"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
I skolorna tar man till krafttag mot mobbing. På varje seriös arbetsplats vidtar man åtgärder mot personal som mobbar. I riksdagen är det däremot fritt fram.
Jag läste nyheten om Juholts och Ohlys oerhört pinsamma och barnsliga dagishantering av partiledardebatten på SVT Text när jag befann mig i Paris med några vänner. Jag lovar att debatten blev het och den slutade inte med fördel för Juholt och Ohly, trots att minst en socialdemokrat var närvarande.
Om Juholts avhopp kan man säga att han är den pajas många anser honom vara, eller också att avhoppet var det tydliga beviset på att han inte har någon egen politik att debattera.
Ohly kommenterar jag inte gärna, men att han är en pajas som saknar en egen politik vet vi sedan gammalt.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppar av söndagens partiledardebatt i SVT. Orsak: De vill inte stå bredvid Sverigedemokraterna i tv-studion.
SVT:s vd Eva Hamilton kallar beslutet ”oacceptabelt”.
Socialdemokraternas beslut att Juholt hoppar av programmet Agenda ska enligt partiet handla om att S tvingas stå tillsammans med Sverigedemokraterna i studion.
”Vi har tagit det logiska beslutet att avstå från att medverka” bekräftar Socialdemokraternas skommunikationschef Nina Wadensjö. ”Vi vill inte stå med Sverigedemokraterna. Det är otänkbart för oss”
Även Vänsterpartiet hoppar av partiledardebatten, uppger SVT i ett pressmeddelande, av samma orsak som S.
− Pettersson tycker att SVT kan ge Ljugholt och Ohly varsin hink och spade och be dem komma tillbaks från sandlådan när de blivit vuxna.
Igår söndag, arrangerades en välfärdsmanifestation på Sergels Torg som till största delen såg kommunister och vänstersocialister bland deltagarna.
Vänsterpartister som Lars Ohly och Josefin Brink, socialdemokrater som Veronica Palm och Salar Rashid, miljöpartisten Gustav Fridolin och artisten Stefan Sundström.
Ja ni förstår vilka personer det rörde sig om. Alltså samma personer som vill höja våra skatter med åtskilliga procent och införa en generös och kravlös invandringspolitik som inget annat europeiskt sett maken till. Dessa personer manifesterar alltså mot nedmonteringen av vår välfärd, samtidigt som de vill öka kostnaderna avsevärt för att göra Sverige till socialkontor för världens alla nödställda, arbetslösa och bidragstagare. Dubbelmoral eller okunnighet?
Att vår svenska välfärd är på väg att haverera är ingen hemlighet och att det finns mycket att göra kan inte undgått någon. Därför kanske arrangörerna av Välfärdsmanifestationen också de måste inse att världens mest generösa invandrings- och flyktingpolitik inte kan göras mer generös, utan att vi i första hand måste prioritera de problem som finns inom våra egna gränser och bland de som redan betalar världens högsta skatt.
Förutom politiker på yttersta vänsterkanten och vänsterartister återfanns dessa organisationer med:
RFHL (Riksförbundet för narkotika och läkemedelsberoende) ETC (Vänsterorienterad nyhetstidning) Resurs (Nätverk för sjuka) Påskupproret (Uppror mot utförsäkringar)
Politik behöver inte bara vara tråkigt och röra upp negativa känslor. Låt oss inleda helgen med ett litet leende, så vi för ett ögonblick glömmer det som pågår utanför vår dörr.
Det pratas och diskuteras mycket om ismer idag. Nazismen och islamismen får dagligen sin beskärda och befogade kritik i olika medier. Nazismen dissekeras i vår gammelmedia och islamismen i de nya medierna på nätet.
…men saknas det inte en ism som borde dissekeras in på bara skinnet? Jo, visst är det så, nämligen kommunismen. Att kommunismen har en blodig historia vet vi, men att farbror Stalin mördade fler människor än Hitler får aldrig barnen i skolan lära sig. Alla elever känner till Auschwitz, men hur många känner till Gulag?
De fåtal kommunistdiktaturer som finns kvar ståtar väl knappast med några eftertraktade epitet som demokrati och åsiktsfrihet. Nu tänker jag inte skriva spaltmetrar med mina egna åsikter och tankar om kommunismen, utan nöjer mig med det faktum att vi har kommunister i vår riksdag. Att Lars Ohly & Co slutade kalla sig kommunister för några år sedan ändrar ingenting. De är ju själva pigga på att dra upp andra partiers förflutna och hävdar ibland märkliga kopplingar till olika ismer.
Expressen hade en artikel den 10:e januari som på ett bra sätt speglar verkligheten i världen. Tittar ni på världskartan överst på sidan, så upptäcker ni snart något intressant och ganska representativt. De rödmarkerade länderna är i stort sätt uteslutande muslimska och kommunistiska. Är detta fakta som diskuteras i riksdagen, i media eller bland nyckelskramlarna på Torget i Nyköping?
Nej, givetvis är det inte fallet. Däremot görs det på fria nyhetssidor och jag rekommenderar starkt att ni läser Julia Caesars dissektion av kommunismen och ser med spänning fram mot del 2.
Det är komiskt hur alla vänsterpartister samtidigt gjorde en kollektiv helomvändning och slutade kalla sig kommunister.
Nu finns det säkerligen skäl att klippa banden med den -ism som har flest människoliv på sitt samvete och som idag utövar flest brott mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Ohly kommenterar jag inte gärna, men att han är en pajas som saknar en egen politik vet vi sedan gammalt.
