Av Pettersson
”Det finns en outtalad regel bland journalister att vi stoiskt bör rycka upp oss och gå vidare när vi utsätts för hot och trakasserier. Men mod kan också vara att säga ”stopp!”.
Mediebranschens kultur uppmuntrar en nonchalant, machoartad inställning till hot: ”Lite skit får man räkna med”. Ingen vill ju vara en fegis. De journalister som rankas högst internt är de dödshotade, som Roberto Saviano, och de hårdhudade grävarna, som Janne Josefsson. Men om vi nu talar om riktiga hot och trakasserier (inte kritik) – hur skulle du reagera om kunden före dig i matkön plötsligt började hota kassörskan med både det ena och det andra? Inte skulle du stå passiv – eller förvänta dig att kassörskan gjorde det? Det finns ingen hederskodex i presskåren som kräver att vi ska svälja sådant som andra yrkesgrupper inte behöver”
Ovanstående rader är skrivna av Lisa Bjurwald. Hennes kärnfrågor är främlingsfientlighet, jämställdhet och pressfrihet.
-Pettersson vill påstå att Bjurvald skriver och snackar skit. När hon nämner att journalister inte ska tolerera hot så menar hon bara vissa journalister, likadant med jämställdheten och pressfriheten.
Bjurwald tycker att alla som tycker som hon ska vara fredade och inte tolerera lagöverträdelser men hon har inget emot när EXPO:s stormtrupper AFA spöar Sverigedemokrater och hindrar dem att framföra sina grundlagsskyddade rättigheter. Hon surrar om pressfrihet och att försvara journalisternas rättigheter men glömmer att alla människor har samma rättigheter men att hon och andra journalister försöker hindra dessa åsikter bland dem hon kallar nättroll.
Hon är enligt egen åsikt Pravda.
