av de sämsta i Europa och detta kan komma att leda till oanade konsekvenser för svensk framtida ekonomi. Detta spås av två experter från Svenskt Näringsliv i en artikel.
I en ny studie som SVT gjort hävdas det att betygsskillnaderna ökar markant i den svenska skolan och att skillnaden är mest påtaglig i storstäderna. En viktig faktor som underbygger detta är föräldrarnas utbildningsnivå enligt undersökningen. Ja, ju fler outbildade analfabeter som anländer från Somalia, Afghanistan och liknande länder, ju större lär alltså skillnaderna i den svenska skolan bli och ju lägre lär den svenska skolan rankas i framtiden. Tänk den dag när politikerna vågar erkänna detta.
Vad LO-förbunden anser om att våldsbejakande vänsterextremister, kvinnoförnedrande muslimer och brottslingar som levt på att göra människor illa, är fackligt aktiva kanske är något vi får läsa om inom kort?
LO borde kanske intressera sig mer för dem de är till för, nämligen för alla de som betalar in de medlemsavgifter som håller facken och deras pampar under armarna. Kanske det är dags för många att tänka om och ifrågasätta om facken verkligen är till för alla och om de höga fackavgifterna är värt pengarna? När man läser nedanstående rubriker inser man att LO börjar spela ut sin roll och med odemokratiska metoder och föreläsningar från Expo i bagaget borde de kanske inte ryta så högt som de gör.
YouGov genomförde en opinionsundersökning mellan 14-20 mars som gav två starka signaler.
Socialdemokraterna går fram i Skåne, precis som i övriga landet. Sverigedemokraterna, som är tredje största parti, har en invandrings- och flyktingpolitik som attraherar 69% av den skånska befolkningen och detta oavsett vilket parti man tillhör. Alltså anser sig 7 av 10 skåningar vara positiv till den hårt kritiserade och ”främlingsfientliga” invandringspolitik som partiet driver. Det sägs att samtliga Sverigedemokrater är rasister p.g.a. sin politik, men då visar denna undersökning att ”rasisterna” finns representerade i långt fler partier. Kanske dags att stoppa rasistkortet i bröstfickan och inse att det inte handlar om rasism, utan om en genuin oro för både sin egen och Sveriges framtid.
