"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Danmarks Statistik (danska SCB) har publicerat en stor mängd data om migranter, inklusive uppgifter om brott.
Segrare när det gäller brott är statslösa palestinier. Statslösa palestinier är mer än dubbelt så kriminella som andra män. Den nya siffror från Danmarks Statistik.
Integration minister Birthe Rønn Hornbech (V) visar att en del av palestinierna fick stanna genom en särskild lag 1992, dagstidningen Jyllands-Posten.
Det var asylsökande som fått avslag, men som fick stanna efter att en särskild lag stiftats, de borde aldrig ha släppts in i landet säger Birthe Rønn Hornbech Jyllands-Posten.
Hon tror att kulturella skillnader är en av anledningarna till att män från Mellanöstern ligger i toppen av brottsstatistiken.
– Det är klart att kulturen har stor betydelse. Både den kultur man kommer ifrån och vad man har för uppfattning om brott, hur man beter sig i ett främmande land och hur man respekterar det landets lagar, säger Rønn Hornbech.
Men förklaringen om kultur måste vara försiktig med säger sociologen Mehmet Umit Necef från Southern University. Han vill bara peka ut de kulturella skillnaderna som förklaring när det gäller hedersmord och våldtäkt.– Om du påstår att det beror på islam – varför finns det en skillnad mellan de muslimska länderna? Om du säger att det beror på flyktingläger att palestinier är brottslingar, varför är då vietnameser som bott i läger inte brottslingar. Och varför är turkarna kriminella – de har inte suttit i flyktingläger, frågar han, enligt Jyllands-Posten.
Det funns kritik mot att Danmarks Statistik nu väljer att visa brottstatistik efter etniskt ursprung. Birthe Rønn Hornbech förstår den synvinkel, men hon anser att det är nödvändigt att känna till siffrorna, annars går det inte att bekämpa brott och att integrera på ett bra sett.
Det är särskilt våld, stöld och inbrott som för män från Mellanöstern högst upp i brottsstatistiken.
– Pettersson, säger bra Danmark och samma siffror finns i Sverige men här förnekas fakta.
Ett av de viktigaste samtidshistoriska fenomenen är 68-vänstern, och deras gradvisa erövring av både det kulturella, mediala och akademiska livet. Denna erövring har haft märkliga sidor, såsom att människor som började sin bana med att kämpa för proletariatets diktatur idag kommit att bli massinvandringens och det etniska självmordets apologeter (inte sällan något som den inhemska arbetarklassen är starkt kritisk till, en kritik som man tvingas använda olika former av mjuk totalitarism för att tysta). Ett av webblogg Oskoreis återkommande projekt är därför att försöka förstå fenomenet 1968.
1968-vänstern och klasskampsvänsterns mutering till kulturmarxism, ”queerteori” och etnomasochism har studerats bland annat av akademiker som Paul Edward Gottfried, men det är också värdefullt att närmare undersöka vittnesmålen från de människor som var med när det begav sig.
Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelse som har hemsökt vårt land
En sådan redogörelse ges av den norske författaren Dag Solstad i boken Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelse som har hemsökt vårt land (en bok som också blivit film under namnet Gymnasielärarens lilla röda, denna har jag dock inte sett). Solstad beskriver i boken en gymnasielärare som under åren efter 68 blir medlem i det lilla norska kommunistpartiet AKP (m-l). Det som gör boken intressant är dels den inblick man får i tillvaron i ett mindre sektliknande parti, dels de faktorer som får en lärare i ett av världens rikaste länder att bli medlem i ett sådant parti.
Solstad beskriver egentligen tre faktorer som låg bakom det hela. Dels fanns det i det välmående Väst en relativt stor grupp ungdomar som genomgått högre utbildning, men som kände att deras liv skulle komma att ta formen av förutsägbar rutin som kuggar i systemets maskineri. Att dessa ungdomar hade lätt att ta till sig den unge Marx’ tankar om alienation är därför inte förvånande.
Minst lika viktigt är dock kombinationen av en tro på att Historien hade en riktning, en mening, och ett mål, samt skuldkänslorna för ens privilegier och ens ras. De nyheter som nådde denna alienerade och post-kristna generation från världens olika hörn handlade väldigt ofta om färgade folk som gjorde uppror mot vita härskare. Det hände i Vietnam, i Afrika, i Sydamerika, i USA, och även händelserna i Mellanöstern kunde tolkas som inslag i denna väldiga flodvåg av de färgade folkens segertåg. De alienerade unga kom att se detta som något djupt meningsfullt, som Historiens huvudhandling. Detta gjorde att de hade svårt att förhålla sig till den egna rasen, då de ju råkat födas som vita, den härskande, förtryckande rasen som stod i vägen för Historiens handling.
Solstads röda gymnasielärare uttrycker därför vid flera tidpunkter att motivet bakom hans politiska engagemang var att det var det enda han som vit man kunde göra. Det fanns redan då en atmosfär där man kunde hylla den rasistiske afro-amerikanske våldtäkstmannen Eldridge Cleaver som en stor författare, eller som Fanon och Sartre mena att det var progressivt med rasistiskt våld mot vita.
Här har vi kanske hela bakgrunden till 68 -vänsterns stora framgångar, inte minst inom skolans värld, och det fenomen vi idag genomlider som den stora massinvandringens tidevarv. Det är tur att det finns någon som kan formulera allt detta på ett begripligt sätt, tycker Olli. Här finns det gott om utrymme att diskutera rödvinsvänstern, innan censuren och åsiktsregistreringen sätter stopp för en sådan debatt.
Och här har ni en verklig representant för 68- vänstern Jan-Inge Flücht, som tidigare på sin blogg har haft ett troll som skulle föreställa en Sverigedemokrat. Med ett antal mindre ändringar återanvände konstnären jinges bild, så att den nu kan visa upp herr Jan-Inge Flücht i sin nuvarande skepnad, och någotsånär bildlikt föremålet i sig. De olikheter som finns ligger inom gränserna för konstnärens rätt att tolka föremålen fritt, då det ändå alltid är i betraktarens ögon, som sådana här tolkningar når någons medvetande.
jinge Jan-Inge Flücht
Angående svåra ord och begrepp så återfinns en del under ”Centrala begrepp” HÄR
