Av Stefan K
Äntligen går jag på semester och det firar jag med en iskall öl på balkongen och förhoppningar om en fortsatt skön sommar.
Etikett: sommar
Det är höst i hänryckningens tid
Av Pettersson
Det är årets skönaste tid, naturen är som allra vackrast och det kryllar av liv. Sommaren har nyss kommit. Blommor överallt, doft av hö, kor i hagarna, stora starflockar med massor av nyss utflugna ungar drar omkring, i varenda fågelholk jag har hörs pipande och tiggande fågelungar.
Vid en tur till våtmarken sätter jag mig i min stol i skuggan under ett par tallar. Tittar på när lärkfalken och bruna kärrhöken jagar över vassarna, hör rördromen bröla, vattenrallen grymtar som en gris, hägern fiskar, tranparet kliver elegant undan och tror inte deras unge syns, sävsångaren sjunger, liv och rörelse överallt. En morgontur ger ungefär 50 olika fågelarter.
Där rastar myrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa, de är de sista som är på väg till myrarna långt i norr…men, men där går också några eleganta svartsnäppor och de mina vänner förebådar hösten. Det är honorna som redan varit uppe i norr, lagt sina ägg i en enkel bale och genast vänt söderut igen. Hanarna får sedan ruva och ta hand om uppfostran av ungarna ensamma och följa efter i augusti.
Naturen är kontrastrikt, svirrande starflockar med tusentals individer och svartsnäppshonor på väg söderut, grå flugsnappare som nyss kommit från tropikerna håller på med bobyggandet, tiggande hornuggleungar hörs från dungen…
Vår, sommar och höst samtidigt, det är inte lätt att hänga med i livets karusell. Det är bara att göra så gott man kan och som flugan på koarslet hoppas att man inte får en smäll av svansen.
Då glädje förbyts till ilska
Av Stefan K
En underbar helg går mot sitt slut och jag hoppas att ni alla njutit av det underbara försommarvädret, den långhelg som många passat på att ta och inte minst, vår Nationaldag.
Denna helg påminner mig om den första riktigt fina vårdag vi upplevde i Södermanland för några år sedan.
Redan på fredagskvällen bestämde jag och frugan oss för att på lördagen packa en matsäck med godsaker och cykla till det natursköna området Linudden/Örstigsnäs, fem kilometer utanför Nyköping. Sagt och gjort, så trampade vi iväg tidigt på förmiddagen och använde oss av smågatorna i staden och småvägarna utmed kuststräckan. Vi var inte ensamma om denna idé, för utmed gångstigarna på slutmålet mötte vi flertalet leende och glada människor som hälsade och småpratade med oss, trots att vi inte kände dem. En liten osvensk känsla faktiskt.
Efter flera njutbara timmar under en strålande sol, med trevliga promenader, ständigt omgivna av fåglarnas kvitter och fjärilarnas färgglada vingar samt en härligt god och innehållsrik matsäck, så var det dags att ta cyklarna och bege sig hem. Livsglädjen var vid detta tillfälle påtaglig.
På hemvägen tog vi den vanliga vägen genom Arnö och via Nyköpings centrala delar. Vi hann inte långt förrän träd och gräs byttes mot asfalt och betong. Alldeles i utkanten av Arnö hade någon eller några roat sig med att krossa en busskur och glas låg spritt över hela cykelbanan. Hela vägen från Arnö och genom Nyköping, sick-sackade vi fram mellan krossade glasflaskor, hopknölade ölburkar och tomma pizzakartonger. Nattens konstnärer hade också gjort sitt till för att pryda stadens husfasader med vad de kallar konst och några individer med dåligt ölsinne hade roat sig med att krossa två skyltfönster utmed gågatan.
Väl hemma möttes vi av en granne, en äldre dam, som ledsen berättade att någon stulit hennes cykel under natten. Efter en välbehövlig dusch, så gick jag ut på nätet för att inhämta min dagliga dos av nyheter från Sveriges alla hörn. Rubriker om mord, misshandel, våldtäkt, gängbråk, anlagda bränder och upplopp nådde mina ögon.
Den glädje som dagen ute på Linudden och Örstigsnäs hade frambringat, förbyttes snart till sorg och ilska. Tänk så fort det går och så lätt det är att förvandla något positivt till något negativt. Vetskapen om att det finns individer som inte unnar oss glädje och är totalt likgiltiga inför andra människor och deras egendomar gör mig inte bara rasande, utan också uppgiven.
Varför måste det vara så?
Var är göken?
Av Pettersson
Det är de sista dagarna av månaden maj. Nyss låg snön meterdjup och nu har bönderna börjat med den första höskörden, två till brukar det bli. När jag var barn skördades det hö 1-2 gånger om året, nu brukar det bli tre skördar. Om det beror på klimatförändringar, mer snabbväxande gräs eller jordförbättring vet jag inte men det doftar i varje fall sommar.
Tyvärr verkar något ha skett i markerna. Göken som förr var vanlig hörs bara i enstaka exemplar, näktergalens höga smackande har tystnat, i snåren saknas törnskatorna. Var är de?
Tropikflyttarna har minskat de senaste åren, utan några som helst vetenskapliga bevis kan jag bara lita på mina egna ögon och öron och de säger att det saknas mängder av fåglar som flyttar till södra och östra Afrika som brukar dyka upp i mitten slutet av maj som de sista sommargästerna.
─ Pettersson är lite orolig för utan gökar och näktergalar blir det ingen riktig sommar.