Av Stefan K
Burkans vara eller inte vara är ett hett ämne i de Europeiska länderna.
I Uppdrag Granskning den 6/10 kunde vi se två muslimska kvinnor som frivilligt valt att bära detta plagg. Vi har förut inbillat oss att burka och slöja är ett sätt att tvinga de muslimska kvinnorna till underkastelse. Enligt Mohammed Sayed Tantawi, Al Azhar-institutet i Kairos högste ledare, finns det inga religiösa påbud i Islam som säger att burka och niqab skulle vara obligatoriska plagg för kvinnor som vill följa Koranen till punkt och pricka. Inte ens slöja är ett tvång om man inte bor i ett muslimskt land.
Vad är det då som får vissa kvinnor, ca 200 stycken i Sverige, att frivilligt bära burka och niqab? Att man medvetet ställer sig utanför stora delar av samhället råder det ingen tvekan om. Vilka jobb kan man få och vilka arbetsgivare vill anställa kvinnor som inte ens vill visa ögonen när män finns i närheten? En av kvinnorna i programmet säger rent ut att hon aldrig haft ett jobb i Sverige, att hon aldrig sökt ett jobb och på frågan om hon ens kan tänkas att söka ett jobb, ville hon inte ens svara. Indirekt säger hon att svenska skattebetalare ska försörja henne och hennes sex barn.
Naturligtvis är detta en omöjlig tanke och inte minst med tanke på de nya sjukregler som tvingar människor med svåra sjukdomar ut i arbete.
Förutom svårigheterna på arbetsmarknaden, ställer sig dessa kvinnor utanför många andra funktioner som västerländska kvinnor finner som självklara. Att kunna sköta egna bankärenden, hämta ut post på närmaste uthämtningsställe, ta körkort och skaffa pass är några exempel.
Är detta förenligt med den jämställdhetsdebatt som råder och kvinnors lika värde i ett demokratiskt land som Sverige ändå får sägas vara? Det är tyst från de feministiska organisationerna, men vad säger alla de som slagits för kvinnans rätt i samhället?
