Katastrof för Dalademokratens anställda, två av tre får gå.

Göran Greider har kört ner den gamla Socialdemokratiska tidningen Dalademokraten ordentligt i diket.När man gjorde upp med förra lokalkonkurrenten blev massuppsägningar och nedläggande av alla lokalkontor resultatet. Nu kräver journalistklubbens ordförande att regeringen griper in och räddar olönsamma tidningar.

 

Så skriver nättidningen Fria tider och fortsätter: För några månader sedan stod det klart att den krisdrabbade socialdemokratiska tidningen Dala-Demokraten tvingas inleda samarbete med den av Mittmedia ägda lokalkonkurrenten Dalarnas Tidningar för att rädda utgivningen.

Idag slutfördes förhandlingarna mellan tidningarna med resultat att 50 av 76 anställda får gå från Dala-Demokraten, och att alla lokalkontor läggs ner, skriver Medievärlden. Kvar blir endast en redaktion i Falun med totalt 23,25 tjänster, vilket innefattar all personal.

Läs mer på FRIA TIDER

Olli Rein på Petterssons inser givetvis sambandet att analfabeter inte köper tidningar, något som både politiker och journalister i Dalametropolen Borlänge helt tycks ha missat. Petterssons önskar givetvis lycka till för de 23,25 som får pendla till Falun i fortsättningen. Olli undrar också om Göran Greider tillhör de få utvalda?

De blå

Av Pettersson

Les Bleus, de blå så kallas det franska fotbollslandslaget har varit ett av världens bästa men under senare år har det fullständigt imploderat. Dålig sämja, hela VM-truppen utbytt, spelare som skällt ut tränaren och blivit hemskickade, hela laget strejkade vid träning, uppträdande som hos snorungar, stöddiga, oartiga, osv.

Marcus Birro, författare, poet, programledare, italiensk medborgare men bosatt i Sverige och med ett brinnande fotbollsintresse skriver om det franska laget HÄR.

Birro tar upp att ingen enskild spelare är större än kollektivet. När överbetalda fotbollsdivor beter sig som snorungar för att de blir utbytta, som Frankrikes Hatem Ben Arfa i matchen mot Sverige är det ett symptom på att något är ruttet. Inte bara i laget utan också i landet Frankrike.

Som landslagsman representerar man inte bara sig själv, sin tatuerade kropp och sitt eländigt självcentrerade ego.  Man representerar faktiskt ett helt land.

Tänk er Fredrik Reinfeldt låsa in sig i limousinen som kör honom till ett toppmöte med världens ledare. Tänk er honom sitta där inne och gråta, kasta grogglaset i golvet och börja slå sönder rutorna på bilen.  Han skulle fått sparken och buras in.

Frankrike är ett mångkulturellt land. Samtidigt är det ingen hemlighet att Pars förorter under åren härjats rätt brutalt av ungdomsgäng och annat. Alla samhällen mår bra av influenser och människor utifrån men spelare uppväxta i dessa områden bär ofta med sig en viss förvrängd överlevnadsstrategi in i fotbollens värld. Plötsligt handlar det mycket om deras egen överlevnad och de ställer sig före laget. Under hela sina yrkesliv har de uppmuntrats att känna så, men i ett fotbollslandslag måste alla elva spelare på plan träda varsitt steg bakåt för att få hela laget flera steg framåt. Det är inte alla som lyckas med det.

Birro fortsätter med att man måste under alla omständigheter underkasta sig nationen man spelar för.  Lyckas man inte med det bör man skickas hem och aldrig mer få chansen att spela för landet.

Det är verkligen slutdaltat med alla dessa gnälliga superstjärnor som helt tappar alla former av sans, vett och balans.

-Pettersson tycker att Birros ord ska överföras till det verkliga livet och det inte bara i Frankrike…Spelar man inte för sitt land, ska det vara slut daltat och man borde skickas hem utan möjlighet att återvända.