Efter att Bildts och Billströms eventuella uttalanden läckt ut från Wikileaks, så inser man än mer att politiker sedan fyrtio år tillbaks, bedrivit en politik som de egentligen insett vara ett misslyckande och ett svek mot svenska skattebetalare. Har man läst Julia Caesars utmärkta beskrivning av detta svek i boken ”Världsmästarna – När Sverige blev mångkulturellt”, så är det för mig en gåta hur svenska medborgare kan försvara denna lögn och acceptera de kostnader som detta inneburit.
Jag lägger ingen skuld på de som anlänt till vårt land. De som bör och ska bära hundhuvudet, är de politiker som regerat Sverige sedan 70-talet och de journalister som ivrigt försökt att dölja den sanning som satt vår välfärd på spel. Vi sitter idag med facit i hand och ser hur vår gemensamma välfärd urholkas, hur parallellsamhällen och utanförskapsområden växer upp, Hur våldet blossar upp i förorterna p.g.a. av missnöjet som råder, hur vi svenskar tvingas att anpassa oss till andra kulturers levnadssätt, hur våra pensionärer åsidosätts till förmån för nykomna flyktingbarn som egentligen är yngre män som skickats hit som ankarbarn och att vi svenskar inte ens får erkänna vår existens och vårt kulturarv för att detta kan uppfattas som främlingsfientligt.
För mig personligen är det en gåta att svenska medborgare fortfarande går till vallokalerna och lägger en röst på de partier som envist vägrar att se det absurda och som till varje pris vill gömma verkligheten bakom lögner och floskler. Vad är det dessa medborgare missat? Är de så lättlurade att de går på varje ord som sägs från partikanslierna och gammelmedias redaktioner, eller är det bara den svenska fegheten som visar sitt rätta ansikte? Jag är glad över att jag inför valet 2006 bröt mig ur det politiskt korrekta och övergav det parti som jag röstat på i många val. Därför kan jag med stolthet säga att jag i alla fall försökt rädda Sverige från det mångkulturella fiaskot.
Man får säga och tycka vad man vill om Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna och det vet jag att man gör, men jag kan inte se någon annan partiledare och något annat parti som vill ställa sig upp i plenisalen och säga ”Förlåt, vi har begått ett misstag. Experimentet har misslyckats och vi erkänner det nu”.
Det som känns tråkigt är att ingen politiker och inget parti är villiga att rätta till misstaget, även om de innerst inne vet att svensk integrationspolitik är ett misslyckande. Nej, ingen vill erkänna att SD har rätt i mycket av sin kritik, för ingen vill/vågar ta den skammen. Istället lär vi också fortsättningsvis se nya rekord i antalet flyktingar och anhörighetsinvandrare, vars tillvaro i Sverige även i framtiden kommer att finansieras av skattemedel som i sin tur tas från andra samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg. Jag tänker inte raljera över vuxna medborgares partival, men sitt inte och beklaga er över våra höga skatter och försämrade välfärd.
