Av Olli Rein

Ibland blir man lite överraskad över människors utveckling. Muhamed Omar, mannen som 2009 tillkännagav sin övergång till islamismen och strax därefter tillsammans med brunvänstern ochiranska ambassaden grundade Anti-sionistiska Partiet, varnar nu för det islamistiska hotet i Sverige…

Han är djupt oroad över den wahhabitiska offensiven, som bl.a. består av tre pågående moskébyggen bara i Stockholm:”När en moské byggs i Sverige är det aldrig frågan om en moské för muslimer i största allmänhet. Moskén är alltid byggd av en viss grupp med en särskild tolkning av islam som vill främja just denna tolkning och ingen annan. Moskéerna i Järva byggs med saudiska pengar och ska förvaltas av grupper från Muslimska brödraskapet och den wahhabitiska miljön. Saudiarabien är en strikt wahhabitisk diktatur som undertrycker alla andra tolkningar av islam, både inom sunni – och shiaislam, islams två huvudinriktningar.

Det är fel, säger Guled till mig, att Sverige accepterar att den wahhabitiska diktaturen Saudiarabien finansierar moskéer här. Det leder till att vanliga muslimer trängs undan. Wahhabiterna får ett övertag i den inomislamiska maktkampen. Förlorare i denna inomislamiska maktkamp är bland andra sufier, olika shiitiska grupper, muslimer som vill ha en svensk kulturell identitet och muslimer som vill tolka islam i enlighet med med demokratiska ideal.

Guled i Tensta är säker på att wahhabismens utbredning i Sverige kommer att leda till spänningar och våld. Han har själv bevittnat hur Somalia förändrades när wahhabismen gjorde sitt intåg på 1980-talet. Lokala uttryck för islam utplånades, imamer dödades, sufismen förhånades, somalisk kultur förtrampades. Jag tror att Guled har rätt. Läser man de hårresande saker som sägs om andra muslimer på svenska wahhabitiska hemsidor, förstår man att sådana hatiska attityder lätt kan övergå i våldsamheter.

Tvärtemot vad officiella företrädare för islam i Sverige påstår så kommer den värsta islamofobin från muslimerna själva. Denna inomislamiska islamofobi tiger man om. Jag har inte hört en enda företrädare för islam i Sverige fördöma till exempel massakrerna på sufier i Somalia.

Även andra artiklar tyder på att Herr Omar drabbats av en viss klarsyn: ”Jag skrev att islamismen är den ideologi som verkligen har chansen att störta despoterna. Men vad kommer i stället för despoterna? Jo, nya despoter i islams förklädnad, som till och med är farligare än de gamla eftersom de härskar i Guds namn. Den som ifrågasätter deras politik hädar mot Gud.

Jag ansåg att Mubarak var medskyldig till palestiniernas lidande och borde störtas. När jag skriver det här är han borta. Men i hans ställe har vi fått tokiga talibaner som vill förstöra det fornegyptiska arvet och göra kopter till andra klassens medborgare. Den arabiska ”våren” har varit en katastrof. Mera lik den ”mentala istid” som Ebba Grön sjöng om.

Motsättningarna inom islam är så pass stora att man helt enkelt inte kan betrakta islam som en storhet och jämföra den med andra ideologier. Jag ser vissa krafter inom islam, starka krafter, som ett större hot mot min andliga frihet än många icke-islamiska ideologier. Det är inte sekularister som mördar sufier, det är muslimer.Det är inte sekularister som spränger moskéer, det är muslimer. Det är inte sekularister som vandaliserar helgongravar, det är muslimer. Det är inte sekularister som bränner eller förbjuder sufisk litteratur, det är muslimer.”

Värt att notera är dock att även om denne muslimske skönande slår vakt om sin ”andliga frihet” har han hittills inte skrivit en rad av kritik av mullornas blodiga diktatur i Iran och dess undertryckande av de persiska shiiternas andliga frihet. Får vi se någon avbön för sådant trams som ”Ahmadinejad är en hjälte”. Men det blir kanske nästa steg för den reformerade islamisten Mohamed Omar…