I förra veckan var Södermanlands Nyheters chefredaktör i Oppebykyrkan, Nyköping för att prata på temat ”Att tala sant om verkligheten” med underrubriken ”Om ordet och orden”
Det var säkert en givande kväll för gudsmännen på plats men det spårar ur när 99:an Carstorp påstår att han är stolt över reportaget om asylförläggningen Jollen och att reportern gråtit sig till sömns efter ”avslöjandet”, då drar 99:an ett löjets skimmer över sig. SN reporterns eventuella sömnproblem har väl inget att göra med tidningens uppträdande och enögda beskrivning av asylboendet och det kan väl knappast ses som förmildrande omständigheter att den aktuella reportern blivit så “tagen” av besöket att grundläggande journalistiska spelregler fick komma i andra hand.
Den typen av bortförklaringar går säkert hem i kyrkan, men huvudfrågan är ju faktiskt inte hur personalen på SN kan tänkas må fysiskt och psykiskt utan varför 99:an och tidningen så uppenbart nonchalerat branschens egna uppsatta yrkesetiska riktlinjer vid rapporteringen om Jollen. Det är ju det saken gäller, redaktionsmedlemmarnas dåliga nattsömn kan jag däremot inte se skulle ha något allmänintresse alls.
Nåväl, 99:an Carstorp skriver på sin blogg om journalistikens samhällsroll och den såg vi vad den går för vid reportaget om Jollen och att ägaren tjänar pengar på ”flyktingar” men den som läser tidningen Råd & Rön vet att där publiceras en svart lista med fastighetsmäklare som misskött sig och anmälts till det egna förbundet. I senaste numret dök Håkan Thelins namn upp och i ett tidigare nummer förekom Lennart Andersson på samma lista. Det är två mäklare i SN:s spridningsområde och nyheten måste sägas ha ett stort allmänintresse men tanke på det stora antalet hus- och lägenhetsaffärer som genomförs varje år och där mäklarens förtroende är direkt avgörande för såväl säljare som köpare.
Men i SN är det tyst, mycket tyst om detta. Man behöver inte vara hjärnforskare för att räkna ut varför: fastighetsmäklarna annonserar som bekant i SN, helsida efter helsida varje vecka.
-Pettersson inser att där ligger journalistikens samhällsroll – vad Carstorparn än säger i kyrkan – att skriva om sådant som förväntas sälja tidningar som i sin tur ger annonsintäkter och inte trampa de stora annonsörerna på tårna.
Jag blir tammefan tårögd, amen!
