Av Stefan K
”I Have A Dream”. Uttrycket myntades av Martin Luther King år 1963. Nu tror jag inte att min dröm från i natt går till världshistorien och hyllas av en enad opinion.
Jag är ingen drömtydare, men har läst någonstans för länge sedan att det man drömmer på natten är uppdelat i tre sekvenser, en ren fantasi, en verklighetsbaserad och en blandning av de bägge. Drömmar är flyktiga och bleknar ofta i samma stund som man slår upp ögonen. Vissa etsar sig dock fast och det finns drömsekvenser från min barndom jag än idag har starka minnen av. En dröm jag hade i natt och som sitter kvar i minnet när detta skrivs, inleddes av att Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt kom gående med varsin kaffemugg, på väg mot ett möte bakom stängda dörrar med riksdagens samtliga partiledare. Inga nyfikna journalistöron hörde orden som vår statsminister inledde sammankomsten med: ”Mina personliga intressen och principer ligger bakom den politik vilken satt Sverige i en situation som nu har urartat. Jag vill be er runt detta bord och hela svenska folket om ursäkt. Därför har jag samlat er alla här ikväll för att under ordnade och värdiga former finna lösningar som leder vårt land tillbaks till det sammanhållna och välmående välfärdsland det en gång var”. Även drömmar man minns har sina luckor, men jag ser fortfarande framför mig hur de övriga partiledarna kring bordet nickar instämmande, förutom Gustav Fridolin som sitter i ena änden och tjurar. Hans vision om ett framtida Sverige handlar inte om en återgång till det mer normala och skiljer sig t.o.m. från Jonas Sjöstedts syn på en ansvarsfull politik. Även den riktad till svenska skattebetalare i första hand. Ord som återvandring, skärpta krav, hårdare regler och stopp flimrar förbi i drömmen som tilltänkta åtgärder.
Även drömmar har ett slut och inte sällan vill man dra upp täcket till hakan för att om möjligt återuppta sömnen och fortsättningen på den dröm som avslutades så bryskt. Tyvärr gjordes detta omöjligt i natt då arbetet kallade och efter den dagliga dosen av Avpixlats nyhetsförmedling från det allt mer absurda Sverige, kunde jag konstatera att drömmarnas ibland lätt surrealistiska värld, är att föredra framför verkligheten i det land jag borde älska mer än jag gör idag.
Vad nattens dröm egentligen ville säga är svårt att tyda, men kanske den bottnade i de förhoppningar jag ändå har om ett tillnyktrande bland våra folkvalda och det faktum att jag allt oftare frågar mig själv om orsaken till partierna i 7-klöverns hårdnackade vägran att se sina egna misstag och de konsekvenser dessa faktiskt leder till. Jag kan inte få ur huvudet att deras agenda enbart ligger i att kollektivt bestraffa SD och inte gå dem till mötes på en enda punkt. Frågan är dock om inte vanliga skattebetalare är de som straffas hårdast?
