Pettersson har lagt ut en text av Johan Lundberg som anknytning till artikeln om Stasiarkiven nedan.

I ”Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok”, 2011, kan man läsa en mycket intressant artikel av Lennart Stenflo, professor emeritus i teoretisk plasmafysik vid Umeå universitet. Där beskrivs en forskarkarriär som till betydande delar har utspelats i det forna Sovjetunionen – från 1960-talet och framåt. Stenflo ger en rad ögonblicksbilder av hur det var att bedriva forskning under en paranoid regim med allt vad det innebar av plötsliga husarrester samt av mysiskt försvunna kolleger.

För svenskt vidkommande är det intressant att ta del av Stenflos beskrivning av de informationer om hans eget liv som han sedermera fick ta del av i KGB:s arkiv, vilket indikerar att den sovjetiska underrättelsetjänsten hade uppgiftslämnare även vid Umeå universitet:

”KGB hade samlat på sig ett stort arkiv som innehöll detaljerade uppgifter om mitt liv vid Umeå universitet, dit jag kommit 1971 som ung (31 år gammal) professor. Jag blev förvånad över att t o m uppgifter från min tonårstid fanns med. Uppenbarligen hade de en informationskälla i Umeå. Under 1970-talet var ju universitetet där mycket ’rött’. När jag kom till Umeå för fyrtio år sedan kontrollerades studentkåren av olika kommunistiska fraktioner. På väggarna utanför studenternas och lärarnas matsal hängde stora porträtt av Lenin och Stalin. En del av lärarna inom främst de humanistisk-samhällsvetenskapliga ämnesområdena omfattade också de vänsterextrema åsikterna. Några av dessa lärare hade dessutom nära politiska förbindelser med Sovjetunionen. KGB har ju som bekant haft många kända svenska kontakter, men varifrån Umeå-informationen kom har jag inte lyckats få fram. Jag misstänker dock vissa personer som tidigare arbetat vid universitetet och som numera av taktiska skäl inte längre kallar sig kommunister. En av mina ryska gästforskare hade nämligen blivit mycket upprörd när han fick se ett bokbord med kommunistisk propagandalitteratur i en av universitetets lokaler. Incidenten kom tydligen till de sovjetiska myndigheternas kännedom. Han straffades därför omedelbart efter sin återkomst till Moskva. Detta kan naturligtvis ha varit en tillfällighet, men mina erfarenheter indikerar ett samband med diktaturregimens sympatisörer i Umeå. Denne gästforskare är en av mina närmaste vänner och därför ansträngde jag mig till det yttersta för att reda ut orsakerna. Vissa fakta som då framkom fick livsavgörande konsekvenser även för mig själv.”

Som framgår av denna text, kan man anta att de till synes naiva och godtrogna svenska kommunistsympatisörernas görande och låtanden i Sverige på 1960- och 70-talen inte blott fick konsekvenser för samhällslivet, opinionsbildningen och utbildningspolitiken i Sverige utan att det också kom att få betydligt mer handgripliga följder för sovjetiska systemkritiker. Detta ökar naturligtvis pressen på att listorna med svenska KGB- och Stasi-kontakter offentliggörs.