Av Olli Rein

Anna Kjellbergs 74-åriga pappa ringde förvirrad och sjuk till SOS Alarm efter hjälp, blev rekommenderad taxi och avled några minuter senare i sitt hem på Öland. Nu polisanmäler dottern händelsen. Det var i slutet av oktober, tjugo i sex på morgonen, som Anna Kjellbergs pappa ringde SOS Alarm från hemmet i Färjestaden.

Han uppgav att han satt på kvinnokliniken i Kalmar, att han hade slagit i ryggen och behövde ta sig därifrån. Larmoperatören rekommenderade taxi, samtalet avslutades och några minuter senare avled pappan i sitt hem där han hittades flera dagar senare. Det var först när hans dotter, Anna Kjellberg, såg sin pappas telefonräkning den andra december som hon förstod att han försökt ringa efter hjälp precis innan han gick bort.

Jag kunde se att han först ringde 80 000, sedan 90 000 och då kom han i alla fall fram, även om det inte hjälpte, säger hon. Så fort Anna Kjellberg upptäckt att pappan ringt SOS Alarm kontaktade hon dem och fick höra sin pappas samtal med larmoperatören. Ett samtal som gjorde henne väldigt upprörd.

Klockan är inte ens sex på morgonen, min pappa säger att han sitter på kvinnokliniken fast han är hemma,, att han slagit i ryggen och inte kommer därifrån. Han säger till och med att det är fara för hans liv. Larmoperatörens tonfall är irriterat och stressat, han avbryter och ger pappa numret till nummerupplysningen för att han ska få numret till taxi. Sedan lägger larmoperatören på och min pappa dör utan att ha fått en enda fråga om hur han slagit i ryggen, varför han är på kvinnokliniken, varför han inte kan ta sig därifrån, hur han mår.

Tre gånger har Anna Kjellberg lyssnat på larmsamtalet, men när hon bad att få göra det en fjärde gång var det stopp, SOS Alarm har ingen skyldighet att lämna ut det. Men tre gånger var nog för att hon skulle göra en polisanmälan och en anmälan till Socialstyrelsen. Min pappa var sjuk, förvirrad och svag, troligtvis hade det räckt med ett par frågor för att förstå att det inte stod rätt till. Tänk om hans liv gått att rädda, han kanske hade haft många år kvar.

VGNT

Vad är det som styr ambulansverksamheten i Sverige, och vad är det för typer som sitter i  SOS Alarm nu för tiden?  Det är det många som har frågat sig de senaste åren. Är det kanske order från politikerna, att utbytandet av folket går för långsamt och vården blir för kostsam, undrar Olli. Något är i vart fall fel, mycket fel, när inte samhällets yttersta resurser används till att rädda liv längre. Vem är ansvarig,  SOS Alarm, ambulanspersonalen, sjukhusledningen eller den politiska ledningen. Det måste vi få svar på omgående. Sjukvård är ingen lekstuga!

Har man för dåligt betalt, så vet jag flera poster som ska kunna dras ned med minst hälften, och en av dessa är den oerhört kostsamma leken och daltet med mestadels fullvuxna manliga personer, som tas omhand av personal 24 timmar om dygnet, varje dag på året, trots att de är från artonårsåldern och upp mot trettioårsåldern, samt fullt friska. Detta till en nätt summa för i år av ca 5,5miljarder kronor eller mer än fyratusen per dygn och person. Vem är ytterst ansvarig för detta enorma slöseri, inom invandringsindustrin?