Etikett: mygel

Facktoppar vräker och portar fattiga kvinnor

Stefan K5 kommentarer

Anna Johansson-Visborg testamenterade strax före sin död, medel till en stiftelse vars mål är att hjälpa fattiga kvinnor till lägenheter och semesterboende.

Bl.a. upprättade man lägenheter på Södermalm och Kungsholmen i Stockholm. Dessa lägenheter är ämnade för fattiga arbetarkvinnor vars ekonomi inte tillåter några större utsvävningar. Snart nog visade det sig att styrelsen, LO och Livsmedelsarbetarförbundet, tillsammans med andra fackpampar och socialdemokratiska politiker, gavs sig själva och sina barn lägenheter i dessa fastigheter på bekostnad av de fattiga kvinnor som lägenheterna var ämnade för. Källa: Expressen

Ett annat område som stiftelsen byggde upp sin verksamhet på, var på Skurulandet utanför Nacka, där ett antal små sommarstugor byggdes upp för att utnyttjas av fattiga kvinnor.Read More »

Stor fet zigenare svindel

Pettersson1 kommentar

Av Pettersson

I Storbritannien har en 40-årig zigenarkvinna dömts till fängelse i 6 månader för att ha svindlat till sig en miljon i bidrag trots att hon i hemlighet hade två miljoner i besparingar.   

I rätten försvarade sig kvinnan med att beteendet var en del av ”Big fat gypsy swindle” och att det tillhörde zigenarnas tradition att mygla undan pangar för sig själva och barnen.

  -Pettersson undrar om mytomanen Ullenhag har kollat upp om denna myt förekommer i Sverige också?

Top99news  

Den moraliska rötan i rörelsen 5

Pettersson2 kommentarer

Av Pettersson från signaturen ISM

Vi ber än en gång om ursäkt för att inläggen är långa men rötan har varit långvarig och är svår att korta ned. Men ta er gärna tid, det är en intressant inblick ur det som en gång var ett statsbärande partis innersta kärna och det verkar fortsätta än idag…

Till Socialdemokraterna; Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande  Håkan Juholt, f k Kanslichef Sven-Erik Söder, Marika Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson, VU f k.

Den moraliska rötan i Rörelsen 5. Avdelning Käka och kröka

Kontokortsklipparen Mats Hulth (S) finansborgarråd i Stockholm – ett kapitel för sig. En värdig representant för det moraliska avskrädet inom socialdemokratin heter Mats Hulth. Likt en sentida Fredman drog finansborgarrådet Hulth från krog till krog – men i motsats till Bellman utsträckte Hulth sina krogrundor även till Europas huvudstäder.

Mats Hulth krökade och bjöd generöst kreti och pleti på flotta middagar på skattebetalarnas bekostnad.  Efter en ovanligt tjusig och – får man förmoda blöt – braklunch på krogen Viktoria i Sundsvall uppmanade hr Hulth – enligt servitrisen Ulrika Jonasson – med sedvanlig arrogans sina gäster: ”Tacka nu skattebetalarna för en god lunch.”

Varför blir man inte förvånad över makthavarnas arrogans och översitteri?  Hulths raljerande vittnade med all önskvärd tydlighet om politikernas människosyn: vi är boskap inför vilka man kan uppträda hur fräckt som helst. Politikerna borde dock akta sig för att gnälla över ”politikerförakt” så länge de så frikostigt förser oss med anledning till detta förakt och öppet visar sitt eget förakt för folket. Folket har – i motsats till politikerna – oftast inte gjort sig förtjänt av förakt!

Under 1996 och 1997 – dvs. under 104 veckor – lunchade, dinerade, superade, ölade och snapsade hr Hulth och hans kumpaner på stadens dvs. skattebetalarnas bekostnad vid 150 tillfällen!  Enbart 1997 representerade hr Hulth för 145 000 kr! Nästan en tredjedel var ”intern representation” dvs. krogbesök med de egna medarbetarna.

1997 flög Hulth till S:t Petersburg i ett inhyrt plan för 44 000 kr!

I samband med budgetdiskussioner den 27-29 september 1996 hann fem personer med fyra krogrundor! Vid en av dessa satte de fem i sig åtta snapsar och 12 starköl.

Efter avslöjandena iklädde sig hr Hulth rollen som pajas i TV och klippte sönder ett kontokort, som givetvis aldrig skulle ha utfärdats till denne skojare.

Lika litet som Björn Rosengren m fl. visste Mats Hulth var han befann sig. På en faktura uppgavs ändamålet med krogbesöket vara ”OS-uppföljning” vilket sedan ändrats till ”EU:s regionalkommittéarbete.”

Enligt Aftonbladet ”handlade det inte om enstaka slarv utan om systematiska missbruk från Hulths sida.”

Mats Hulth placerade Stockholms Brysselkontor inte som alla andra regionkontor i närheten av EU:s institutioner utan vid Grand’ Place. Hr Hulths lilla Bryssel-lekstuga kostade skattebetalarna 1,3 miljoner kr i årshyra i stället för 200 000 – 300 000 kr per år!

Givetvis invigdes kontoret med en radda fester: Rapporteringen hem till Stockholm löd: ”Champagnekorkarna flög med ett behagligt plopp ”

Den 2 december 1998 avhölls ett party för ”EU-folk” och 58 nedresta politiker och tjänstemän från Stockholm: ”Vi var en jättedelegation, en helt oproportionerligt stor grupp som åkt ända från Stockholm för att äta snittar och dricka champagne. Om jag förstått att det bara skulle bli fest hade jag aldrig åkt” sade Jan Björklund.

Någon verksamhet att tala om lär aldrig ha bedrivits i lokalen. Jan Björklund konstaterade att ”målen för verksamheten är så fluffiga att de inte ens går att kritisera.”

Under 1997/98 besökte Hulths två gånger Namibia till en kostnad drygt 300 000 kr.  Stockholm Stadshus AB fick bl.a betala en krognota från Erich’s Restaurant som upptog ostron, vin och 15 snapsar! Hults förklaring till resorna var att han skulle ”marknadsföra Stockholm.” I Namibia!!? Varför? ”Huvudstaden har åtaganden” sade Hulth.

Förmodligen var han i Afrika för att få uppslag till bättre organisation av snöröjningen i Stockholm!

Två konsulter debiterade stockholmarna 440 000 kr enbart under 1997 för Hulths Namibiaprojekt – vilket det nu var.

På SvD:s fråga om Hulth tycket att kostnaderna för Namibia-resorna stod i rimlig proportion till resultatet – som var klent – sade  Hulth att han inte kunde svara eftersom han ”inte följt upp projektet.”

”Slarv” sade Hulth när han först skulle förklara hur han gång på gång hamnat på krogen med partikamraterna, trots att det fanns direktiv för återhållsamhet med internrepresentation. När media ifrågasatte hur det kom sig att ”slarvet” framför allt gälle snaps och starköl (stöl) försökte Hulth med en ny (bort)förklaring: ”Nja, det kanske inte ska kallas slarv utan snarare en kultur i Stadshuset. Spriten satt i väggarna.” 

När det framkom att Hulths agerande inte handlade om ”slarv” utan om systematiska överträdelser av regelverket skyllde Hulth – i vanlig ordning – på ”bristande administrativa rutiner.” 

Som bevis för att hans supande varit begränsat åberopade Hulth läkarintyg på att hans ”lever mådde bra.” Efter alla pajaserier hade det onekligen varit intressantare med ett läkarintyg på att hans hjärnceller inte tagit skada av supandet!  För om man tror att det finns sprit i väggarna i Stadshuset har man nog problem av något slag!

Hulths skattefinansierade generositet när det gällde sprit, drinkar, vin, champagne och starköl rimmar illa med ett parti med rötter i nykterhetsrörelsen.

Man kan inte låta bli att undra hur alla dessa korrumperade skojare rekryteras.

 S-märkta mediestrateger ger (bort)förklaringarna ett ansikte. Lars Thalén och hustru Ingela anlitades som mediestrateger för att förklara och försvara hr Hulths krökande och brist på skamkänsla, moral och etik.  Den ömkliga och hycklande strategi som lades upp – över en god måltid får man förmoda – gick som alltid ut på syndamedvetande, pudlar och spelad ånger, ”öppna kort” – eller snarare sönderklippta kontokort – och så givetvis motanklagelser ”drevet går”, ”otydligt regelverk”, ”bristande administrativa rutiner” och bortförklaringar och undanflykter: ”det var bara mellanöl, det var bara slarv.” Säck och aska. Mea culpa: jag fattig slarvig människa. Bot och bättring.

Hulths snyftvalser: Med nedslagen blick och knäppta händer spelade hr Hulth förorättad över ”drevet: ”Vill de krossa mig fullständigt?  Det finns inga proportioner längre.” Fanns det några proportioner i Hulths representerande och festande? Politiker av Hulths kaliber vill givetvis ha journalister som ligger plats i korgen och kommer rusande först när han behagade kalla till presskonferens för att klippa sönder kontokort inför kamerorna!

