Av Olli Rein

Räntan på italienska statspapper går i taket. Nu befarar analytiker att landet snart tippar över kanten.
– Jag vet att Italien inte kan fortsätta så här med den här typen av avkastning, säger Gabriel Stein, direktör på Lombard Street Research i London, till Wall Street Journal.

Italien är eurozonens tredje största ekonomi. Landets statsskuld på drygt 1900 miljarder euro uppgår till mer än 120 procent av BNP.

Greklands statsskuld på drygt 340 miljarder euro är i sammanhanget marginell.

Ju högre räntan är på ett lands statsobligationer desto högre risk anser marknaden att ett sådant lån är förknippat med.

Den italienska tio-års-obligationen närmar sig nu sju procent. Det är en psykologiskt viktig och farlig gräns.

Grekland, Portugal och Irland behövde alla nödräddas efter att de nådde sådana nivåer.

Även om det inte går att säga att sju procent är den magiska gränsen för fallissemang så orsaker den ökade risken att försäljningen av statspapperna ökar.

Banker är traditionellt sett de största köparna av statsobligationer. När risken ökar, särskilt i dessa tider, minskar omsättningen. Det ger ringar på vatten och nya aktörer blir avskräckta att gå in i nya papper.

I slutet av förra veckan nådde den italienska tio-åringen 6,56 procent. I slutet av september låg räntan på 5,5 procent.

I går nådde räntan på tio-åringen tillfälligt 6,68 procent.

Sohail Malik är portföljförvaltare och specialist på europeiska krediter. Han säger till Wall Street Journal att den italienska situationen är ohållbar.

Han har räknat ut att Italien måste betala 3,42 procent på sina obligationer nästa år. Om nästa lånerunda blir på sju procent innebär att Italien framgent tvingas betala 43 miljarder euro i ränta.

Italiens statsskuld är större än dess bruttonationalprodukt och någon tillväxt är inte i syne. Därför tror analytiker att det kommer bli svårt, om inte omöjligt, för Italien att själva lösa sin skuldsituation.

– Det faktum att räntan är när 6,5 procent eller 7 procent gör att det blir väldigt svårt för Italien att betala tillbaka sin skuld i det långa loppet, säger Pavan Wadhwa, global räntechef på JP Morgan, till WSJ.

– Jag vet inte om sju procent är den över gränsen, eller om det är 6,9 procent eller 7,25 procent. Men jag vet att Italien inte kan fortsätta så här med den här typen av avkastning, säger Gabriel Stein, direktör på Lombard Street Research i London, till Wall Street Journal.

I dag, tisdag, prövas den italienska maktens stabilitet. Oppositionen planerar att rikta ett misstroendevotum mot Silvio Berlusconi i hopp om att kunna bilda en tillfällig regering för krissituationer.

Det råder med andra ord stor osäkerhet om det fortsatta politiska läget i Italien. Det bidrar till ökad risk.

Det kommer knappas att lugna de som ämnar dumpa italienska papper.

Och när (för mycket talar för när och inte om) Italien måste räddas väntas tongångarna på marknaden blir bra mörkare än de rådande.

Affärsvärlden

Olli säger att det här är politikernas totala misslyckande och absolut inte bankernas fel, och det är några av de stater som alltid haft problem med tillväxt, strukturförändringar och ett välfärdsprogram byggt på lånade pengar, som nu hotar hela Europas överlevnad. Man har också mörkat sina statsfinanser under lång tid. Bankerna har lånat ut till staten, som trots skulder har högt kreditbetyg, endast därför att man har beskattningsrätten av sina medborgare. Så här får italienarna betala för sitt val av politiker, ”man har de politiker man förtjänar”.

Tyvärr får det här dominoeffekter som kommer att fälla fler länder, och Sverige kommer att drabbas hårt på grund av vår stora export ca 50 % av BNP och av denna export går övervägande delen till Europa. Då kan vi inte som nu sitta och ta åt oss alla som vill flytta till vårt land för att bli försörjda, utan nu måste regeringen ta beslut med hjälp av SD, då ingen annan kommer att förstå situationens allvar, och faktiskt stänga våra gränser helt eller nästan helt från invandring omedelbart.

Dessutom kan vi inte stå upp för givna löften, då de har getts i en helt annan situation, och under helt andra förutsättningar. Tyvärr tror jag inte att nuvarande regering törs göra det minsta åt saken, utan vi kommer att vara EU: s sista land att minska ned vår famösa invandring och att sända ut de som inte har här att göra. Illegala invandrare, kriminella, de som inte vill anpassa sig, de som inte vill arbeta, de som inte har flyktingstatus m.fl. Nu gäller det att rädda Sverige som nation, och det motverkas av den oerhört stora mängden av invandrare, som endast är här för att ta del av ett välfärdsprogram, som de inte betalat en krona till, och som inte ens kommer att räcka till för dem som har betalt skatt under 50 år av sin livstid.

Den här bilden är insatt, bara för att visa att det nästan alltid tas fram syndabockar som är oskyldiga, när folket drabbas av plötsliga katastrofer. De som man av någon anledning hyser agg till kan drabbas. Men att de som inte har bidragit till det välfärdsprogram de skamlöst utnyttjar, eller som tackar det svenska folkets välvilja med kriminalitet riktat mot dem, skickas hem till sina hemländer när välfärden inte längre kan upprätthållas, kan inte räknas som oskyldiga syndabockar, och deras straff blir ju endast att flytta hem och börja om sina liv i sitt gamla hemland. Det är endast  att handla efter sunt förnuft. Om godisen är slut så är den, för att travestera lite  på vad den ”intelligenta” politikern Måna Sahlin en gång sa i slutet av 1980-talet, för att hennes väljare skulle förstå vad hon menade och inte bråka mer. ”Godiset är slut”, sa hon.

En annan effekt av nedskrivningarna av statsobligationernas värde, som man har börjat med i Grekland, blir ju att pensionskassornas samlade värden kommer att minska betydligt. De flesta av pensionskassornas blivande pensionärer har ju velat ha riskfria ränteplaceringar. Normalt är ju statsobligationer tämligen riskfria placeringar, men inte när värdet av dem skrivs ned till mer än hälften, 60 % har föreslagits av den grekiska staten, men bankerna vill inte gå längre än till 50. Så mycket som 40-50 procent ligger förmodligen hos pensionskassorna i obligationer, resten i fastigheter och aktier.

Allt detta kommer troligen att falla, men statsobligationerna mest eftersom det är staten och därmed politikerna som har dragit på sig stora skulder för sina lån till en välfärd man aldrig har skapat. Det kommer att drabba Greklands pensionärer, där offentliganställda har haft bäst avtal. Där försvinner det som aldrig varit motiverat, och sedan med det som pensionskassorna tappar, och där är nedskrivningen av Statsobligationerna den största posten som det ser ut idag. Det kommer att bli låga pensioner, under lång tid i Grekland. Att få förmånen att gå i pension vid 65-67 års ålder kommer inte att bli normen. Nej de flesta får nog jobba för att klara sig ända upp mot 75- års åldern skulle jag tro. Detsamma kommer att hända i Italien, om nu inte undrens tid är förbi.