Etikett: jämlikhet

Som sanna kolonialherrar

10 kommentarer
Johan Hakelius

En anklagande ton återkommer i rapporterna från Mellanöstern och Nordafrika, nu när den revolutionära våryran har lagt sig bland våra korrespondenter. Tonen är inte bara riktad mot Assad, Ryssland, Kina, salafister och Muslimska brödraskapet. De sistnämnda klarar sig förresten undan anmärkningsvärt milt.

Nej, den anklagande tonen är åtminstone indirekt riktad till lyssnaren med sin gojibärsmüsli vid frukostbordet, någonstans i Nordeuropa.

På något sätt, antyder tonen, är det den europeiske lyssnarens fel, eller åtminstone ansvar, att araber och nordafrikaner på sina håll försöker utrota varandra, och på andra håll svajar mellan korruption, övergrepp, förtryck och extremism. Varje europeisk lyssnare med skam i kroppen bör känna denna skuld. Som allra minst bör skulden växlas in i den indignerade frågan ”Varför gör vi inget?”, särskilt vad gäller Syrien. Det har i själva verket varit temat i många nyhetssändningar de senaste månaderna. Hos mig föder den frågan två andra frågor:

1. Anta att Ryssland och Kina gav vika och att västvärlden fick fritt spelrum för moral, människokärlek, världsomspännande demokrati och jämlikhet. Vad, mer exakt, är det då vi så självklart skulle göra?

2. På vilket sätt är det som händer vårt ansvar, kanske till och med vårt fel? Är syrier, egyptier och tunisier inte moraliska subjekt med eget ansvar för sina samhällen?

Missförstå mig inte. På frågan ”skall jag taga vara på min broder?” är det principiella svaret förstås ”ja”. Men vad kan ”taga vara på sin broder” innebära i fallet Syrien, annat än att mer eller mindre direkt kasta sig in i ett ursinnigt inbördeskrig? Om det är så – det vill säga att vi ska ta vara på vår broder genom att frejdigt slå ihjäl våra bröder – är svaret då lika självklart? Och om de bröder vi ska ta vara på tillhör brödraskap med förkärlek för självmordsbombare, jihad och att slå in kvinnor i heltäckande säck, är det då självklart att det rör sig om våra bröder? Och om bröderna vänder sig mot oss, för att vi försöker hjälpa?

Hur säkra är vi förresten på att skiljelinjen i Syrien går mellan en stor folklig och frihetsälskande majoritet och en ensam, hänsynslös och sadistisk despot? Att Assad är folkmördare innebär inte att han saknar stöd, inte heller att ryssarna nödvändigtvis har fel när de varnar för att låta islamistiska extremister bygga en bas på tröskeln till Europa.

Jag säger inte att det helt saknas argument för att ingripa i Syrien. Men det finns inte någon självklar moralisk skyldighet att göra det. Inte heller något självklart sätt eller syfte. Inte ens en självklar allierad. Det är en märklig utgångspunkt, särskilt i nyhetsrapportering, att så skulle vara fallet. Kalla mig pjoskig, men jag tycker att de som vill dra in oss i främmande krig borde ha bevisbördan, inte de som vill stå utanför.

Allt bottnar förstås i föreställningen om västvärldens historiska skuld. Och, visst, kolonialismen hade sina sidor. Hade den varit en mångkulturell och genusmedveten tebjudning, hade vi sluppit de postkoloniala teoretikerna. Men å andra sidan talar vi om länder som i flera fall har en historia som sträcker sig långt förbi europeisk kolonialism, till och med bortom Europa som begrepp.

Är verkligen allt elände söder om Kalabrien följden av relativt sentida översitteri norr om Kalabrien? Eller är möjligen en del av eländet egentillverkat och bortom västs kontroll?

Jag bara undrar. För den påbjudna hållningen verkar annars vara denna: det var oförlåtligt av oss att ha kolonier, det var oförlåtligt av oss att tvivla på den arabiska våren och nu, när tvivlet blivit sanning, är det oförlåtligt av oss att inte gripa in som sanna kolonialherrar.

