Av Stefan K

Sveriges statsminister, ja han är vår statsminister, börjar mer och mer likna den tjuriga pojken som sitter med tom blick längst bak i klassrummet och önskar hela världen åt helvete.

När regeringen och främst Moderaterna, nu går nederlag efter nederlag till mötes i olika riksdagsomröstningar, visar vår statsminister att han inte äger kompetensen att ta en förlust. Nu lägger han fram kommentarer som knappt är värdiga finniga tonåringar på högstadieskolor, visar upp en tjurighet som ger sandlådenivå en ny innebörd och möter pressen med en blick som jag tidigare bara sett hos Jack Nicholson i slutet av filmen Shining.

Tydligt är att Fredrik Reinfeldts hat till SD nu har nått en punkt där han sakta men säkert är på väg att sälja ut vår svenska välfärd och skapa ett samhälle som bara kan splittras och ledas till konflikter. Jag undrar när ”den vanliga mannen/kvinnan på gatan” ska vakna och inse vart vårt land är på väg? När den årliga Thailandsresan tvingas ställas in, när det dyra husköpet tvingar ut dig på gatan, när välfärden kostar så mycket att du inte har råd med tandläkarbesöket är det förmodligen för sent. Sent ska syndaren vakna, heter ett svensk ordspråk (hupp, något som är svenskt i alla fall), men när syndaren äntligen slår upp ögonen har det redan skett saker som aldrig går att reparera.

Jag har i min enfald alltid inbillat mig att vi medborgare går till val vart 4:e år för att rösta fram politiker som vi tror och hoppas ska värna om landet Sverige och oss skattebetalande medborgare. Uppenbart har jag missuppfattat detta och Regeringens uppgörelse med extremistpartiet Mp bevisar att det är så. Det finns inga gränser över hur generösa vi skattebetalare ska vara mot världens nödställda och det finns ingen statistik i ämnet flyktingpolitik där Sverige inte toppar listan. Vilka som står för notan? Ja, det gör du, jag och alla som genom åren betalat in hundratusentals kronor till vår egen välfärd. Under riksdagens frågestund i veckan kunde man mellan raderna läsa att Reinfeldt tänker införa fri invandring till Sverige och därmed kysser han Maria Wetterstrands utsträckta röv med en större frenesi. Tror någon på allvar att en sådan politik kan förbättra integrationen, minska arbetslösheten, minska utanförskapet, förbättra samsynen mellan olika grupper och ta upp Sverige på den välfärdstron där vi faktiskt ståtade förr?

Bilden är hämtad från Demokratbloggen och beskriver situationen på ett bra och roligt sätt…

…och vill du läsa den välformulerade artikeln som bilden illustrerar, så gör du det här.