Av Pettersson

I dagens fulmedia har professorn i religionshistoria vid Uppsala universitet Mattias Gardell en debattartikel om att man måste ta islamofobi på allvar och skriver bland annat som nedan.

”Islamofobi benämner historiskt, socialt och politiskt reproducerade fördomar om och aversioner mot muslimer och de handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller föreställs vara muslimer. Islamofobi har således inget med religionskritik att göra. De flesta hatbrott begås av förövare som inte känner den angripne och mig veterligt är det få muslimer som blivit förbigångna på arbetsmarknaden först efter att personaladministratören har ringt upp för att fråga om och i så fall på vilket sätt den arbetssökande är religiös och hur han eller hon ställer sig till det ena eller andra religionsfilosofiska spörsmålet. Islamofobi är precis som antisemitism, antiziganism, homofobi och rasism en social verklighet som knappast försvinner om vi tar bort begreppet eller förminskar allvaret”

– Pettersson noterar att Gardell svamlar och inte med ett ord nämner hur muslimer behandlar oliktänkande människor. Pettersson tycker inte som professorn, tvärtom är jag en stolt islamofob som totalvägrar att tänka som muslimer och tycker att islamofobi är en sunt fungerande verklighetsuppfattning. 

Islam är en ideologi som strävar efter världsherravälde och minst lika farlig som nazismen och kommunismen någonsin var. Att var skeptisk och kritiskt till detta är sunt och fullständigt normalt för kritiskt tänkande människor.

Den som inte håller med mig kan förklara varför inte ett enda av världens 57 islamska länder fungerar tillfredsällande hur demokratisk, social eller ekonomisk synvinkel.