"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Edward Snowden har den senaste tiden framställts som en hjälte – jag undrar varför, vad har han gjort?
Snowden arbetade som konsult åt USA:s nationella säkerhetstjänst National Security Agency. Snowden har brutit sitt sekretessavtal med sin arbetsgivare och sitt land. Det är allt och inget att bli hjälteförklarad för.
Det kan visserligen vara ett hedervärt och bra lagbrott men handen på hjärtat så visste vi väl alla, i varje fall alla normalbegåvade att USA:s säkerhetstjänst spionerade på sina och andras medborgare, liksom säkerhetstjänsten i Sverige och i andra länder gör. Att dessa underrättelsetjänster kränker och gör intrång i privatlivet är inget nytt, det har underrättelsetjänster och spioner gjort i alla tider helt enkelt för att det är deras jobb.
När politiker och journalister låtsas ovetande om detta så hycklar de och bevisar att de tror att dubbelmoral är dubbelt så bra.
Kanske inte de stora kanonerna, men sådana som LO:s informationschef och en del riksdagsmän ochkommunistiska professorer. Alpo Rusis boklär väl dessvärre aldrig leda till en ordentlig utredning av misstankarna in i översta statsledningen…
I Norge har bloggaren Anders B. Werp gjort en utmärkt sammantsällning över Stasis verksamhet där: ”I perioden 1969-89 rapporterte mer enn 300 Stasi-agenter om norske forhold. I alt ble 1.920 rapporter sendt til det kommunistiske Øst-Tyskland, en fiendtlig stat.
Hele 85% av rapportene gjaldt politiske forhold, forsvar og etteretningstjeneste i Norge. Denne usynlige invasjonen avlandet pågikk helt fram til murens fall i 1989. Ingen av agentene er dømt i Norge.
Dette forteller sitt tydelige språk om at daværende Politiets overvåkningstjeneste (POT) hadde en både viktig og vanskelig oppgave i å avdekke denne svært omfattende spionasjen. Det gir samtidig grunn til å spørre om POT ble tilstrekkelig prioritert under den kalde krigen. Läs hela artikeln
Tankar om IB påpekar att IM Topas är såväl avslöjad som dömd. Han var Rainer Ruppsom arbetade på NATO:s politiska avdelning i Bryssel.
Här anser och inser Olli att det finns mycket grävande journalistik att utföra, ju snabbare desto bättre. Skiten ska fram och de gamla agenterna ska ha sina straff, innan de hinner dö undan för straffen. Många har nog redan avlidit, men även dessa ska dras fram ur ljuset, då annars en hel del offer inte kan få sin heder återupprättad. Även misstänkta som man inget hittar på, ska man gå ut med namnen på. Men då gäller det att återupprätta dennes heder, och som plåster på såren få ett skadeståndsbelopp på rimligt belopp.
Med tanke på de egyptier vi har gett 3 miljoner i skadestånd var, för att de eventuellt har blivit torterade av det egyptiska rättssystemet eller på dåvarande presidenten Hosni Mubaraks order. För detta är givetvis inte Svenska staten ansvarig på något vis, utan de ansvariga finns hos den egyptiska ledningen eller Hosni Mubarak personligen. Den ena av dessa terrorister, har Sverige även tagit ansvaret för hans fru och fem eller sex halvvuxna barn och ett spädbarn, som blev till när mannen satt i fängelset i Kairo.
Därför tror inte Olli att mannen har haft en alltför grym behandling i fängelset, men än en gång, om han har haft det så är ju inte svenska folket skyldiga till detta, då jag är helt säker på att det inte var dessa som varken beordrat eller utfört den påstådda tortyren. Den mannen heter Ahmed Agiza och ska vara skriven på en adress i Karlstad, där han, frun och barnen har en stor bostad, troligen en stor villa, då så stora lägenheter som den familjen behöver, knappast finns i Sverige.
Man kan ju undra varför han inte stannade i Mellanöstern, då han hade studerat islamska lagar under fängelsetiden, som först var 25 år för brott mot landet Egyptens säkerhetslagar. Den sänktes till 15 år före upploppen i Kairo, och i samband med den islamska revolutionen frisläpptes han helt, efter att ha avtjänat cirka 9 år av sitt utmätta straff på 25 år. Den andre mannen Mohammed Alzery släpptes redan 2003, och tog sin penningsäck och flyttade till Förenade Arabrepublikerna, där han kunde köpa lyx för fattiga svenskars välfärdspengar. Givetvis finns dessa pojkar med guldbyxor, i ett antal artiklar på Petterssons
