Sveriges Nationaldag är här och jag vaknar upp till en vacker sommardag i Malmö, vår vackra flagga är redan hissad. Meningarna går isär en sådan här dag, hur skall vi fira, skall vi fira eller är det en helt onödigt att fira? Det känns sorgligt att vi inte kan ta till oss den dag som skall vara vår egen. Igår hörde jag mig för och jag upptäckte att svenskar är vilsna i sitt eget lands helgdagar. Det känns sorgligt att vi inte kan ta till oss denna dag som skall vara vår egen.

Jag tror att vi måste stanna upp och tänka efter en stund. Vad håller vi på med? Varför detta osynliggörande  av vår egen identitet? Varför skall vi inte kunna öppet stolt säga att vi gillar den svenska kulturen? Vi måste våga älska vårt land liksom vi ”älskar” multikulti.

Min radio skavlar i bakgrunden och de tramsiga programledarna på SR P3 fånar sig och gör sin egen undersökning om vår dag och jag känner att jag orkar snart inte lyssna mer. Att höra programledare Kodjo i falsett som avslutning skrika glad nationaldag känns sådär. De tre var överrens om att man är mer svensk när man befinner sig utomlands.

Jag förväntade mig att höra nationalsången när de avslutade morgonpasset men nej det blev det inte. Jag tror inte de vågade för det är inte riktigt deras stil, det anses nog inte som coolt? Därför finner jag det på sin plats att kompensera. Lyssna och njut govänner.