Dag ut och dag in jämrade sig Hulth inför TV-kamerorna över världens orättvisor: under ”de svåra dagarna”, då hans kreativa utnyttjande av stadens kontokort avslöjades ”våndades han dygnet runt, åtta dagar i sträck.”  Han ”kunde inte sova” gnällde han. Det kanske berodde på att han inte valt den bästa huvudkudden: ett gott samvete!

”Bytet skulle fällas, avsättas, förnedras och krossas. Så har jag upplevt det” klagade den förfördelade hr Hulth i direktsändning. Att han aldrig behövt schavottera i media om han vetat hut var något som ö h t inte föresvävade hr Hulth!

”Jag har inte gjort något kriminellt.” Men som finansborgarråd borde han givetvis ha begripit att hans beteende var moraliskt förkastligt. Att missbruket av skattemedel inte är kriminellt – vilket det givetvis borde vara – beror enbart på att maskorna i regelverket är så glesa att t o m de största fiskarna alltid lyckas slinka igenom.

Han ”hade spelat hockey i två veckor ensam mot 25 motståndare.” Han hade flera exempel på att det fanns felaktiga uppgifter i massmedias rapportering; ”det skulle ha varit 16 cl whisky och inte 16 whisky” som felaktigt uppgetts på en nota. Någon servitör hade tydligen ”slarvat.”  Och så var det bara mellanöl ”men de bongar in d et som starköl”- därav alla ”stöl, stöl, stöl…” Självklart spelar det ingen roll om man betalar för 16 whisky i stället för 16 cl och för starköl när det bara varit mellanöl när någon annan – dvs. skattebetalarna – får stå för notan!

”Jag åker hellre hem till min åttaårige son och äter köttbullar än sitter på krogen” var ännu en variant på  den Thalénska  strategin  säck och aska! I DN den 13 februari sade han sig ha ”lätt att glömma oförrätter.”  Vem var det som ”förorättats”? Givetvis var det inte hr Hulth utan Stockholms skattebetalare som han lurat och bedragit.

När han bara hade sitt privata kontokort kvar sade han med darr på stämman: ”Jag får väl försöka överleva på det så länge. ” Det var givetvis beklagligt att stackars Hulth hade så dålig lön som finansborgarråd att han måste sko sig på andra för att klara livhanken. Det var givetvis svårt att klara sig på 60 000 kr i månaden.

Den 12 februari 1998 publicerade AB ”ett öppet brev” från Mats Hulth till stockholmarna.” Jag är medveten om att allt jag nu säger kan vändas mot mig. Ändå tar jag risken eftersom sant och falskt, stort och smått, nu blandas ihop i en enda röra. ”Också i Juholts bortförklaringar till sitt tvivelaktiga agerande var det mycket som var ”huller om buller.”

Hr Hulth ansåg bl.a. att hans ”höga arbetstempo” motiverade hans sätt att handskas med skattemedel. Att en sjuksköterska eller ett vårdbiträde har ett högt arbetstempo utan att hon för den skull tar sig rätten att leva flott på skattemedel hade uppenbarligen förbigått hr Hulth.

”I tjugo år har jag arbetat för stockholmarna och Stockholm  /…/ Jag har arbetat mycket med att ’sälja’ Stockholm och sätta Stockholm på kartan” – Mats Hulth krökade och bjöd generöst kreti och pleti  på flotta middagar på skattebetalarnas bekostnad.  Efter en ovanligt tjusig  och – får man förmoda  blöt –  braklunch på krogen Viktoria i Sundsvall uppmanade hr Hulth –  enligt servitrisen Ulrika Jonasson  – med sedvanlig arrogans sina gäster: ”Tacka nu skattebetalarna för en god lunch.”

Varför blir man inte förvånad över makthavarnas arrogans och översitteri?  Hulths raljerande vittnade med all önskvärd tydlighet om politikernas människosyn: vi är boskap inför vilka man kan uppträda hur fräckt som helst.

Politikerna borde dock akta sig för att gnälla över ”politikerförakt” så länge de så frikostigt förser oss med anledning till detta förakt och öppet visar sitt eget förakt för folket. Folket har – i motsats till politikerna – oftast inte gjort sig förtjänt av förakt!

Under 1996 och 1997 – dvs under 104 veckor – lunchade, dinerade, superade, ölade och snapsade hr Hulth och hans kumpaner på stadens dvs skattebetalarnas bekostnad  vid 150 tillfällen!  Enbart 1997 representerade  hr Hulth för 145 000 kr! Nästan en tredjedel var ”intern representation” dvs krogbesök med de egna medarbetarna.

1997 flög Hulth till S:t Petersburg i ett inhyrt plan för 44 000 kr!

I samband med budgetdiskussioner den 27-29 september 1996 hann fem personer med fyra krogrundor! Vid en av dessa satte de fem i sig åtta snapsar och 12 starköl.

Efter avslöjandena iklädde sig hr Hulth  rollen som pajas i TV  och klippte sönder ett kontokort, som givetvis aldrig skulle ha utfärdats till denne skojare.

Lika litet som Björn Rosengren m fl   visste Mats Hulth var han befann sig. På en faktura uppgavs ändamålet med krogbesöket vara ”OS-uppföljning”  vilket sedan ändrats till ”EU:s regionalkommittéarbete.”

Enligt Aftonbladet ”handlade det inte om enstaka slarv utan om systematiska missbruk från Hulths sida.”

Mats Hulth placerade Stockholms  Brysselkontor inte som alla andra regionkontor i närheten av EU:s institutioner utan vid Grand’  Place. Hr Hulths lilla Bryssel-lekstuga kostade skattebetalarna 1,3 miljoner kr i årshyra  i stället för 200 000 – 300 000 kr per år!

Givetvis invigdes kontoret med en radda fester:  Rapporteringen hem till Stockholm löd: ”Champagnekorkarna flög med ett behagligt plopp ”

Den 2 december 1998 avhölls ett party för ”EU-folk” och 58 nedresta politiker och tjänstemän från Stockholm: ”Vi var en jättedelegation, en helt oproportionerligt stor grupp som åkt ända från Stockholm för att äta snittar och dricka champagne. Om jag förstått att det bara skulle bli fest hade jag aldrig åkt” sade Jan Björklund.

Någon verksamhet att tala om lär aldrig ha bedrivits i lokalen. Jan Björklund konstaterade att ”målen för verksamheten är så fluffiga att de inte ens går att kritisera.”

Under 1997/98 besökte Hulths två gånger Namibia till en kostnad drygt 300 000 kr.  Stockholm Stadshus AB fick bl a betala en krognota från Erich’s Restaurant som upptog ostron, vin och 15 snapsar! Hults förklaring till resorna var att han skulle ”marknadsföra Stockholm.” I Namibia!!? Varför? ”Huvudstaden har åtaganden” sade Hulth.

Förmodligen var han i Afrika för att få uppslag till bättre organisation  av snöröjningen i Stockholm!

Två konsulter debiterade stockholmarna 440 000 kr enbart under 1997 för Hulths Namibiaprojekt – vilket det nu var.

På SvD:s fråga om Hulth tycket att kostnaderna för Namibia-resorna stod i rimlig proportion till resultatet – som var klent –  sade  Hulth att han inte kunde svara eftersom han ”inte följt upp projektet.”

”Slarv” sade Hulth när han först skulle förklara hur han gång på gång hamnat på krogen med partikamraterna, trots att det fanns direktiv för återhållsamhet med internrepresentation. När media ifrågasatte hur det kom sig att ”slarvet” framför allt gälle snaps och starköl (stöl) försökte Hulth med en ny (bort)förklaring: ”Nja, det kanske inte ska kallas slarv utan snarare en kultur i Stadshuset. Spriten satt i väggarna.” 

När det framkom att Hulths agerande inte handlade om ”slarv” utan om systematiska överträdelser av regelverket skyllde Hulth – i vanlig ordning – på ”bristande administrativa rutiner.” 

Som bevis för att hans supande varit begränsat åberopade Hulth läkarintyg på att hans ”lever mådde bra.” Efter alla pajaserier  hade det onekligen varit intressantare med ett läkarintyg på att hans hjärnceller inte tagit skada  av supandet!  För om man tror att det finns sprit i väggarna i Stadshuset har man nog problem av något slag!

Hulths skattefinansierade generositet när det gällde sprit, drinkar, vin, champagne och  starköl  rimmar illa med ett parti med rötter i nykterhetsrörelsen.

Man kan inte låta bli att undra hur alla dessa korrumperade skojare rekryteras.

S-märkta mediestrateger ger (bort)förklaringarna ett ansikteLars Thalén och hustru Ingela anlitades som mediestrateger för att förklara och försvara hr Hulths krökande och brist på skamkänsla, moral och etik.  Den ömkliga och hycklande strategi som lades upp – över en god måltid får man förmoda –  gick som alltid ut på syndamedvetande, pudlar  och spelad ånger, ”öppna  kort” – eller snarare sönderklippta kontokort – och så givetvis motanklagelser ”drevet går”,  ”otydligt regelverk”, ”bristande administrativa rutiner” och bortförklaringar och  undanflykter: ”det var bara  mellanöl, det var bara slarv.” Säck och aska. Mea culpa: jag fattig slarvig människa. Bot och bättring.