Av: Johan Hakelius

Mejla reportern

Här har vi en Johan Hakelius i högform igen, och slänger ur sig sanningar om araber och nordafrikaner , som få av etablissemanget törs hålla med om, för att undgå att bli mobbade som varande xenofober ja rent av rasister. Men inför detta hot backar inte Johan, utan anser att det finns minst två frågor att ställa. Dessa frågor visar sig höra hemma i verkligheten, och inte i tusen och en natt. Läs svaret på dessa frågor ovan, och ni har lösningen på alla frågor, när det gäller Menaländerna, anser er guide inom etik och moral Olli.

Sila mygg och svälja kameler

Pettersson1 kommentar

Bifogar mitt senaste alster i jämlikhetsdebatten. Har även skickat ett ex till Sörmlands Nyheter.

– – – – – – – – – – – – –
På ledarsidan i SN den 11/2 diskuterar Charlotte Boström kring frågan om smink och höga klackar på kvinnor är ett förtryckande attribut.
Hon konstaterar, oklart hur, att det är ett faktum (notera ordet faktum) att idéerna om att kvinnor ska justeras med smink och högklackat uppstod för att ”passisivera och objektifiera kvinnor”.

Att jämställdhet för kvinnor är en viktig fråga tror jag att de flesta i vårt land håller med om. Det tråkiga är bara att det som Charlotte Boström, liksom resten av de sk feministerna i vårt land ägnar sig åt, det är att sila mygg och svälja kameler.

Smink och höga klackar i all ära, och någon mediamogul som stirrar på Charlottes ”oavsiktliga” urringning, men det torde vara en mild västanfläkt jämfört med det förtryck som många muslimska kvinnor och även flickor, utsätts för. Eller tycker Charlotte Boström inte att det handlar om kvinnoförtryck när man måste gå klädd i heltäckande klädsel, inte får vistas utan manligt sällskap utomhus, att det är mannen som alltid har sista ordet, att flickor inte får gå i skolan utan att riskera att bli sprängda i luften mm mm mm.

Notera nu också att det faktiskt inte finns något i Koranen som kräver att en muslimsk kvinna ska vara klädd i heltäckande klädsel. Så något religiöst argument finns egentligen inte. Kontrollera gärna detta med vår moderate riksdagsman Abdirizak Waberi. Han brukar vara duktig på att förklara vilken fredens och frihetens religion islam är.

Den sk feminismen i Sverige idag har helt fel fokus. Varför vågar man inte ta upp de verkliga svåra problemen ?? Det kvinnoförtryck som många muslimska kvinnor och flickor utsätts för. Vad är det man är rädd för egentligen ?? Inte ens Gudrun Schyman, som annars är en debattglad dam, vågar ta upp detta.

Charlotte Bodströms inlägg på ledarsidan uppfyller bara ett krav, det är politiskt korrekt. I övrigt handlar det enbart om att sila mygg och svälja kameler.

Stefan Hallberg

Saudiarabien mot jämlikhet?

PetterssonLämna en kommentar

Av Stefan K

Braskande nyheter når oss från Saudiarabien. Män förbjuds att sälja underkläder till kvinnor!

Den nya lagen som träder i kraft under dagen bottnar i att många saudiska kvinnor känt en pinsamhet i att köpa underkläder av män. Om några månader följs denna lag av ett förbud för män att sälja kosmetika till kvinnor. Cirka 40 000 kvinnor förväntas nu få jobb i butiker som säljer underkläder.

Fortfarande finns det starka restriktioner över vilka yrken kvinnor ska tillåtas jobba i och villkoret för yrkeskvinnor är alltjämt deras plikt att sköta hemmet.

Nu gillas inte den nya lagen av alla. Bl.a. uttalar sig prästerskapet som anser att denna strider mot sharia. En av landets religiösa ledare, shejk Abdel Aziz al-Sheikh, säger så här: ”Det är skamligt och kommer att leda till stora problem. Kvinnorna kommer att få kontakt med främmande män”.

Framstegen mot jämlikhet går långsamt i Saudiarabien och landet rankas som det femte sämsta i frågan. Samma Saudiarabien finansierar nu den ena efter den andra av de moskéer som poppar upp överallt i Sverige. Råder det jämlikhet inom dessa byggnaders murar, eller finns det anledning för JÄMO och feministrörelsen att undersöka frågan?

Källa: SVT

Underkläder för saudiska kvinnor?

