Den lilla lokaltidningen SN har gjort sig känd för att ganska enögt jaga och kritisera vad de kallar ”extrempartier”, men hur ser deras agenda egentligen ut?

Vilka dessa ”extrempartier” är och i synnerhet vilket det stora ”extrempartiet” är, har inte undgått någon av oss som haft det tvivelaktiga nöjet av att läsa SN av idag. En sällan skådad partiskhet gentemot ett riksdagsparti har gjort att SN tappat all trovärdighet i sin rapportering kring detta ”extremparti”. Hur ser då tidningen på andra ”extrema partier” som finns i vårt land? Jag skrev och skickade iväg en insändare till SN den 23/10, men de har inte visat något intresse av att publicera den.

Nåväl, då får ni läsa den och fråga er själva om SN anser de i insändaren nämnda partierna vara mindre ”extrema” än det riksdagsparti som vill minska på flyktingmottagandet och skärpa krav för anhöriginvandring.

Det globala partiet Hizb ut-Tahrir har etablerat sig i Sverige, efter att ha varit verksamma i Danmark under många år. Partiets grundidé är att göra världen till ett kailfat, ett enat muslimskt rike som styrs av sharia-lagar. Partiets verksamhet i Danmark har inte varit helt friktionsfri, då man bl.a. förespråkar könsåtskillnad och att homosexualitet bör straffas med döden. Danska politiker, inte minst från den socialdemokratiska regeringen, har reagerat med avsky och hårda ord. När Hizb ut-Tahrir höll konferens i Sverige för några veckor sedan var det tyst från politiskt håll och ett fåtal journalister brydde sig ens om att skriva om detta. En person som ändå reagerade var Expos Daniel Poohl som i en radiointervju sade att partiet borde väcka intresse hos antirasister.

Nu verkar ett annat islamistiskt parti etablera sig i vår närhet, nämligen Sharia4Norge. Partiet har sedan länge varit etablerat i bl.a. Belgien och Storbritannien, med namn efter land. Även detta parti har på sin agenda att länderna ska avskaffa demokratin och ersätta den med sharia. I Belgien och Storbritannien har partiet bannats p.g.a. sina åsikter.

Både Hizb ut-Tahrir och Sharia4Norge har sin väljarbas bland främst salafister och andra mer bokstavstroende muslimer, men sägs också rekrytera medlemmar från många förorter runt om i Europa.

Hizb ut-Tahrir ses inte med blida ögon i hela den muslimska världen och i flera länder är partiet förbjudet. Att de då tillåts etablera sig i Europa kan säkert förvåna många och inte minst borde det förvåna muslimer som flytt hit för att undkomma de mer bokstavstrognas lagar och välde. I Sverige gör riksdagspartierna, media, fackförbund, olika organisationer och antirasister gemensam sak mot de partier man uppfattar som rasister. Borde man då inte göra gemensam sak med landets muslimska församlingar och visa sitt avståndstagande till dessa sharia-förespråkande partier? Kanske att nyckelskramlandet på Torget kan övertas av kommunens muslimska befolkning?

Värre än så var inte insändaren och visst undrar också ni varför inte SN visar intresse för dessa två muslimska ”extrempartier” på samma sätt som för det riksdagsparti tidningen jagar med blåslampa?

PS
Om ni undrar över den lilla tidningen SN:s intresse av känsliga frågor, så har Pettersson en egen liten sidoblogg där ni kan läsa alla insändare som SN valt att undanhålla för läsarna.