 Hulths snyftvalserMed nedslagen blick och knäppta händer spelade hr Hulth förorättad över ”drevet:  ”Vill de krossa mig fullständigt?  Det finns inga proportioner längre.” Fanns det några proportioner i Hulths representerande och festande? Politiker av Hulths kaliber vill givetvis ha journalister som ligger plats i korgen och kommer rusande först när han behagade kalla till presskonferens för att klippa sönder kontokort inför kamerorna!

Dag ut och dag in jämrade sig Hulth inför TV-kamerorna över världens orättvisor: under ”de svåra dagarna”, då hans kreativa utnyttjande av stadens kontokort avslöjades ”våndades han  dygnet runt, åtta dagar i sträck.”  Han ”kunde inte sova” gnällde han. Det kanske berodde på att han inte valt den bästa huvudkudden: ett gott samvete!

”Bytet skulle fällas, avsättas, förnedras och krossas. Så har jag upplevt det” klagade den förfördelade  hr Hulth i direktsändning.  Att han aldrig behövt schavottera i media om han vetat hut var något som ö h t inte föresvävade hr Hulth!

”Jag har inte gjort något kriminellt.” Men som finansborgarråd  borde han  givetvis ha begripit att hans beteende var moraliskt förkastligt. Att missbruket av skattemedel inte är kriminellt – vilket det givetvi s borde vara – beror enbart på att maskorna i regelverket är så glesa att t o m de största fiskarna alltid lyckas slinka igenom.

Han ”hade spelat hockey i två veckor ensam mot 25 motståndare.” Han hade flera exempel på att det fanns felaktiga uppgifter i massmedias rapportering; ”det skulle ha varit  16 cl whisky och inte 16 whisky” som  felaktigt uppgetts  på en nota. Någon servitör hade tydligen ”slarvat.”  Och så var det bara mellanöl ”men de bongar in d et som starköl”-  därav alla ”stöl, stöl, stöl…” Självklart spelar det ingen roll om man  betalar för 16 whisky i stället för för 16 cl och för starköl när det bara varit mellanöl när någon annan – dvs skattebetalarna – får stå för notan!

”Jag åker hellre hem till min åttaårige son och äter köttbullar än sitter på krogen” var ännu en variant på  den Thalénska  strategin  säck och aska! I DN den 13 februari sade han sig ha ”lätt att glömma oförätter.”  Vem var det som ”förorättats”? Givetvis var det inte hr Hulth utan Stockholms skattebetalare  som han lurat och bedragit.  När han bara hade sitt privata kontokort kvar sade han med darr på stämman:

”Jag får väl försöka överleva på det så länge.” Det var givetvis beklagligt att stackars Hulth hade så dålig lön som finansborgarråd att han måste sko sig på andra för att klara livhanken. Det var givetvis svårt att klara sig på 60 000 kr i månaden.

Den  12 februari 1998 publicerade AB ”ett öppet brev” från Mats Hulth till stockholmarna.”Jag är medveten om att allt jag nu säger kan vändas mot mig. Ändå tar jag risken eftersom sant och falskt, stort och smått, nu blandas ihop i en enda röra. ” Också i Juholts bortförklaringar till sitt tvivelaktiga agerande var det mycket som var ”huller om buller.”

Hr Hulth ansåg bl a att hans ”höga arbetstempo” motiverade hans sätt att handskas med skattemedel. Att en sjuksköterska eller ett vårdbiträde har ett högt arbetstempo utan att hon för den skull tar sig rätten att leva flott på skattemedel hade uppenbarligen förbigått hr Hulth.

”I tjugo år har jag arbetat för stockholmarna och Stockholm  /…/ Jag har arbetat mycket med att ’sälja’ Stockholm och sätta Stockholm på kartan”  – bl.a. i Namibia – och då krävdes det enligt Hulth ”informella överläggningar där man äter tillsammans. Man kan ha synpunkter på vad som äta och dricks. Nu ser jag att det blivit för mycket öl. /.. / Jag har dessutom slarvat med att skriva upp på många kvitton vad representationen handlat om. Det är mycket dumt av mig. /…/ Han hade  även ”slarvat med att reglera när barnen varit med och ätit. Det ska jag självklart betala.”  Med låtsad ångerfullhet skrev Hulth att han ”fått upp ögonen för saker jag borde sett tidigare. Det betyder att den värste åklagaren sitter just nu inne i mig själv. Jag måste återfå självrespekten. Utan självrespekt kan jag inte fortsätta mitt arbete.  Utan respekt för mig själv kan jag inte kräva att andra ska respektera mig. ”Hur många gånger har vi inte hört de Hulthska litaniorna, när socialdemokraterna ertappats med inte bara fingrarna utan hela armen upp till armbågen i de skattefinansierade syltburkarna?

Under rubriken ”Mats Hutlhs hybris och maktmissbruk” konstaterade Birgitta von Otter i DN den 14 februari 1998 att ”Maktens män kan sätta sig över normer och regler som gäller för andra. /…/  Mats Hulth har smort sina polare med mat och sprit inte för att förbättra sina ekonomiska villkor  /nåja – det var väl en sanning med modifikation/ utan för att få deras lojalitet. Och mycket riktigt: nu när det blåser stöttas han av de ledande inom Stockholms arbetarkommun, varav de flesta haft personlig glädje av hans representerande. Genom att bilda kotterier, ha människor omkring sig som är välvilligt inställda och beroende av ens gunst, försäkrar man sig om makten. Både att ha och behålla den.” Otter slog fast att ”de förtroendevalda måste tänka igenom på vems uppdrag de arbetar och vems intresse de bör ha för ögonen. Kamaraderi och pampvälde borde bannlysas i demokratiskt uppbyggda folkrörelser.” 

”Slarv” lydde Mats Hulths och hans anhängares  (bort)förklaring. Enligt Göran Persson gällde det för Hulth att ”återvinna förtroendet.”  Otter undrade: ”Hur nu det ska gå till? Ett första steg skulle kunna vara att sluta använda Orwellskt nyspråk  som ”slarv” när det faktiskt handlar om hybris och maktmissbruk.”  Voilà!

 En vecka med Mats Hulth: DN gjorde den 10 februari 1998  en sammanställning över hur ”en ordinär vecka” med Mats Hulth kunde te sig.

3/6, Kommunfullmäktige kongress i Västerås – Scandic – starköl och sprit 452 kr, 4/6  Radisson SAS – ej specificerad nota  941 kr, oklart syfte och ospecificerad restaurang – 10 starköl och sju mellanöl 552 kr, oklart syfte och ospecificerad restaurang, förmodligen Radisson  – 11 starköl och cigaretter 430 kr, 5/6  representation i oklart syfte 350 kr, puben London/New York – starköl, mellanöl och nötter 560 kr, Melanders Fisk – ej specificerad nota 560 kr. ”Vi var ute med folk på roteln. I efterhand tyckte jag inte det här vara så bra.”   6/6 Gamla stans Bryggeri – ostron 324 kr, hälleflundra 690 kr, vin och sprit 524 kr, varav Chablis för 265 kr för fyra personer.  7/6 Möte med gruppen Samarbete med Sarajevo, Wasahof  sprit, starköl, vin och mat 1 850 kr.  ”Det är stora gubbar.” 26/6 Konsum Gustavsberg – mat och tillbehör 1 203 kr. för ”överläggning med folk på roteln i min sommarstuga på Runmarö.”

DN redogjorde också för följande representation mm:  1-7 juli – hotell i Calgary för 2 180 kr – barnotor, videotittande på rummet, telefonsamtal. Inga namn på inbjudna gäster . ”Filmerna tittade min son på. Jag måste ha bjudit en del gubbar från organisationen på någon drink.”  11 juli – Den svenska truppen kring World police and firegames på en timmes fri sprit i baren på hotellet – 18 680 kr. ”Det var Stockholmsmässan som betalade, tror jag.”  11/12  – Hulths närmaste arbetskamrater äter lunch på krogen Mäster Anders 840 kr, drar vidare till Sheraton och Die Ecke – starköl 342 kr. ”Jag kan inte kommentera det. Jag minns inte allt.”

19/12  Grand Hotell Saltsjöbaden – en stor stark och ett paket Marlboro – 106 kr. Hulths kommentar. ”Det är väl bra att man kan ta en öl i baren i stället för att sitta på långa middagar som både blir dyra och tar tid.” Skattebetalarna förväntades givetvis vara tacksamma för denna omtanke!

På frågor angående gäster och syfte med representation svarade Hulth att ”Jag har väl tänkt att jag ska fylla i efteråt vilka som varit med men så har det inte blivit.” Ett stort antal  ospecificerade taxiresor tillkom.[1]

Sammanfattningsvis ansåg Hulth att han ”kanske varit litet fartblind.”

Ingen röd avgång Hulth hade inga planer på att avgå efter alla graverande avslöjanden.  Han ville stanna på sin lukrativa post som finansborgarråd för att ”bringa ordning och reda” i den oordning och oreda hans ”slarv” orsakat. Det gällde givetvis att klamra sig fast vid de skattefinansierade köttgrytorna så länge som möjligt.

Enligt Göran Persson var det ”Stockholms arbetarkommun som skulle avgöra om Hulth hade fortsatt förtroende. ” Hulth höll tal enligt  S-formulär 1: han ”hade felat, men man måste ju få vara människa och ta sig en sup eller två på skattbetalarnas bekostnad.”