Frihet och demokrati i MENA-länderna?

Pettersson2 kommentarer

Av Pettersson

Grundtankarna i vår västerländska demokrati kan sammanfattas av slagorden från den franska revolutionen 1789. Frihet. Jämlikhet. Broderskap.

En demokrati fungerar inte utan alla tre. Frihet, jämlikhet, broderskap måste nödvändigt komma tillsammans.

Nu när en våg av frigörelse löper genom MENA-länderna (från engelskans Middle East and North Africa) så tror vi naiva västerlänningar direkt att det rör sig om en västerländsk demokrativåg. Frihet, jämlikhet, broderskap.

När nu frihet förs på tal i MENA-länderna så är det frihet man är intresserad av. Jämlikhet finns inte på agendan och knappast broderskap. Speciellt inte jämlikhet för kvinnor och minoriteter. Istället kommer vi få se sekteristiskt och etniskt våld mot minoriteter, muslimer villa ha all makt själva och inte dela med andra. Vi har redan sett det allt för många gånger.

Pakistan, längst österut är ett land med kärnvapen och i kampen mot talibanerna allierad med USA. Ett land med en kristen minoritet på ca 3% av befolkningen. Det är också ett land med dödstraff om man hädar Islam, initialt fängelse. I vintras dömdes en kvinna från den kristna minoriteten till fängelse för hädelse. Den muslimske guvernörer i Lahore tyckte det hela var vansinne och sade så. Han blev prompt mördad för det uttalandet. Den ende kristne ministern i regeringen är övertygad om att han ska bli mördad och vägras livvakt trots att alla andra ministrar har det.

Tunisien, den tunisiska revolutionen drog igång stormen över MENA-länderna, och framställs som den mest liberala, fredliga och lyckade omstörtningen. I landet finns det ca 25 000 kristna och 1 500 judar. De är nu inte fullt så nöjda som vi norr om Medelhavet är. Där ropar talkören mot synagogan ”Khaybar Khaybar ya yahud, Jaish Muhammad saya’ud”. Det är en påminnelse för judarna om den muslimska massakern vid Khaybar år 629 där judar alltså massakrerades, och även ett löfte om att Muhammeds armé nu återvänder. Minnet är långt, och önskemålet att använda sin frihet till en repris mot det fåtal judar som fortfarande bor kvar i Tunisien finns uppenbarligen.

Egypten har en stor kristen minoriteten ca 10% som mestadels är kopter. Under den egyptiska revolutionen kunde man se koptiska präster delta i demonstrationerna och antagligen tågade även kristna för sin frihet. Men det blev inte någon jämlikhet. Istället har friheten använts till att urarta till religiöst våld. Ett dussin kristna dödades vid ett enda tillfälle. Den egyptiska armén skall inte ha lyft ett finger för att skydda de kristna mot muslimska attacker. I Egypten skrivs religion in i identitetshandlingar så att det via legitimation skall gå att särskilja vem som är muslim och vem som är kristen.

Libyen, majoriteten av Libyens ca 100 000 kristna diktatorn Khadaffi. Undrar varför? Kanske därför att al-Qaida är en uttalad fiende till Khadaffi, och att man på motståndarsidan som NATO slåss för finner de som varit och slagits mot USA och NATO i Irak och Afghanistan och nu återvänt till Libyen för att fortsätta kampen mot målet. Och det målet är inte jämlikhet för kristna minoriteter eller kvinnor.

Irak, Sverige har tagit emot flest flyktingar från Irak av alla länder i Europa. En stor del av dessa flyktingar är från den kristna minoriteten som utgör ca 3% av landets befolkning. Under Saddam Husseins diktatur förtrycktes det sekteristiska våldet, men vad som hände när förtrycket togs bort och frihet infördes vet vi alla.

Det får räcka, de andra Mena-länderna tar vi en annan gång.  

Vi har sett det alldeles för många gånger. MENA länderna klarar inte demokrati och orsaken är islam. För dem innebär frihet möjligheten att ge sig på oliktänkande och minoriteter.

− Pettersson är pessimist, så länge människor tror på islam blir det ingen fred och frihet, varken i MENA-länderna eller i något annat land där det bor många muslimer.  

De mesta hämtat från Cornucopia