"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Arga protester mot närmandet till USA. Demonstranter mötte upp Irans president med både ris och ros.
Det blev ett blandat mottagande vid hemkomsten från FN för Irans president Hassan Rohani, efter rapporterna om att han talat i telefon med USA:s president Barack Obama. Någon kastade på lördagen en sko mot Rohanis bil, och omkring 60 islamisthökar skanderade ”Död åt Amerika” och ”Död åt Israel” när Rohanis bilkortege lämnade Mehrabad-flygplatsen i Teheran.
Men anhängarna var fler. Mellan 200 och 300 personer ropade ”Tack!” till presidenten.
En liten polisstyrka höll isär demonstranterna.
Skon missade Rohanis bil. Själv reste han sig upp genom bilens soltak och hälsade de församlade.
Telefonsamtalet mellan Obama och Rohani i fredags varade en kvart, men det var den första direktkontakten på högsta nivå mellan ländernas statsöverhuvuden sedan revolutionen i Iran 1979.
Uppdaterad 2013 – 01-25 Kl 14:09; uppdateringen finns längst ned på inlägget.
DEBKAfile specialrapport
Iran ska visa upp sina ballistiska raketers prestanda genom att skicka ut apor i rymden nästa månad. Det meddelades av Hamid Fazeli, chef för landets rymdstyrelse tisdagen den 15 januari.
DEBKAfile skriver: Sedan avfyringen av den första iransktillverkade satelliten, den 27-kilo tunga Omid, i februari 2009, så har Teheran utvecklat en raket med en lastkapacitet på 330 kg, som kan placera kärnstridsspetsar var som helst på jorden. Iranierna maskerar vanligtvis framstegen i sina kärn-och robotprogram som ren vetenskaplig forskning.
Som första nyhetsförmedlare i Universum har Petterssons genom DEBKAfile fått reda på hemligheten bakom vem den allra första apan i rymden för Iran är, och vi kan här stolta visa upp fotografiet på denna ack så betydelsefulla apa.
Vi önskar honom lycka till på färden.
DEBKAfile, Stefan K och Olli Rein
Nu har Fjärranösternredaktionen fått reda på att bland de muslimer som mördar skollärare nere i södra Thailand, har en brorscha till Irans första apa i rymden infångats. Den ska nu få den stora äran att skickas upp i rymden, tillsammans med sin brorscha, så att de får sällskap i rymden. Redaktionen skickar ett foto på denna apa, som ni kan kopiera och lägga till i era fotoarkiv
Fjärranösternredaktionen önskar lycklig resa i universum.
Khomeinis islamister – det nya hotet mot västvärlden
I början av januari 1979 tvingades shahen av Iran lämna sitt land, störtad av en liten gubbe med bistra svarta ögon. Världen fick lära sig ett nytt namn: ayatollah Khomeini.
Och börja oroa sig för ett nytt hot: de dödsföraktande islamska fundamentalisterna.
Men hur kunde denna ultrareaktionära medeltida präst störta den internationellt respekterade shahen, som var en sådan god vän med USA, som var så rik på olja och som ville reformera sitt land?
Vad var det som hände? Shah Reza Pahlavi hade styrt landet från sin påfågelstron sedan 1941. För många veckotidningsläsare i Sverige var han mest känd för att ha förskjutit den sorgsna Soraya, eftersom hon inte kunde få barn. För att sen gifta sig med Farah Diba, hon med frisyren.
Ayatolla Khomeini
Hatad av mullorna
För andra var han mannen som ville göra sitt efterblivna land mer västerländskt.
Han genomförde också en ”vit” jordreform som retade upp hans främsta stöd, den rika godsägarklassen. Samtidigt som den förstärkte mullornas hat, eftersom kyrkan hade enorma markområden.
Jordreformen misslyckades också. Iran som tidigare kunde exportera spannmål fick nu importera till höga priser. Maten blev dyrare.
Han ville snabbt industralisera landet och vräkte ut pengar från landets enorma oljereserver, och de unga männen lockades till städerna där de blev arbetslösa.
De fattiga kunde se hur korruptionen växte och hur Teheran och andra städer blev västerländska nöjesmetropoler, där de rika levde ett utmanande lyxliv.
Oppositionen ökade och shahen och hans hemliga polis slog tillbaka hårt och skoningslöst.
All politisk opposition slogs ned. Partierna förbjöds och oppositionen skrämdes i landsflykt, om man inte slängde dem i fängelse och utsatte dem för tortyr, eller mördade dem.
Motstånd i moskéerna
Det fanns en plats där shahens soldater trots allt inte vågade bryta sig in. Moskéerna. Och här spred nu landets 80 000 mullor ljudband med ayatollans röst som skanderade sitt hat mot shahen. Och folket lyssnade och gick ut på gatorna och skrek ut sitt missnöje.
