Det vore en överdrift att säga att Stockholm står i brand. Så långt har det ännu inte gått. Men i de omgivande invandrartäta förorterna, är Husby, Tensta, Rinkeby, Fittja, Kista, Södertälje och även Olof Palmes mönsterenklav Vällingby, är vi nu inne på den femte dagen av att det eldas bilar och skolbyggnader, medan brandmän och poliser har kallats till hundratals utryckningar och där blivit attackerade av stenkastande muslimer.

Våldsmän, som i de etablerade svenska medierna kallas för något så neutralt som ”ungdomar”, är invandrade män med muslimsk bakgrund långt ner i tonåren och även under, vilka i stället för vila och sömn för att vara pigga för nästa dag, är ute på gatorna för att rikta sina aggressioner mot andras egendom och den allmänna ordningen

Det är helt klart en maktdemonstration. Mellanösterns våldskultur bland unga män har kommit till den bäst välmenande delen av Skandinavien, där både Gammelmedia liksom ledande politiker grips av misstro. Det är inte tänkt att sådant här ska kunna hända, men det händer om och om igen. Även när media inte rapporterar något om det.

Sverige, är enligt den dominerande politiska, kulturella och industriella eliten själva ett tolerant, mångkulturellt och humanistiskt samhälle, som under många år har pekat finger åt Danmark. Danmark var och är fortfarande den stora negativa motbilden. När islamism, invandrargäng osv. bara förekom i Danmark, så skyldes det som bekant på tonen i debatten, och den latente rasismen bland danskarna.

I dessa dagar lär vi oss att även Sverige ligger i Europa, och är en integrerad del av den demografiska, politiska och sociala utvecklingen, vilket präglar kontinenten i takt med det ständigt växande antalet invandrare som tillkommer, särskilt från muslimska länder och som bosätter sig i västs välfärdsstater. Den gemensamma nämnaren är konflikt, kriminalitet, bidragsfusk, så kallade hedersmord, övergrepp mot kvinnor, våldtäktsvåger – alla i kombination med ett ökat tryck på de offentliga finanserna, eftersom myndigheterna år efter år skjuter till miljarder i kostnader i samband med en inte västerländsk invandring.

Sverige är med andra ord inget undantag. Den hänsynslösa machokultur som nattens bråkmakare och våldsamma män är en del av, känner inga gränser och oroa sig inte för om talar danska eller svenska i grannskapet. Det är sanningen om de inte möter ett betydande motstånd. I ljuset av detta är Sverige ett paradis för de maskerade våldsmännen, som i skydd av natten och media anklagar polisen för polisvåld och kan sätta sina viljor igenom och varje hus, månad efter månad, gänget gänget visar vem som bestämmer, medan svenskarna sover.

Som etnologen Karl-Olov Arnstberg og journalisten Gunnar Sandelin har beskrevet i den dystre, men stærkt påkrævede fremstilling ”Invandring och mörklaggning. En saklig rapport från en förryckt tid” (2013), der knap nok er blevet omtalt eller anmeldt i svenske mainstreammedier, er der ikke noget nyt i den svenske løgn.

Den har pågått i årtionden. Den enda skillnaden är att den blir alltmer desperat. Man kan även se lögnen i statsminister Reinfeldts ögon när han på TV lovar att skicka mer pengar till de drabbade områdena. Miljontals kronor kommer inte att hjälpa. Det är inte pengarna som gör skillnad, utan inställningen och normer.

Sverige tvunget til en indvandrerdebat nu

Etablerede partier og medier har nægtet at tale om indvandrerproblemer. Nu bliver de tvunget.

 På petterssons tidigare

Jyllandsposten