Av Stefan K

Nyss hemkommen från Thailand är det lätt att konstatera landets bägge sidor. Pettersson tog i en tidigare artikel upp ett antal baksidor från detta turistland. Dessa finns, det råder det inget tvivel om, även om de flesta resenärer säkerligen blundar för dem. Så brukar det ofta vara.

Detta var min tredje tur till Thailand och kanske också den sista. Som ungkarl var jag till det överexploaterade och förstörda Phuket, men de sista två resorna har som gift gått till det betydligt lugnare Ao Nang, Krabi. På de fyra år som förflutit mellan de två sista resorna har mycket hunnit ske även här. När det händer på turistorterna så händer det fort och troligt är att Ao Nang är nästa turistparadis att förstöras när de thailändska myndigheterna nu har begränsat antalet turister till det närbelägna Phuket efter att vatten- och renhållningssystemet var nära att kollapsa under 2006/2007.

Antalet hotell i Ao Nang hade ökat, barer och restauranger likaså. Att många kriminella har funnit en tillflyktsort i Thailand är ingen nyhet och säkerligen har de också hittat till Ao Nang, ty där pengar finns, finns säkerligen de som livnär sig på dem. Antalet udda existenser sågs i en större skara än de gjorde 2007 och många sågs också vandra omkring med pupiller stora som tefat efter att ha pumpat i sig diverse narkotiska preparat och unga thailändska flickor som vandrade hand i hand med äldre vita män såg vi aldrig till 2007, men väl nu. Nu hade också de blonda tonårstjejerna hittat hit och sågs fnittrande efter ett antal färggranna drinkar, vandra huvudgatan fram för att visa upp vad de kunde erbjuda, för att dagen efter ses ligga på stranden och högljutt berätta om ”den snygga killen i baren” och nattens erövring. De högljudda grabbgängen med sina brunbrända kroppar, häftiga tatueringar och i badbyxor av senaste modell påkallade också uppmärksamhet när de knäckte dagens första Singha klockan 09.00 på morgonen, samtidigt som de hesa och bakfulla kommenterade alla av motsatt kön som gick förbi deras tillhåll.

När jag ändå berättar om de negativa sidorna av det Thailand allt fler längtar till, så kan jag passa på att nämna miljön, eller rättare sagt, förstörelsen av den. Miljöpartister brukar prata miljö i var o varannan mening, även om jag tror att även miljöpartister reser till Thailand. Visst, en flygresa till landet påverkar klimatet på ett katastrofalt sätt, vilket säkert inte bekymrar de som sitter på planet och läppjar på en god whiskey och slåss med att få i sig flygplansmaten. Tänk er dock tanken om Miljöpartiet och deras utländska kollegor fick sin vilja igenom, att stoppa allt nöjesflyg? Tänk om flygbolagen skulle tvingas betala för de utsläpp som de står för? Hur många skulle vara villiga att betala de biljettpriser en sådan politik skulle innebära? I provinsen Krabi, där Ao Nang ligger, är turismen den 2:a största inkomstkällan efter gummiodlingen. Ett stopp, eller en kraftig minskning, av turismen skulle förmodligen få enorma konsekvenser för området och inte minst dess fattiga befolkning som lever på oss som besöker deras små kyffen och försäljningsstånd. Visste ni förresten att en fattigpensionär i regionen Krabi får 500 Baht i månaden i pension, ca 125 kronor?

Visst kan vi i den rika och miljömedvetna västvärlden ta vårt ansvar, vilket vi också gör på ett relativt bra sätt, men vi varken ska eller kan låta 3:e världen undslippa sitt. Det pratas i dagarna om den nya formen av flyktingar, klimatflyktingarna, där just Ostasien lär ligga pyrt till. I Thailand verkar inga utsläppsrätter existera, reningsverken lyser med sin frånvaro, tomgångskörningen är legio och sopgubbarna verkar ständigt strejka. Vi klagar ibland på det som i Sverige göms i snö och kommer fram i tö, men det är ingenting mot de nedskräpade diken och bakgårdar som kantar städer och byar i Thailand. Världshälsoorganisationer, miljöorganisationer och FN borde sätta större krav på länderna i 3:e världen och inte låta den komma undan så lätt. Samtidigt borde de multikontinentala storföretagen som flyttar sin verksamhet till dessa länder ställas mot väggen och tvingas hjälpa till i det miljömedvetna arbetet. Vi kan komma att ställas inför en katastrofal miljötragedi och en stor del av den har sitt ursprung i Ostasiens lågkostnadsländer.

Dock är det inte för intet, som Thailand är ett populärt resmål. Naturen, klimatet, maten, dofterna och de oerhört varma, mjuka, hjälpsamma och ständigt leende thailändarna får en att gärna skriva ner resmålet på ett papper nästa gång man sitter och planerar kommande vintersemester. Det var nästan med sorg man sade adjö till favoritrestaurangens personal, personalen i hotellobbyn och thaimassörerna på stranden. Tänk så lätt det är att glömma de negativa sidorna när man har det trevligt.