Snart vacklade också shahens trognaste stöd, officerskåren.
För vad gör man med miljoner dödsföraktande demonstranter? Skjuter dom?
Vad gör man om soldaterna vägrar lyda order och istället ansluter sig till demonstranterna?
Shahen, hans Farah Diba och deras barn fick ge sig iväg. De flydde till Egypten där shahen dog i cancer i juli 1980.
Han efterträddes av en hätsk liten man, som av sina många miljoner anhängare betraktades som den ende som kände Guds vilja. I praktiken Gud.
Khomeini förvandlade snart Iran till den religiösa intoleransens barbariska högborg.
Spreds över gränserna
Hans arkebuseringspatruller ställde helt sonika upp motståndarna mot murarna. Först shahens män. Sedan vänsteropinionen. Hans revolutionära fanatiska garde pryglade upp kvinnor som inte bar slöja på gatorna. Kvinnor stenades om de misstänktes för äktenskapsbrott.
Den islamska fanatismen spred sig över gränserna till oro för andra muslimska regimer, och västerlandet fick en ny hotbild bredvid den bleknande kommunismen.
1989 dog Khomeini. Den islamska fundamentalismen förlorade sin starkaste drivkraft. Men nog oroar den fortfarande.
För länge sen kunde man ju även skriva om sanningen i Aftonbladet, men vad hände tänker Olli, varför är allt osant och vinklat till oigenkännlighet av redaktionerna. Sant blir osant och osant blir sant, visst var det bättre förr, med raka rör och ös till max.
De flesta egyptier vill att deras land och Iran ska ha atombomber. De favoriserar även sina band med den islamiska republiken, enligt en opinionsundersökning.
De flesta egyptier vill att deras land och Iran ska ha kärnvapen, och de favoriserar också att förnya banden med Teheran och bryta förbindelserna med Israel, enligt en opinionsundersökning av Israelprojektet, en pro-israelisk stödgrupp.
Åttiosju procent av de tillfrågade vill att Egypten ska ha sin egen atombomb, och Iran är mer än nöjda att ge Kairo en hjälpande hand. ”Vi är redo att hjälpa Egypten att bygga kärnreaktorer och satelliter.” Sa Irans vice försvarsminister när det Muslimska brödraskapets Egyptiska president Mohammed Mursi besökte Iran förra månaden.
Sextiotvå procent av de tillfrågade var överens om att ”Iran och dess president, Mahmoud Ahmadinejad, är vänner till Egypten”.
Resultaten av undersökningen motsäger ett intryck Muslimska brödraskapets Egyptiska president Mohammed Mursi har försökt att sprida. Han besökte Iran för flera veckor sedan, men förnekade att han överväger att förnya banden med Iran, efter mer än tre årtionden av frusna förbindelser efter det egyptisk-israeliska fredsfördraget och den islamiska revolutionen.
Kairos nya ambassadör i Israel sa till president Shimon Peres i förra veckan att Egypten kommer att behålla fredsfördraget, men Mursis rådgivare har talat mer energiskt mot fredsfördraget, i enlighet med Mursis egna anti-israeliska uttalanden under sin kampanj före presidentvalet.
Israels projekt med opinionsundersökning, allmänt citerade i Irans statskontrollerade medier, avslöjade att 65 procent av egyptierna ville återuppta diplomatiska förbindelser med Iran och att 61 procent stöder Irans nukleära utveckling. För tre år sedan visade en liknande undersökning att endast 41 procent av egyptierna backade upp Irans nukleära projekt.
Den enda sura anmärkning mot Iran var att 68 procent av de svarande uttryckte en negativ bild av shiitiska muslimer.
Israels projekt vd Josh Block berättade om utrikespolitiken per kabel, att ett nukleärt Iran skulle starta en regional tävling för kärnvapen.
”Det är mycket skrämmande för folk som motsätter sig spridning av kärnvapen, inte minst till instabila länder i den mest turbulenta delen av världen, att hela 87 procent vill se Egypten bygga kärnvapen”, sa han. ”Mursis farliga omfamning av Iran leder till en överraskande förskjutning till förmån för stöd till Teheran ”, som egyptierna tidigare såg som ett hot.
De tillfrågade motsatte sig också tydligt att Kairo behåller sina diplomatiska förbindelser med Israel, hela 74 procent vill ha en paus, nästan tre gånger så många som i en undersökning 2009, när Egyptens president Hosni Mubarak var i regeringsställning.
Sjuttiosju procent höll med om att fredsfördraget med Israel inte längre är användbart och bör upplösas.
Mer än två tredjedelar av de tillfrågade sade också att president Barack Obama gynnar Israel mer än araber, och 60 procent trodde att Obamaregimen har varit ”en negativ sak” för arabvärlden.
