Sveriges nationaldag…
…och en sol som värmde från en klarblå himmel, mycket folk i rörelse och idel leende ansikten.
På stadens traditionella Nationaldagsfirande på traditionell historisk mark trängdes gammal som ung, kvinna som man. Picknick-korgars innehåll intogs i gröngräset, skrattande barn sprang omkring barfota och på närliggande matställen intogs kaffe och starkare drycker, allt medan svetten droppade från vinterbleka pannor.
Årets Nationaldagstalare var landshövdingen Liselott Hagberg (Fp) som började sitt anförande med en liten kort beskrivning av Nationaldagens korta historia. Efter den korta introduktionen följde det numera traditionella framförandet om det mångkulturella Sverige, hur toleranta Sverige är mot världens olycksbarn och hur Sverige även fortsättningsvis tänker ta emot människor som flyr och tacksamt införlivas i det svenska samhället och vår gemensamma välfärd.
Frågan är var alla dessa tacksamma olycksbarn befann sig, för inte ens i Danderyds finare kvarter kan det finnas en större avsaknad av män i pyjamas och kvinnor i heltäckande. Var befann ni er denna dag när vår landshövding välkomnade er som ett nödvändigt inslag i det nya Sverige? Hade ni inte tid eller var det möjligen så att intresset var svalt?
Nåväl, nu vet jag inte om värmen gjorde sitt eller om det fanns andra skäl, men under Hagbergs tal lämnade många platsen och bland åhörarna hördes en mansröst som sa ”jävla pk-kärring”. Möjligen hade denne man bilden av brinnande bilar och stenkastande ligister på näthinnan. Kanske han och flera av de som lämnade platsen inte sympatiserade med Liselott Hagbergs försvarstal om tacksamma nyanlända som inget hellre vill än att bidra till vår gemensamma välfärd?
