I måndags valde Sveriges Riksdag talman och att när de rödgröna lanserade Kent Härstedt till posten som talman undrade jag vad de höll på med. Kent Härstedt är 45 år och borde ha mycket att ge som politiker ännu, det var taktik på låg nivå.
Leker Mona & Co med tanken att med hjälp av Sverigedemokraterna försöka fälla regeringen? Trots att hon på socialdemokraternas jobbkongress den 28 oktober 2009 lovade…Partivänner, det talade ordet gäller! …Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande − aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande…”
− och det första de rödgröna gjorde var att försöka ge SD just detta inflytande. Sahlin kommer att få ångra de orden mycket mer än ett par bitar Toblerone.
Oppositionen har väldigt svårt att acceptera sitt valnederlag. Det är konfrontation som det var några snorungar som bråkade. De senaste månaderna har de rödgröna präntat in ett och samma budskap. Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får en vågmästarställning är en blocköverskridande majoritetsregering den enda lösningen.
− Medan oppositionen tjurar är Fredrik Reinfeldt statsminister och som statsminister har han ansvaret och kan inte smita ifrån det genom att skylla på andra. Han måste förhandla fram ett stöd från någon, aktivt eller passivt det går inte att hoppas på turen i 4 år.
Vi får hoppas att han inte får ångra sina ord om Sverigedemokraterna ”Vi vill inte ta i dem med tång”
När man har det finaste jobb man kan ha, vara vald av det svenska folket för att representera detta folk i Sveriges Riksdag borde man hålla sig för god för att uppträda som några trotsiga ungar i Lustiga Huset. Det är inte lustigt, det är tragiskt.
Reinfeldt, Sahlin och de andra visar fruktansvärt dåligt omdöme och brist på ledarskap.
Visserligen vandrade SD ut ur kyrkan igår men den enda som just nu försöker förhandla och uppträder lite statsmannamässigt är Jimmie Åkesson och det är inget att skratta åt.