Utgången var given. Leden skulle på känt sossemanér ”slutas.”  Och Hulth var nöjd och glad och skulle ”ge järnet.” I motsats till att ta ”ett järn” – eller flera – får man förmoda!

Socialdemokraternas stödtrupper ryckte ut. Anders Ehnmark kallade skriverierna om Hulth för ”skitsakernas tyranni.”  Uppenbarligen lever hr Ehnmark i samma ”verklighet” som politikerna, eftersom han inte förstått att det inte är någon ”skitsak” att supa upp skattebetalarnas pengar!  Dessutom torde det ha handlat om politisk korruption, eftersom finansborgarrådet satt i system att smörja kråset – och levern – på sina polare för att få deras lojalitet!  Genom att bilda kotterier, ha välvilligt folk omkring sig som är beroende av ens gunst försäkrar man sig om makten. Och det gav utdelning: han stöttades av en enhällig arbetarkommun.

Samma dag som åklagare Eva Regnér beslöt att inte inleda någon förundersökning av Hulths sprit- och krognotor kom domen mot en postanställd, som sparkades och dömdes till 60 dagsböter för ”undandräkt” dvs för att ha ”slarvat” med 60 kr ur faxkassan efter 32 prickfria år. En höjdare som smörjt sitt och andras krås med tiotusentals kronor av andras pengar  frias  med motiveringen att  han ”bara slarvat.”  När Hulths ”slarv” avslöjats erbjöd han sig att betala tillbaka 7 000 kr ”ur egen kassa” eftersom denna summa enligt Hulth befann sig ”i en gråzon.” Frågan är varför inte kassörskan kunde få betala tillbaka de 60 kronorna och som Hulth lova att ”inte göra om det.” Enligt kassörskans chef ”gäller 0-tolerans på posten. Vi hanterar ju andras pengar.”  Någon motsvarande nolltolerans gäller uppenbarligen inte inom socialdemokratin trots att även de hanterar andras pengar!

Hulth glömde lämpligt nog att i sina snyftvalser nämna att han skulle ha blivit långt ifrån lottlös vid en röd avgång. Han hade landat mjukt med en väl utvecklad fallskärm i form av full pension på 40 571 kr/mån fram till sin 65-årsdag – totalt 13 620 000 som plåster på de påstådda såren.

Så småningom fick hr Hulth ett uppdrag som med råge torde motsvara hans kvalifikationer: han blev ordförande i Hotell- och restaurangfacket .Tala om att sätta bocken till trädgårdsmästare! Hulths efterträdare i Stadshuset blev en kvinna – en av de mest frekventa gästerna vid Hulths bord – dvs.  i praktiken ”en av grabbarna”!

När Hulth utsetts till direktör för den svenska hotell- och restaurangrörelsen ryktades det att en representant för Arbetsgivarföreningen konstaterat att ”Det fattas väl bara att han anställer Marjasin som controller.”

Traditionen går vidare ”Det som har varit, har varit” kommenterade Annika Billströms sina många representationstillfällen med  kollegan mm Mats Hulth.

Hulth lanserade Annika Billström som sin efterträdare 1998. De hade tidigare haft ett förhållande. Peter Kadhammar avslöjade i AB den 27 juni 2006  under rubriken ”Makt, politik och kärlek” att ”det pratats om deras resor tillsammans och hur han coachade henne.” Lena Nyberg, som också vill bli socialdemokratisk ledare i Stockholm ansåg att ”det var osunt att Billström hade ett förhållande med sin chef. De var dessutom gifta på var sitt håll.”

2006 avslöjades att borgarrådet Annika Billström, fastighets- och gatuborgarrådet Rönngren, stadsdirektör Sundling (tidigare socialdemokratisk parikassör!) bjöd sex partikamrater från gruppstyrelsen i riksdagen på middag på Sturehofs slott den 4 maj 2006.  Trerättersmiddagen med vin och avec kostade 29 962 kr och bröt mot reglerna för representation. På SvD:s fråga varför det dracks avec när Stockholm har spritfri representation” svarade Sundling: ” Var avec med på räkningen? Det kommer jag ärligt talat inte ihåg vad det bestod av.”

Sundelin ansåg vidare att ”middagen gagnade alla stockholmare” eftersom man sade sig ha ”diskuterat trängselskatten och bostadsbyggandet i Stockholm.”

Malin Siwe ansåg i DN den 13 juli att ”när sossar pratar politik med sossar ska partiet ta notan Inte skattebetalarna i Stockholm.”

Trots utmärkta T-bane- och bussförbindelser  föredrog det glada gänget att åka båt till middagen för 12 716 kr  inklusive vin och chartrad buss hem för 2 133 kr!  Eftersom enhetstaxan precis införts så hade färden  kostat 20 kr per man för enkel resa.

Pettersson tackar än en gång signaturen ISM och fortsättning följer…

Den moraliska rötan i rörelsen del 8

Pettersson1 kommentar

Pettersson hoppabrev 8 i en serie som kommer från signaturen ISM.

Till ledningen för socialdemokraterna

(S)kumraskaffären

2002 använde den socialdemokratiske riksdagsmannen Ola Rask  i sin egenskap av vd för  fackets och socialdemokratins paradkursgård Rönneberga  en miljon av  fackets pengar  för lyxrenovering av en vindsvåning för sonen.  Lägenheten var avsedd som personalbostad för Rönnebergas anställda.  Rask junior är musiklärare och var i motsats till övriga familjemedlemmar inte anställd i företaget.

Rönneberga drevs som ett familjeföretag med såväl hustrun som dottern på lönelistan. Hustrun var vice vd och dottern ekonomiansvarig och attesterade bl. a sin fars reseräkningar! 2005 avslöjades att Rask sedan han blev riksdagsman 1994 tagit ut både sin heltidslön från riksdagen på ca 46 000 kr och heltidslön som chef för Rönneberga på nästan 40 000 kr i månaden.

Vännerna i Rörelsen och i Rönnebergas styrelse fackpamparna Hans Tilly,  Byggnads, Kjell Dahlström, Skogs- och Träfacket och Lars Åke Lundin, Målarförbundet hoppades att Rask skulle frias från misstankarna och ”allt ställas till rätta” i den särskilda utredning som tillsattes direkt efter DN:s avslöjanden.  Men i stället tvingades de med darr på stämman tillkännage att Rask sparkats frän chefsbefattningen på Rönneberga. Utredningen visade att styrelsen haft mycket dålig kontroll – i klartext: noll koll – över vad Rask och familjen  haft för sig.

Utöver dubbla löner framkom att han sedan 1994 även hade dubbla pensionsavtal  från såväl riksdagen som Rönneberga HB.  Han gick i pension sommaren 2005. Genom att hustrun var vice v d för Rönneberga HB kunde familjen Rask bo kvar i tjänstevillan även efter husfaderns pensionering.

Den revisionsfirma som anlitats för att reda ut familjen Rasks förehavanden  var samma som år efter år godkänt affärerna – Öhrling Pricewaterhouse.  Revisionen omfattade enbart åren 2001 – 2004. Enbart under denna treårsperiod uppgick  den extra pensionsförmånen till 1,5 miljoner kr.

Granskningen av Ola Rask avslöjade att han ”attesterat sina egna kostnader, hade en omfattande  representation och gjorde ett orimligt antal studieresor. ”

Han hade bl a rest till Argentina och Chile för att lära sig engelska (sic) och besökt Köpenhamn för att ”studera hotell- och restaurangliv”!

Rask fick i sann socialdemokratisk anda ersättning för kostnader han inte haft. Han hade sedan 1997 tagit ut 105 000 kr i reseersättning från riksdagen trots att han reste med den tjänstebil  – inklusive bensinen – som Byggnadsarbetarförbundet och tre andra fackförbund betalade via Rönneberga  HB. Att dra av för resor med egen bil gav högre ersättning än för tjänstebilen.

Enligt riksdagens administrativa kontor hade Ola Rask inte lämnat in någon redogörelse för sina sidoinkomster. Hans (bort)förklaring var: ”Nej, nej sådant tycker jag inte… Det vet ju alla vad man har. Det kan inte vara någon hemlighet. Om jag har båda uppdragen är det inte jag som avgör om det är lämpligt eller inte. Det gör min styrelse och mina uppdragsgivare i den politiska organisationen” sade Rask i DN den1 februari 2005.

Ola Rask polisanmäldes  men åklagaren lade ner åtalet, eftersom ”det inte kunde bevisas att Rask handlat med uppsåt eller att Rönneberga lidit ekonomisk skada.” Att skattebetalarna lidit skada hade givetvis ingen betydelse.

Göran Persson kallade den 3 februari 2005 bedrägerierna med reseräkningarna för ”fusk.” Han sade till TT: ”Han behöver inte skämmas för att ha varit en bra kursgårdföreståndare” och att ”debatten var underlig.”   Persson beklagade vidare att  Rask fått sparken som vd för Rönneberga: ”Att efter 35 års tjänst få avsked tre månader före pension är tragiskt. Jag har inte läst rapporten men uppenbarlige har han levt lite på för stor fot.”

