Av Stefan K
Visst är det en märklig och pinsam situation när politiker, journalister och bloggare med utländsk bakgrund talar om för oss svenskar att vi visst har en egen kultur och egna traditioner vi ska samlas kring.
Samtidigt som våra folkvalda politiker, tidningsredaktörer, journalister, kulturpersonligheter och andra med politiskt påklistrade åsikter, försöker förneka att det överhuvudtaget finns något som kan kallas svenskt, få vi av bloggare, journalister och politiker med utländsk bakgrund höra att vi visst har egna traditioner, en egen kultur och annat som symboliserar Sverige.
Det skulle ta för lång tid att presentera allt och alla, så jag plockar ut några exempel där kända personer med utländsk bakgrund ifrågasätter vårt sätt att förneka allt svenskt. Orden borde bli en väckarklocka för journalister och politiker som eventuellt läser detta och de borde ständigt ställa sig frågan själva: ”Varför tvingas jag förneka allt svenskt, när mina kollegor med utländsk bakgrund hyllar detsamma”?
Nima Dervish
På Newsmill skrev han bl.a. dessa ord förra veckan.
”När ”goda krafter” ska bemöta SD säger de ofta triumferande ”Vad är svenskt? Vad är svensk kultur?”, allt för att sedan fnysa åt svar som röda stugor, svensk folkdräkt, midsommar, köttbullar och kåldolmar. Men frågan är inte lätt att besvara angående andra länder och kulturer heller. Vad är turkiskt? Fez, dönerkebab och halaydans”?
Läs hela krönikan på Newsmill här.
Ni kan även se och höra Nima Dervish under ett seminarium här (del 4)
Alice Teodorescu
”Inför, som efter höstens val var det många som hävdade att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen berodde på att samtalet om invandringen tystats ned. Andra menade att integrations- och invandringsfrågorna ständigt debatterats. Jag skulle vilja påstå att vi mest ägnat oss åt att debattera om vi alls debatterat. Det är en strategi som inte längre håller. Därför är det dags att ställa de mest grundläggande frågorna. Vad är integration? En rättighet eller en skyldighet”?
Läs hela krönikan på Newsmill här.
Sakine Madon
Bl.a. skrev hon så här i Expressen i april:
”Vi har till och med en myndighet som fått för sig att kalla julfest för ”decemberfest” och julklappar för ”vinterpaket”. Allt för att inte trampa människor från andra kulturer på tårna. Jag kan slå vad om att ingen med utländsk bakgrund kände sig ledsen över ordet julfest”.
Läs hela artikeln i Expressen här.
Mauricio Rojas
Så här skrev han bl.a. i Sydsvenskan 2006: ”Genom att känna till och bejaka det svenska kulturarvet, det enda som kan bli gemensamt för alla dem som nu befolkar Sverige, kan vi övervinna många svenskars rädsla inför det nya”. Några ord ur den artikel på Newsmill som blev för mycket för partikamraterna och etablissemanget löd så här: ”Alliansregeringen har gjort mycket som är bra, men när det gäller det djupa utanförskapet – det som t ex drabbar många invandrade personer som, bortsett från bidragssystemet, i praktiken lever helt utanför det svenska samhället – har regeringen inte agerat tillräckligt”.
Läs Mauricio Rojas artikel i Sydsvenskan här.
Läs Mauricio Rojas artikel på Newsmill här.
Googla gärna på ovanstående namn och ni kommer att finna mängder med artiklar där de hyllar Sverige, svenskhet och där de kritiserar integrationen, burkor och annat som inte hör hemma här. Vetskapen om att dessa fyra personer bara är några av de politiker, journalister och debattörer med utländsk bakgrund som lär oss svenskar vad vi borde vara stolta över och vad vi kan göra bättre, borde genomsyra varje tidningsredaktion, varje politiskt sammanträdesrum och få personerna som sitter där att känna sig röda av skam.
