Aftonbladet: Förbjud tiggeriet

Peter Kadhammar på Aftonbladet skriver en artikel man knappast förväntar sig att läsa där.

På bara ett år har antalet tiggarboplatser i Stockholm ökat från 14 till 44 och är ett inslag i stadsbilden som allt fler tar avstånd ifrån.

Kadhammar ger några exempel på svenska politiker som anser att det ligger på Sverige och svenska skattebetalare att försörja andra länders medborgare. Fel, menar Kadhammar och skriver det självklara. ”Sverige har inte ­ansvar för andra länders medborgare…//…Det finns inget land som åtar sig att sörja för andra länders medborgare”.

Ansvaret ligger på de romska ledarna och kampen mot utsattheten i hemländerna måste romerna själva föra.

Källa: Aftonbladet

Nu skrevs artikel igår och med tanke på datumet kanske man ska tolka det med en liten gnutta av misstänksamhet, men jag vill gärna tro att Peter Kadhammar är ärlig i sina ord. Tiggeriet börjar krypa närmare politikernas och journalisternas hemvist och först då brukar debatten ta fart.

Juden och muslimen är överens

Fredrik Sieradzki, församlingens ­talesman, pratar om en förändrad atmosfär i staden, om rädslan, obehaget, om judar som flyttar till Stockholm ­eller Israel för att känna trygghet…

90–95 procent av brotten mot judar begås av personer med bakgrund i Mellan­östern, säger Fredrik Sieradzki, den judiska församlingens talesman i Malmö

Bejzat Becirov är muslim och direktör för Islamic center i Malmö och driver den stora moskén där…unga män med rötterna i Mellan­östern står för den aktiva antisemitismen i Malmö, säger Becirov.

Skillnaden mellan muslimerna och judarna är att den sistnämnda gruppen är så liten att den riskerar att utplånas.

-Härligt säger Pettersson, de är överens om en sak…att det är muslimerna som är problemet.

Läs mer i Peter Kadhammars krönika HÄR 

Festen är över

Festen är över för de flesta av svenskarna

När jag ryckte in i lumpen 1979 hade jag en lägenhet i Göteborg som kostade 190 kronor i månaden. Värnpliktsverket gav mig 210 som bidrag till hyran, varför jag fick mer än jag bad om förstod jag aldrig.

Ett par år tidigare hade jag arbetat på lagret på en verkstad i Åmål. Där fick jag veta att man självklart inte skulle förlora ekonomiskt om man blev sjuk. Det hände – och detta skäms jag för – att jag stannade hemma och läste Strindberg i stället för att gå till jobbet.

Sådana förhållanden präglade en generation svenskar. Arbete fanns alltid. Behövde vi hjälp tog samhället hand om oss. Samhället var ibland generösare än vi begärde.

I min familjs kollektiva hågkomster ryms det lusfattiga Bondesverige, välfärdsstatens framväxt och den otroliga rikedom svenskarna plötsligt befann sig i på 60-talet.

Häromdagen åt jag lunch med en vän som är chef på en reklambyrå. Maten, en vanlig lunch en vanlig dag i centrala Stockholm, kostade 110 kronor. Riksdagen har sänkt restaurangmomsen och sedan dess har det blivit dyrare att äta ute. Hur det går ihop vet jag inte men Anders Borg står för uträkningen så den är säkert rätt.

Över kycklingen berättade min vän att de meritförteckningar unga aspirerande reklamare sänder till honom har förändrats. De är numera otroligt omfattande, otroligt fint uppställda och inte alltid sanningsenliga.

Det gäller att sälja sig själv. Min generation fick lära sig att det är fult att misstro sina medmänniskor. Under gymnasietiden ledde jag ABF-kurser som handlade om spanska inbördeskriget och marxismen. Mina vänner var kursdeltagare. Det var bara att skicka in namnen så sände ABF mitt arvode med vändande post. Allt gick rätt till.

Minnena styr oss. När vi diskuterar framtiden förhåller vi oss till hur Sverige var. I dag läser jag i tidningen om personliga assistenter och miljonbedrägerier. Hundratals riskerar åtal. SSU misstänks för bidragsfusk. Igen.

Festen är slut, i alla fall för de flesta. Hur kommer minnena att prägla den unge reklamaren som i jakt på försörjning snyggar till sin meritförteckning bortom sanningens gräns?

Hur kommer den politiska debatten att föras när Borg är riktmärket och ingen längre vet vem Sträng var?

– Pettersson tackar för tipset om denna utmärkta krönika av Peter Kadhammar

Äntligen Aftonbladet

Pettersson

Sverigedemokraterna presenter en utredning gjord av Riksdagens utredningstjänst som visar att Sverige kan spara 106 miljarder kronor åren 2012–2015 bara vi får stopp på asylsökande och deras anhöriga. Siffrorna är dessutom tilltagna i underkant.

Om det skriver Peter Kadhammar, Aftonbladet   ”Att 106 miljarder är mycket pengar inser alla, men hur mycket? Det motsvarar till exempel drygt två försvarsbudgetar”.

Sedan raljerar han vidare med en massa skitsnack, läs själva på länken nedan.

Nåväl, det intressanta är att PK, Aftonbladet och Peter Kadhammar inte förnekar siffrorna, de erkänner det vi hela tiden sagt att invandringen kostar pengar, massor av pengar. De erkänner att mångkulturen, nysvenskarna, nybyggarna och vinstmaskinerna kostar pengar!

Äntligen säger Pettersson, nu är vi överens om det. Då blir nästa fråga om vi har råd med detta? Aftonbladet tycker naturligtvis det och frågar sig vilket samhälle vi vill ha, vilka vi vill vara och att det inte handlar om invandrarna utan om oss.

Just det Peter, det handlar om oss. Ska vi förstöra vårt land till ingen nytta eller ska vi använda vårt välstånd och överskott där det gör mest nytta? Ska vi använda pengarna till de allra fattigaste i världen eller ska vi använda våra resurser till alla de lögnare som ”tappar” sitt pass när de passerar den svenska gränsen, drar en väl inövad historia och ljuger oss rakt upp i ansiktet för att komma åt vårt välfärdssystem utan att ens försöka bli bra medborgare?

Aftonbladet