LO-ombudsmannen Olle Sahlström konstaterade däremot att ”Ola Rasks agerande är en del av en maktfullkomlig kultur som arbetarrörelsen blundar för. Det är en spik i rörelsens kista.”

”Avståndet växer till gräsrötterna. Rasks och Perssons efterträdare får ett styvt jobb, om de ska kunna återställa förtroendet för partitoppen” skrev Niklas Ekdahl på DN:s ledarsida den 20 april 2005. Hittills har – som bekant – varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt lyckats återställa det förtroendet!

På sin hemsida skrev Ola Rask: ”Ett gott skratt förlänger livet… Vad kan vara roligare och mer stimulerande än att vara socialdemokratisk politiker och försöka påverka samhällsutvecklingen mot större jämlikhet och solidaritet.” 

Tror fan det!  Men skattebetalarna och LO-medlemmarna, som fick stå för ”Raskens” kalas kunde nog hålla sig för skratt!

Den moraliska rötan i rörelsen del 2.

PetterssonLämna en kommentar

Pettersson fick ett brev med ord och inga visor del 2.

Nacka den  7 december 2011

Till Socialdemokraterna; partisekretare Carin Jämtin, partiordförande Håkan Juholt f k. Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppledare Carina Moberg samt Marita Ulvskog,  Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson och VU f k.

Den moraliska rötan i Rörelsen 2

Rofferi och hyckleri – Håkan Juholt för ”sossetetens” traditioner vidare

Håkan Juholt har än en gång blottat det offentliga hyckleriet och är en ”värdig” representant för mygelkulturen i Rörelsen.

Han är en politiker som åker land och rike runt och i ord attackerar girighet, orättvisor och bristande solidaritet.  Han pratar om det ”viktiga gemensamma” och tar samtidigt själv för mycket för egen del av detta ”gemensamma.”   I sitt jungfru tal konstaterade  Juholt  att ”Ett land där hjärtlöshet och girighet breder ut sig, där är det något som håller på att gå sönder. Det är det omoderna Sverige som är på väg tillbaka – med barnfattigdom, otrygga anställningar…” 

Juholt borde ha sagt ”Ett land där hjärtlöshet och girighet breder ut sig, där är det något som håller på att gå sönder. Det är det omoderna Sverige, där makthavarna berikar sig på de fattigas bekostnad och hänsynslöst tillskansar sig det de kan komma över…”

Hur en man som låtit riksdagen stå för ”kulbons” boendekostnader, tagit ut dubbla reseersättningar, semestrat med ”kulbon” på skattebetalarnas bekostnad ö h t vågar ta ord som ”girighet” och ”bidrag” i sin  mun är en gåta och ökar politikerföraktet med minst 500 procent!  Efter detta kan ingen se Juholt som en trovärdig representant för arbetarklassen eller de svaga i samhället. Alla ser honom som en företrädare för en privilegierad politikerklass med väl tilltagna löner och förmåner och rätt att ta för sig. Han lever som alla andra makthavare i sin egen värld, där pengar faller ner från himlen.  

Det handlar inte om det är kriminellt eller inte att låta skattebetalarna stå för privata utgifter utan om moral, etik och föredöme!  Uppenbarligen begriper han inte detta förrän någon kommer på honom – om ens då.

Håkan Juholt har orerat om att han står för ”ett annat Sverige.”  Och nog lever han och ”kulbon” i ”ett annat Sverige.”

I fallet Juholt  har vi än en gång tvingats bevittna en ynkedomens och dumhetens parad  av sällan skådat slag. Det finns många ord för hr Juholts beteende: hyckleri, skenhelighet, dubbelmoral, förljugenhet, dumhet är bara några.

Hur långt det moraliska förfallet och hyckleriet inom Rörelsen gått framgår av skrivningen i den socialdemokratiska skuggbudgeten. Där efterlyser duon Juholt-Waidelich ”ett samhällskontrakt som förbinder den enskilde medborgaren att i moralisk mening, utöver det som lagen föreskriver, ta ansvar för att inte överutnyttja de tjänster som det offentliga tillhandahåller och inte heller medvetet tänja på skattelagstiftning och andra regelverk för snöd ekonomisk vinning.”  Kommentar överflödig.

Nu skall hr Juholt få en övervakare för att undvika framtida skandaler. Det borde många fler än han ha haft! 

 Kulturskribenten Björn Wiman konstaterade i DN den 16 oktober att ”Juholts roll som medial narr är inskriven i dramat sedan han tillträdde.”  Denne ”narr” med ”kulbo” tänker socialdemokraterna efter valet 2014 skicka till Sagerska palatset!

 Otydliga regelverk: går det så går det: Den 7 oktober  avslöjade AB  att Juholt låtit riskdagen betala hela hyran för hans och ”kulbons” Stockholms lägenhet.  Den 8 oktober skrev Expressen att han tagit med sig ”kulbon” på  en resa till Vitryssland  på skattebetalarnas bekostnad och dessutom tagit emot ersättning för kostnader han inte haft.   Expressen publicerade samma dag uppgifter om att en internrevision i Socialdemokraterna omnämnt felaktigheterna med bostadsbidraget redan 2009.

Också Aftonbladet hänvisade den 8 oktober till interna partikällor som sagt att ”Juholt  av partitjänstemän uppmärksammats på att han tog ut full ersättning för sin och sambons bostad redan för två år sedan.  De hade upptäckt saken vid en översyn för att fastställa hans fallskärm från partiet när han lämnade posten som t f partisekreterare.” Enligt Håkan Juholt ”är den uppgiften en lögn och den förs fram av någon som vill utnyttja detta tillfälle för att skada mig ytterligare lite grann.” [1]

Rapport avslöjade att Juholt  redan i maj skulle ha fått ett  e-mail  med alla regler kring ersättningsreglerna.  

Den 10 oktober  tog chefsåklagare Alf Johansson vid Riksenheten för korruption  över polisens förundersökning, som sedan lämnades över till överåklagare Björn Eriksson vid Riksenheten för polismål.  Den 11 oktober berättade Juholts assistent Peter Cervin att han i augusti informerat Juholt om att ”allt inte stod rätt till med bostadsersättningen.”  I augusti hade även enhetschef Marianne Bjernbäck vid riksdagens förvaltningsavdelning frågat Juholt om  ”allt var korrekt att, alltså om vi verkligen skulle ersätta honom för hela hyran.”  När s-ledaren den 13 september skickade in en ny blankett om att han ville ha 7 255 kr i ersättning ifrågasatte riksdagsförvaltningen än en gång om han bodde ensam i lägenheten.   I DN sade sig Juholt ”inte känna  till att riksdagsförvaltningen hört av sig redan i somras.  Jag har inte uppfattat den frågan…”

Han hade uppenbarligen inte heller ”uppfattat” att han i våras personligen ledde ett möte i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, där reglerna kring ledamöternas förmåner diskuterades!  Dessutom hade  alla riksdagsledamöter  fått ett e-mail med de etiska reglerna och en länk till riksdagens  ”föreskrift om övernattningsbostäder” med uppmaningen att ”som ledamot sätter du dig självklart in i riksdagens olika regler.”  [2]

Håkan Juholt har hela tiden bedyrat att han handlat i god tro, när han lät riksdagen – dvs skattebetalarna –  i fyra och ett halvt år betala 320 000 kr för hans och  ”kulbons” boende. Han har enligt egen utsago ”inte känt till reglerna” och ”inte reflekterat över om det är rimligt att skattebetalarna skall stå för sambons del av hyran. ”  Han har t o m påstått att ”uppgifterna spritts av någon som vill skada honom.”

På DN:s högst berättigade fråga den 8 oktober om hur Juholt kunde tro att skattebetalarna skulle stå för hans sambos hyra svarade han på Mona Sahlinsvenska: ”Jag har ö h t aldrig föresvävat mig detta.”

Uppenbarligen är det i Juholts värld rimligt att skattebetalarna står för flickvännens boendekostnad. Inte förrän Aftonbladet avslöjade hyresbedrägeriet kom hr Juholt på att ”det var fel”!

Enligt DN:s ledarskribent den 8 oktober handlar det om ”en ekonomisk kompensation som Juholt aktivt sökt. I formuläret från riksdagsförvaltningen finns två kryssalternativ: en för sammanboende där man yrkar på halva ersättningen för hyran och en för ensamstående där man yrkar hela. Juholt valde hela. Hade det verkligen inte ringt någon klocka någonstans på vägen borde det ha skallrat i öronen då.”

Hur är man funtad om man tror att det är rätt att låta skattebetalarna stå för ”kulbons” boendekostnader, kostnader man inte haft i samband med resan till Vitryssland samt att vid flera tillfällen ta ut dubbla reseersättningar? 

Juholt saknar moralisk kompass: Frågan är hur en sådan man skall kunna sköta sitt uppdrag som partiledare och i förlängningen eventuellt som landets statsminister?  Man undrar onekligen vad han kan komma att ställa till med genom sin märkliga uppfattning om vad som är rätt och inte fattar det som vilken normalbegåvad person som helst förstår är fel!   Varenda svensk begriper vilket lyft det skulle vara för privatekonomin att slippa betala hyran som är hushållets största utgiftspost.

