Av Stefan K
När ni läser detta så vet ni alla att Sverige har kommunister i sin riksdag och detta har aldrig ifrågasatts. Tvärtom, så var vi ytterst nära att få in kommunister i vår regering för första gången i historien. Kommunismen har mycket att stå till svars för, både i nu- och dåtid. Jag tänker inte dra upp allt, utan koncentrerar mig på en händelse som smitit förbi ganska obemärkt.
KIRUNASVENSKARNA
Under 1920 och 1930-talen så emigrerade många svenskar till Sovjetunionen. Alla kom givetvis inte från Kiruna, men påfallande många var från de nordligaste delarna av Sverige. Frågorna har varit många om orsakerna till denna emigration. Några hävdar att det svenska kommunistpartiet värvade dem eller att flertalet redan var övertygade kommunister. Vissa påstår att det delades ut resebidrag från Jukkasjärvis fattigstyrelse på 100 kronor/vuxen och 50 kronor/barn i ekonomiskt bistånd om dessa kunde bevisa att flytten gjordes för att ta arbete i Sovjetunionen.
Flytten till Sovjetunionen var ingen dans på rosor. Hårt arbete, dålig tillgång på kläder och undernäring väntade de allra flesta. Under Stalins stora utrensningsaktioner i mitten av 30-talet fängslades och mördades miljontals människor, däribland flertalet av Kirunasvenskarna. Trettioåtta dokumenterade fall av avrättade svenskar finns på UD:s bord.
Jag tänker inte dra hela historien, utan rekommenderar er att läsa om fler detaljer på Wikipedia.
1999 tågade en man vid namn Leo Eriksson upp till Vänsterpartiets ledning för at kräva en ursäkt på sin morfars vägnar. Erikssons morfar avrättades under Stalinregimen med ett nackskott. Bakgrunden till Leo Erikssons möte med ledningen var inte att dessa skulle be om ursäkt för själva mordet, utan för att Vänsterpartiet i alla år försökt tiga ihjäl sanningen om Kirunasvenskarna. En ursäkt skrevs också i januari 2000, men undertecknades aldrig och skickades sedermera inte heller. Lars Ohly, som då var partisekreterare valde istället att censurera brevet och skrev ett eget där han strök raderna om Stalins avrättningar, att partiet tigit om sanningarna och alla ursäkter till Leo Eriksson och andra anhöriga. Det nya brevet godkändes sedan av det verkställande utskottet. Ursprungsbrevet valde Lars Ohly att inte ens visa för de personer i ledningen som skulle skriva under.
Uppdrag Granskning gjorde ett reportage om Kirunasvenskarna 2004 där Janne Josefsson pressade Lars Ohly till att erkänna hans skuld i det censurerade brevet. Så värst kaxig är han inte i detta inslag.
Som sagt, Vänsterpartiet och Lars Ohly ska nog akta sig för att dra upp vissa andra partiers förflutna och börja rensa framför egen dörr. Detta parti sitter i riksdagen, har anhängare som dominerar media, dissekeras aldrig i skolorna och har våldsbejakande anhängare som går armkrok med islamister på våra gator. Tänkvärt!
Den underbara journalisten Julia Caesar, författarinna till den mycket läsvärda boken ”Världsmästarna – När Sverige blev mångkulturellt” har i två artiklar sågat ner kommunismen till fotknölarna. Läs dem, mycket läsvärda och tankeväckande.
