Av Pettersson

Idag har Elisabet Bäck på Katrineholmskurieren ett inlägg på sin blogg som får mig att undra hur det står till med förståndet, men hon är inte ensam det verkar vara en vanligt förekommande sjukdom bland landets landets chefredaktörer. 

Hon skriver bland annat….

”…som det rika land vi är, ska vi kunna ta hand om de som lever i krig, eller förföljs för sina åsikters skull.

Självkritiskt kan jag också säga att vi på Kuriren borde bli bättre rent allmänt på att syna korten och inte låta politiker få stå oemotsagda om de för fram alltför svävande och ibland helt felaktiga uppgifter om vad invandringen kostar och vilka konsekvenser den får. Vi borde sköta faktakollen bättre.

Precis som vi borde bli bättre på att visa vad invandringen tillför oss, vad spännande och berikande det är att träffa nya människor och hur viktigt det är med denna invandring för Sverige, när vi inte själva inte föder tillräckligt med barn för att klara arbetskraftsbehovet i framtiden.

Och framförallt, se människor som de individer vi alla är, och inte slå ihop oss i grupper…”

– Pettersson undrar hur damen tänker, ska vi ta hit folk av solidaritet eller för att vi är egoistiska och påstås behöva arbetskraft? Det finns 1,5 miljarder människor som har det svårt i vår värld. Alla hotas inte av krig men många, många miljoner förföljs. Hur många kan bo hemma hos dig Elisabet?

Det går att läsa hela eländet och kommentera på Katrineholmskuriren. (Bäck påstår att alla kommentarer hittils har tagits in och av dem är bara en kritisk men mina två saknas men det är säkert bara ett tillfälligt problem)