Ett minikrav på en riksdagsledamot, partiledare och eventuell statsminister måste rimligen vara att en ledamot av Sveriges lagstiftande församling har en moralisk kompass och begriper att skattebetalarnas inte skall betala hyra för andra än ledamoten själv!

I Expressen konstaterade  pensionären Ann-Marie Ljungman Lindstrand: ”Man kan inte lita på en människa som inte kan ta reda på vad som gäller honom själv. Hur ska han då kunna hålla reda på hela Sverige?”

”Jag har en bra moralisk kompass och är ingen som tar upp avdrag efter avdrag” sade Juholt i SVT  den 17 oktober.   Kommentar överflödig.

Att inte heller ”kulbon”  Åsa Lindgren reflekterade över att hon slapp betala hyra i flera år är mindre förvånande med tanke på hennes antecedentia.  Bedrägeri är uppenbarligen inte bara en socialdemokratisk tradition utan även en familjetradition.  Paret förkroppsligar girighet.  Den 28 mars avslöjade Dagens Industri att Åsa Lindgren 2007 dömts till villkorlig dom och dagsböter för bedrägeri på sin arbetsplats. Hon hade försnillat 45 000 kr från Fritidsresor.

DN konstaterade  på sin ledarsida den 8 oktober under rubriken ”Undermålig bortförklaring”  att ”det är inte troligt att en erfaren politiker, sprungen ur den svenska socialdemokratiska myllan , skulle tro att kompensationen för dubbelt boende innebar en rätt för riksdagsledamöters partner att slippa egna boendekostnader.

Om Juholt ändå vill hävda att denna modell med att belöna familjemedlemmar  ingick i hans föreställning om vad som är rimligt – ja, då måste man ifrågasätta om han är lämplig för det statsministerämbete han aspirerar på.”

F ö är innebörden av ordet ”kulbo”  förmodligen att  det är kul att bo med Håkan Juholt för då betalar skattebetalarna hyran!

Olikhet inför lagen: Några av Juholts  (bort)förklaringar går ut på att   ”jag har varit säker på att jag gjort rätt, jag trodde jag gjort rätt hela tiden” och ”ingen har sagt att jag gjort fel.” [3]

”Om Juholt varit en vanlig svensk som fått för högt bostadsbidrag från Försäkringskassan hade hans förklaringar inte hjälpt.  Då hade bidragstagaren förväntats förstå att man inte kan få bostadsbidrag baserat på hela hyran när man delar bostaden med en sambo!

Vanliga medborgare förväntas nämligen hålla reda på vilka regler som gäller och anmäla om ändrade förhållanden gör att bidraget skall sänkas. Men riksdagsledamöterna tycker inte att lagen ska gälla bidragen de själva kvitterar ut från riskdagen. För att en riksdagsman ska fällas krävs mycket starkare bevisning” konstaterade  Maria Crofts i DN den 10 oktober.

 Eftersom felaktiga bidragsansökningar anses som brottsliga även när de begås av oförstånd borde även makthavarnas ”slarv” och ”fusk” – politiskt korrekta eufemismer för bedrägeri – med bidrag behandlas som bidragsbrott. Men lagen om bidragsbrott omfattar givetvis inte riksdagsledamöternas ersättningar.  Överåklagare Björn Ericsson valde att lägga ner samtliga förundersökningar under förevändning att ”det rörde sig om för små belopp” och att ”eventuella brott nu var preskriberade.”

Bara det faktum att åklagaren kommit fram till att det fanns anledning att inleda en förundersökning mot en s-märkt partiledare visar att Juholts beteende inte är acceptabelt.

Ironiskt nog kom avslöjandet om Juholts bidragsbedrägerier bara några veckor efter att (s) presenterat en satsning på 100 miljoner kr mot s k ”bidragsfusk”: ”Vi menar att de rättsvårdande myndigheterna behöver förstärkta resurser under kommande år för att bekämpa bidragsbrott” sade Juholts parhäst Tommy Waidelich.   Men socialdemokraterna tycker föga förvånande att ”det vore olyckligt att låta bidragsbrottslagen omfatta riksdagsledamöter.”

Den 19 oktober skrev DN:s Gunnar Jonsson under  rubriken ”Ursäkta, men röran sitter kvar” att ”Socialdemokraterna anstränger sig nu för att skriva om historien om Håkan Juholt och bostadsbidragen. Eftersom förundersökningen lades ned är allt egentligen i sin ordning, lyder förklaringen som ska präntas in, liksom att ’mediedrevet’ behandlade Juholt orättvist. Att ordföranden åker runt i landet och säger förlåt är mest en bonus.”

Juholt konstaterade  i DN den 8 oktober att  hans  eget agerande ”skadar oss politiker som kollektiv. Det finns en bild av att vi roffar åt oss. ”  ”En bild”??? Det är ingen ”bild” – det är fakta!

Rykten och  spekulationer huller om buller. Vad som är rätt eller fel kommer att visa sig.” var Juholts kommentar den 13 oktober.

Juholts advokat Hans Strandberg  hävdade att ”det utifrån ett juridiskt perspektiv är långt ifrån solklart att Juholt brutit mot några formella regler.”

En liten kuriositet i sammanhanget är att Arbetarpartiets ledare valde just lyxadvokaten Hans Strandberg som sin försvarare för 3 000 kr/timmen. Strandberg har enligt SvD  specialiserat sig på att försvara direktörer i jättelika ekobrott bl a Skandias Ola Ramstedt, ”Nordeamannen”, den kvinnliga Nordbanken-mäklaren  som spekulerade bort 269 miljarder av statens pengar, Cevianhärvan och skalbolagskungen Seth Roland Arnér. Så advokat Strandbergs  klient Juholt  är i gott sällskap!

I flertalet fall av grov ekonomisk brottslighet har Strandbergs klienter   – liksom Håkan Juholt – friats.

Mer kalkylerat mygel, fixande och trixande: Medierna har avslöjat mer kalkylerat mygel:  i Expressen avslöjades  den 11 oktober en ”studie- och arbetsresa”  med ”kulbon” Åsa Lindgren  till Vitryssland  2006 på riksdagens dvs  på skattebetalarnas bekostnad.  Juholt själv hade tidigare kallat resan  för ”semester.” I en intervju med Cecilia Hagen den 22 maj beskrev han resan: ”Och på vår första semester drog jag med henne till Vitryssland.”  Men varken i sin stipendieansökan eller i reseberättelsen nämner Juholt sin reskamrat. [4]

För resan till Vitryssland fick hr Juholt ett förskott  på 8 000 kr för tio hotellnätter, men stannade enligt den egna reseberättelsen bara i fyra dagar i landet. Dessa pengar har Juholt enligt chefen på  Riksdagens enhet för ledamotsservice Marianne Bjernbäck inte betalat tillbaka.[5] 

Om ”kulbon” dessutom bodde i samma hotellrum som hr Juholt var han berättigad till ännu mindre ersättning. Den frågan hade den 21 oktober ännu inte besvarats av Håkan Juholt.[6] 

”För fyra dagar blev hotel Belarus min utgångspunkt”  inledde Juholt sin reseberättelse. Frågan är hur Juholt tänkte spendera 8 000 kr i logikostnader. Enligt Expressen kostar ett enkelrum ca 160 kr och ett dubbelrum runt 200 kr per natt. Åtta nätter på Belarus skulle ha gett honom 6 500 kr över till de två hotellnätterna på dit och hemvägen även om han stannat så länge som han tänkt! 

Han uppskattade ”resa, båt och bil” till 7 000 kr och ”övriga omkostnader ”till 4 000 kr och fick totalt ut 11 275 kr för resan.

Om en riksdagsman som suttit i riksdagen i många år och stiftat lagar inte förstår att det är fel att ta emot bidrag för utgifter man inte haft har man all anledning att bli orolig för landets och demokratins framtid..

Under perioden 1 januari och 30 september i år begärde Juholt reseersättning för 135 949 kr dvs drygt 15 000 kr per månad. I beloppet ingår bl a kostnader för flyg, hotell, taxi och milersättning.

Dubbla debiteringar: Utöver att lida av en allvarlig form av en av de sju dödssynderna  – avaritia  dvs girighet -tycks hr Juholt  ha multipla personligheter. En hyrbil och den egna bilen användes vid några tillfällen på något mystiskt sätt samtidigt. [7] Vid två tillfällen 2007 lyckades Håkan Juholt med konststycket att under en och samma period samtidigt köra mellan Oskarshamn och Stockholm  och vice versa med egen bil och med en hyrbil betald av riksdagen.

När det  gäller de dubbla bilersättningarna var Juholts version att han ”eventuellt (sic!) fyllt i några reseräkningar fel. ”

Redan som biträdande partisekreterare  åkte Juholt land och rike runt  och lät under fem år riksdagen betala hyrbilar för över 80 000 kr.

Otydliga regelverk gynnar makthavarna: Om regelverket är så otydligt som nu senast Håkan Juholt påstår är frågan varför ingen politiker – t ex han själv – påpekat svårigheten i att förstå reglerna? Svaret är givet:  det ligger givetvis inte i de politiska parasiternas  intresse att inrätta ett begripligt regelsystem, ty då skulle de ju inte ha något att gömma sig bakom när de ertappas.

