Av Stefan K

Charlotte Boström heter den nya politiska redaktören på lokaltidningen SN och hon, precis som tidningen i övrigt, spånar vidare i samma fotspår.

På dagens ledarsida ondgör hon sig på SD:s nya principprogram, som hon anser vara en påklistrad etikett som bara är till för att gömma samma gamla unkna budskap. Det Sverige som SD vill se har aldrig funnits enligt Boström.

Boström tillhör den journalistkår som aldrig kommer att skriva ett positivt ord om SD och deras politik. Hon, liksom tidningen SN i övrigt, kommer aldrig att ge SD ett erkännande i frågor som berör rättsväsendet, de gamlas situation, brottsbekämpningen, bostadssituationen, könsstympning, djurrätt miljöfrågor etc. Boström och tidningen SN vill medvetet ge sina läsare bilden av SD som ett främlingsfientligt enfrågeparti och detta är ett faktum som vi prenumeranter kan vittna om.

Likaväl som SN tänker fortsätta sin kamp mot ett demokratiskt inröstat riksdagsparti i ett demokratiskt genomför val, kommer SN aldrig att göra en grävande artikel eller ifrågasättande artikel rörande invandringsfrågor. Det är nog ingen utopi att media har stoff till mängder av artiklar i frågor som rör invandringens baksidor, men dessa vidrör man inte utan kör racet som ska föra oss läsare in i tron att det inte finns något att kritisera och ifrågasätta. De lögner, de floskler, den censur och det undanhållande av sanningar som SN och övrig gammelmedia ägnar sig åt, har skapat de Internetsidor som samma media nu svär förbannelse över och som de i kör kallar rasistiska. Nu verkar gammelmedia leva kvar i tron att de har ensamrätt på nyheter och den bild som förmedlats till naiva svenskar i årtionden. Föga verkar de förstå att det finns en verklighet utanför redaktionsfönstret och att den verkligheten förmedlas på nolltid via sms, e-post, twitter och facebook. Den verkligheten är förövrigt inte så rosafärgad och oproblematisk som media vill göra sken av.

Ett mynt har två sidor och det har även invandringspolitiken, men så länge SN och övrig media blundar för detta faktum, kommer vi aldrig en lösning på spåren. Vem eller vilka gynnas av en politik som havererat, som splittrar och gräver djupa hål i vår svenska välfärd? Hjälper det att med lögner, floskler och undanhållande av fakta skapa ett Sverige som alla vi skattebetalare vill se och leva i? Man löser inga problem om man vägrar tala om dem.

För er som inte känner till det är SN en centerpartistisk lokaltidning och med den forne och den nya partiledarens ord om Nybyggar-Sverige och 40 miljoner invånare i färskt minne, kanske det inte är svårt att förstå hur de anställda på tidningen tänker? Centerpartiet tappar väljare och lär snart vara ett minne blott. Förstår jag saken rätt pekar SN:s kurva åt samma håll, men kanske att både Centerpartiets och SN:s räddning ligger hos de nysvenskar man pratar sig så varmt om och som man aldrig skulle tänka tanken att kritisera?

Källa: SN

SN klistrar gärna en etikett på alla som ändå är lite kritiska mot pågående invandringspolitik och följderna av den, rasism. Nu finns det ändå de som ser saken med lite nyktrare och neutrala ögon, exempelvis statsvetaren Andreas Johansson Heinö som skrev följande på sin blogg:

”Tänk om det är en genuin oro över etniska motsättningar, över en kvinnosyn som upplevs främmande, över en ökande brottslighet eller över ett försämrat djurskydd som driver såväl väljare som aktiva Sverigedemokrater att vilja minska invandringen? Att invandringsmotståndet förklaras av andra värden – jämställdhet, demokrati, djurs rättigheter, lag och ordning – och att rasism inte har något med det att göra?”