Makthavarna har givetvis stort inflytande över hur de egna villkoren utformas och hur reglerna tillämpas.  Riksdagsmännen har m a o  inte bara gett sig själva frikostiga förmåner utan även medvetet svårbegripliga regler!   Och när liken i de s-märkta garderobernagång på gång upptäcks är det givetvis bekvämt att hänvisa till ”oklara regler.”

Om Juholt – efter alla sina år i riksdagen – inte satt sig in i eller förstått regelverket inställer sig frågan om vad mer han inte lyckas förstå! Tilltron för våra folkvaldas trovärdighet urholkas gång på gång, vilket ofrånkomligen leder till ett demokratiskt underskott.

Att inte vinnlägga sig om att förstå även oklara regelverk är givetvis moraliskt förkastligt.

Redan i  augusti 1996 fick JK Hans Regnér regeringens uppdrag att kartlägga behovet av stärkt kontroll av brukat av offentliga medel. Studien ”Förstärkt skydd mot oegentligheter i offentlig förvaltning” stannade dock på papperet. JK konstaterade att ”finns det inga regler så kan man inte säga att någon brutit mot någon regel och då kan man inte heller vidta någon som helst åtgärd.” .

S-ledningen försvarar korruptionen i Rörelsen: Socialdemokraternas ledning val att stå bakom Juholt har givetvis smittat av sig på partiets eventuella förtroendekapital. Det vore onekligen intressant vad det är man säger sig ”sluta upp och stå bakom, ha förtroende för” och ” stödja.” Socialdemokraternas VU  m fl har uppenbarligen inte förstått det upprörande i grundinställningen att det är rätt att  fiffla, bedra och roffa åt sig av skattebetalarnas pengar så länge man inte blir upptäckt!

Marita Ulvskogs stöd för Juholt är symptomatiskt för (s) och visar på hur låga krav Rörelsen har på moral och etik: ”Juholt gjorde rätt när han sa att han gjort fel.”

Maj-Britt Theorin tillhör dem som försvarar den moraliska rötan i Rörelsen. Den 13 oktober  försvarade hon Juholt i P1 Morgon. Hon sade sig” tycka  illa om drev” och ansåg att ”han tar på sig skulden. Det får räcka med det.”

Det går som bekant inga drev om inte en räv springer före.  Och nej, det räcker inte att ”ta på sig skulden.” 

Frågan kvarstår hur Juholt kunde utgå från att skattebetalarna skulle stå för ”kulbons” hyra.  Det allvarliga är alltså tanken bakom ”slarvet” dvs det  för hr Juholt självklara att  skattebetalarna skall stå för  paret Juholts bostads- och hotellkostnader mm mm.

Ordföranden i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, f d Broderskapsrörelsen Peter Weiderud hävdade den 12 oktober på DN Debatt att: ”Vi socialdemokrater har en materialistisk historia, där bättre ekonomiska villkor för de utsatta, jämlikhet, lön efter förtjänst och ekonomisk hederlighet har byggt en speciell arbetarmoral.”

Den ”utsatte” s-ledaren med en månadslön – ”efter förtjänst” får man förmoda – på 144 000 kr har med socialdemokratiska mått mätt visat sig vara en värdig representant för  såväl ”jämlikhet” som ”ekonomisk hederlighet”!   Med en årsinkomst på närmare två miljoner kr [8] tillhör  hr Juholt den exklusiva promillen av landets högsta inkomsttagare. Dessa miljoner betalar medborgarna på sin skattsedel oavsett om de röstar på honom eller ej! Uppenbarligen tycker hr Juholt att denna lön är alldeles för liten, eftersom han förutsätter att skattebetalarna skall betala hans och ”kulbons” boende och genom regelvidrigt beteende skaffar sig ytterligare förmåner.   Våra hjärtan blöder givetvis för  det s-märkta trasproletariatet!

Det interna stödet för Juholt visar att han är en värdig representant för det unkna s-märkta pampväldet. I stället borde partiet än en gång fundera över om det vill ha en partiledare med ett så erbarmligt dåligt omdöme som Juholt uppvisat.

ISM

Den moraliska rötan i rörelsen…

Pettersson3 kommentarer

Pettersson fick ett brev med ord och inga visor…

Nacka den 4 december 2011

Till Socialdemokraterna: Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande Håkan Juholt f k, Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppledare Carina Moberg samt Marita Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson och Verkställande utskottet  f. k.

Den moraliska rötan i Rörelsen

Den självutnämnda socialistiska aristokratin: Man blev knappast förvånad över att ännu en politisk understödstagare ertappats med fingrarna i den skattefinansierade syltburken.  Den skamfilade – för att inte säga ruttna – moralen inom socialdemokratin är långt ifrån någon nyhet..

Parasiterandet inom i de s-märkta leden har pågått länge och förruttnelseprocessen inom socialdemokratin har gång på gång avslöjats.  Partiets företrädare tycks anse att de svenska skattebetalarna har en allmän försörjningsplikt för allehanda politiska skojare. Den ständigt omtuggade tesen om ”rättvisa och solidaritet” gäller inte det politiska frälset. Högtidstalens – och förstamajtalens högtravande retorik saknar sedan länge all trovärdighet, eftersom ni inte lever som ni lär. Partitoppen rymmer många politiska lindansare som håller balansen genom att säga en sak och göra en annan.

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten  hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

I Nordkorea och på Kuba stjäl de socialistiska aristokraterna friskt från statskassan.  Men också i Sverige har nomenklaturan hittat en lång rad möjligheter att dryga ut lönen. Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den, nordkoreanska, kubanska och f d sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Det är givetvis stötande att Rörelsens företrädare skor sig på de sämre ställda grupper, som de säger sig representera.  Den röda  tråden mellan affärerna är inte bristen på moral utan förekomsten av dubbelmoral. Det måste tydligen gång på gång påpekas att oåtalad, ostraffad och oinburad  inte är samma sak som oförvitlig och hederlig.

Den s-märkta ideologin gör gång på gång bankrutt i möte med verkligheten.  2004 skrev Wanja Lundby Wedin i Wanjas brevlåda om Skandia-affären: ”Direktörernas girighet verkar inte ha några gränser, när det gäller pensionerna men också genom att det riskerar att urholka samhällsmoralen. Direktörerna bör här föregå med gott exempel och värna etik och moral.”  Jag föreslår att fru Jämtin gör tankeexperimentet att byta  ut ”direktörerna” mot socialdemokraterna!

När sossarna själva skall exemplifiera gammaldags svensk hederlighet  inom Rörelsen kommer de alltid dragandes med  är att Aina Erlander,  som efter Tages död besökte statsrådsberedningen och lämnade tillbaka några blyertspennor märkta ”tillhör statsverket.”  Detta tycks vara det enda exempel på ärlighet man lyckats leta fram!

(Bort)förklaringarnas glada dagar: Vi har sett det många gånger förut. Varje gång en hög representant för den röda aristokratin ertappas med att göra det som hon eller han offentligt förkastar – som att smita från skatten, köpa och sälja bostadsrätt, grogga på skattebetalarnas bekostnad, tillskansa sig ersättning för dubbelt boende etc etc  går dementmaskinen på högvarv. När de  politiska understödstagarna avslöjas  med ersättningar som inte tål dagsljus kommer de med hymlanden, pinsamma bortförklaringar och urskuldanden.

”Fifflet. myglet, fusket, slarvet” och alla andra eufemismer för moralisk röta och för grova bedrägerier med skattebetalarnas pengar får ytterligare näring och bränsle av de korkade förklaringar och krystade undanflykter som de ertappade torgför till sitt försvar.

Man har inte förstått regelverket, inte gjort något olagligt, inte fifflat, man har  utsetts  till syndabock. Det handlar inte om syndabockar utan om utkrävande av ansvar.

Att en person i förtroendeställning ens vågar svänga sig med att han/hon ”förbisett”, ”inte vetat”, ”inte förstått”, ”råkat slarva”  eller hävda att man ”handlat inom ramen för gällande föreskrifter och regelverk” är givetvis oacceptabelt. Andra oacceptabla bortförklaringar är att ohederligheten berodde på ”missförstånd, stress, bristande tid, oklara regler och okunskap.”

I den s-märkta roffarkulturen är allt tillåtet så länge det inte upptäcks och avslöjas. När liken i de s-märkta garderoberna avslöjas är det givetvis bekvämt att hänvisa till oklara regler och ingångna avtal.

Förstår man inte det orimliga i att man inte har rätt att ta ut traktamente för ökade levnadskostnader som man ö h t inte haft, tagit ut full lön när man legat på sjukhus, inte förstått att man befinner sig på en porrklubb p g a  att ”det var så rökigt i lokalen”, inte skall kröka på skattebetalarnas bekostnad, tränga sig före i bostadskön  – eller som nu i fallet Juholt  – låta skattebetalarna stå för ”kulbons” hyra,  ta ut dubbla reseersättningar, etc etc skall man givetvis inte ha några som helst förtroendeuppdrag eller höga positioner. Ett sådant förfarande ger nämligen intryck inte bara av dumhet utan av vederbörande nonchalerar allvaret i dylik trolöshet. 

Frågan som inställer sig är hur de hanterar  andra frågor när de är så omdömeslösa, okunniga och spelat ovetande? Det handlar ju om nationens främsta företrädare med mandat att bestämma över vilka lagar och regler som skall gälla i Sverige.

Om en vanlig medborgare gör sig skyldig till motsvarande ohederlighet/brottslighet hade det utan tvivel resulterat i polisanmälan med åtföljande rättsaliga åtgärder.

Eftersom alla eventuella polisanmälningar  mot politikern läggs ner borde brottsbalken utrustas med en särskild paragraf för ohederliga politiker.

Den s-märkta roffarmentaliteten: På 1960-talet skanderade vänstern gärna om ”stanken från Enskilda banken.”  2009 luktade det lika illa från LO-borgen och från de företag, där LO är ägare.

Olle Sahlström, ombudsman i LO, som skrivit flera böcker moralen inom arbetarrörelsen  konstaterade  i DN den 1 februari 2005  i samband med  Ola Raskaffären att ”LO har förlorat sin moral.”  och krävde att LO skulle tillsätta en etikkommission: ”Mönstret är tydligt. Lägenhetsfiffel, porrklubbsbesök, jag ser det som ett överhetsproblem. Det handlar om en arbetarrörelse som förlorat mycket av sin moral. Med  sina handlingar säger de till medlemmarna i socialdemokratin och LO: ’Glöm det där med jämlikhet och solidaritet, sko dig i stället, gör som jag.’  Så tar man livet av det som finns kvar av arbetarrörelsen.” [1]

Under rubriken ”Välfärdsstaten i Machiavellis klor”  konstaterade Anders  Isaksson i en ledare i DN    att  ”folkets trygghetssystem inte duger åt folkets egna företrädare. De beviljar sig själva bättre avgångsvederlag och långt högre pensioner med betydligt kortare kvalifikationstid än vad de beslutar för medborgarna.  Vid sjukdom kan de också välja att stanna hemma med full lön i stället för att förlora pengar på att sjukskriva sig. ”

”Även i bostadspolitiken har makthavarna för egen del undandragit sig konsekvenserna av sina egna beslut dels genom  att deras anhöriga slussas förbi köerna till lediga hyreslägenheter i Stockholms innerstad, dels genom att flertalet rikdagsledamöter erbjuds subventionerade lägenheter i riksdagens egna hyreshus” skrev Isaksson.

Socialdemokraterna har gett hyckleriet ett ansikte: De som ertappas med slevarna i  det skattefinansierade grötfatet är de som mest  högljutt talar om ”rättvisa,  solidaritet och jämlikhet”. Solidaritetens gränser åskådliggörs gång på gång i Rörelsen.[2]

Enn Kokk  gav i  boken ”Vad blev ni av, ljuva drömmar” [3]ännu en gång hyckleriet  ett ansikte:. ”Den som inte förstått att jämlikheten är det främsta målet för just socialdemokratin har inte förstått mycket av socialdemokratins väsen”  Han borde efter 24 år på allehanda centrala positioner i  det socialdemokratiska partihögkvarteret. Dock tycks debatten om den röda adeln i Rosenbad och LO-borgen – fackpamparnas höga löner, pensionsförmåner, bostadsmygel, bidragsfusk, kampen vid köttgrytorna i Stockholms arbetarkommun, s-märkta statsråds löner och förmåner, den politiska överklassens krökande och porrklubbsbesök på skattebetalarnas bekostnad och all annan korruption –  helt  ha  förbigått honom.

Illusionen om ”rättvisa, solidaritet och jämlikhet” måste till varje pris upprätthållas, eftersom det är den förhärskande självbilden. 

När socialdemokraternas dåvarande kommunikationschef Carina Persson intervjuades i Dagens Media  våren 2005  om hur hon såg på  de många politiska affärerna svarade hon att ”Det tråkigaste med skandalrapporteringen  (!) är att det som är den faktiska grunden i vårt budskap inte får plats. ” Vad nu det kan bero på!

De vackra frasernas ihållighet avslöjas gång på gång. Socialdemokraterna talar gärna om ”alla människors lika värde” men sätter bara värde på sig själva.  Ni har sedan länge förlorat all trovärdighet, när det gäller det inlärda mantrat om ”alla  människors lika värde.” Den påbjudna lojaliteten begränsas m a o till den inre kretsen. Ingen s-märkt politiker vare sig på riks- eller kommunal nivå avstår från att berika sig på andras – dvs skattebetalarnas – bekostnad när tillfälle ges.

Göran Persson herrgårdsköp, regeringens utnämningar och diverse gräddfiler till innerstadslägenheter för rörelseföreträdare och deras barn har utmärkt en ”sossetet” som lever högt över huvudet på ”vanligt folk” – det folk man i decennier sagt sig företräda  .

Konsten att leva gott på andras bekostnad är en konst det politiska frälset behärskar till fulländning.

Vill man – som finansminister Bosse Ringholm – se på fotboll kan man beordra fram regeringsplanet till en kostnad för skattebetalarna på 150 000 kr Dessutom ledde han en fotbollsklubb  som fifflade med skatten. Som tack blev han dessutom befordrad till vice statsminister!

Det är givetvis inte rimligt att en enda krona av skattebetalarnas eller LO-kollektivets går till porrklubbsbesök och inköp av löspenisar. Det är inte rimligt att man förmedlar attraktiva lägenheter och sommarstugor till rabatterade priser till fackliga ledare när de egentligen skulle ha gått till behövande och utsatta kvinnor

I valrörelsen 2002 häcklade Göran Persson  skamlöst moderatledaren Bo Lundgren för att han lånat till en villa I Djursholm samtidigt som han själv planerade för ett minst dubbelt så dyrt förvärv.

Den 1 juni 2006 skrev regissören Gunnel Bergström på SvD Brännpunkt  under rubriken ”Jag är arg och förfärad” att ”vår socialdemokratiska överklass inte bara berikar sig på ett otillbörligt sätt, de talar med kluven tunga, angriper offentligen bonusar som de själva röstat igenom, köper röster med löften som de saklöst bryter när valet är över och använder en demagogisk retorik för att dölja vad de har för sig.”  Hon avslutar sin artikel med en referens till franska revolutionen då giljotinen  som bekant plockades fram för att göra upp med orättvisorna i samhället : ”Den franska adeln applåderade förtjust betjänten Figaros uppror mot sin greve men hade inte en tanke på att avstå från egna privilegier. Det har inte heller Wanja Lundby-Wedin 7…/  och givetvis inte vår statsminister, dessutom godsägare.”

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna  anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

Listan över statsråd, kommunalt och fackligt förtroendevalda som avslöjats med gräddfiler, bedrägerier och korruption kan göras hur lång som helst.

Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Här följer ett antal brev som en påminnelse ett litet urval exempel som visar att det i decennier myglats inom Rörelsen. Avslöjandena om myglet har dock hanterats mer eller mindre snyggt. Till den ”snyggare” hanteringen hörde Olof Palmes konvertering av ett föreläsningsarvode i USA till terminsavgift för en av sönernas collegestudier.

De följande exemplen på s-märkta skurkar är givetvis endast toppen av et gigantiskt isberg.  Listan på bristande etik och på myglande socialdemokrater kan göras hur lång som helst.  Det är bara en liten del av den s-märkta byken som tvättats offentligt.

”Cirkus (s)”  med sina fallskärmshoppare, bonusakrobater, kontokortspajaser, kvittoklippare, porrklubbsbesökare, bostadstrixare och andra ur den s k ”politiska eliten” gör gång  på gång bort sig i en hopplös härva av undanflykter, bortförklaringar och självmotsägelser. Juholt är inget undantag. Snarare tvärtom.

Att fifflet dvs korruptionen varit förödande för förtroendet för socialdemokratin har som bekant redan visat sig i två val!

Signatur ISM  som skrivit till S och till Pettersson under sitt riktiga namn. 
[1] DN, Juan Flores 1 februari 2005
[2]  Mats Johansson, Sunt förnuft nr 1:2005
[3] Ordfront 2002

Girigbuken Juholt

Pettersson3 kommentarer

Av Pettersson

Upp till 90 000 kronor kan S-ledaren Håkan Juholt vara skyldig riksdagen för att inte ha redovisat sina boendeförhållanden korrekt, skriver Aftonbladet.

Riksdagsledamöter får ersättning för övernattningsboende i Stockholm. Om bostaden delas står riksdagen för halva hyran.

Juholt är skriven i Oskarshamn men har fått full ersättning för en fyrarummare i södra Stockholm – trots att han delar den med sin sambo. Juholt lovar att betala tillbaka.

Pettersson citerar ”riksdagsledamöter får ersättning för övernattningsboende” och undrar när en fyra rummare blev övernattningsboende?  

Sambon bor och är skriven i Stockholm, Juholt bor och arbetar i Stockholm. Girigbuken ska inte ha en krona till hyran. Tyvärr är girigbuken inte ensam bland våra folkvalda. Börja med att minska riksdagen till hälften. 175 ledamöter i stället för 349 så får vi ned myglet till hälften också.

SvD